Usch, idag är en sån där fruktansvärt opepp dag som egentligen skulle varit full med goda ting och föresatser, men man känner att det ligger ett svårmod och lurar i kulisserna, som håller sig stången under morgonen med hjälp av solskensfrukost och nya överraskningsblommor. Men sen ska man ut på Den Härliga Långpromenaden och lyxar till det med en av skogarna längst bort, sjunger högt och falskt med i ABBA-låtar (den där gälla tonen borde ha varit en ledtråd) på vägen dit och lastar ur hundar och bollar och en energi som räcker till många kast och godisgömmor. Och så kommer vi 100 meter innan vi hör nåt som låter…

Bered er på ett riktigt matinlägg! De här två helgerna har inneburit mycket ätande, inte nödvändigtvis av det frossande slaget men lite mer finlir. Det händer inte möe alls under vardagarna just nu – Januari till Mars är de allra tråkigaste månaderna, julen är förbi och det känns som att det där med snö kan kvitta. Gärna lite vitt på marken så vi får lite av det ljus vi desperat söker oss till. Inte den veritabla dödsfälla som lurar i varje liten lutning eller ojämnt upptrampad stig som nu. Jag håller på och brainstormar lite kring min födelsedag och hur den ska firas. Hade jag haft lite framförhållning (och kanske…

Gokväll i stugorna – hoppas alla sitter och har fullt upp med sitt fredagsmys, vad det än det månne vara. Själv sitter jag och zappar mellan Pinterest, Instagram och en hel drös med nyfunna bloggar som ger mig stora skälvan inspirationsmässigt. Det vill säga, vill alldeles för mycket som jag vill fixa typ NU och inte riiiktigt i stäv med det där typ-nyårslöftet att spara pengar. Men drömma kan man ju, planera och fixa pö om pö. Jag har snöat in fullständigt på en mer lantlig vintageapproach med mycket trä och naturmaterial. Det är nånting som alltid kommer tillbaka i omgångar i mitt liv, och det speglar väl vilken helylle…

Fy Fagerlund vad det inte var lätt och kliva upp imorse när klockan ringde 05.00 och man så snabbt har vant sig vid att inte väckas förrän morgonljuset anländer. Inte blev det bättre av att det var den kallaste temperaturen so far ute med dryga tio minus, och att min återvändo till kollektivtrafiken inleddes med ett original bakom mig som satt och klippte naglarna. Ungefär 80% av resan. “Klack, klick, KLACK!” Vem GÖR sånt!? Och hur långa måste inte naglarna ha varit om hon kunde sitta och klippa i dem utan uppehåll från Mjölby till Vikingstad och sen småklipp fram till Linköping? Uäck! Nåväl, då har startskottet för 2016 års jobb…