Bloggtest

Tjo peeps!

Inte för att jag vill göra mig några föreställningar om att jag har mer än fem läsare som alla desperat suttit och refreshat URL:en de senaste veckorna i jakt på ett livstecken, men om ni ändå är iallafall två stycken som klickat er in lite småsurt under lugg så får ni gärna meddela ifall ni fortfarande blir skickade till en kinesisk skoåterförsäljare? Efter många om och men har City Networks gjort en återställning från backup, vilket inte helt säkert skulle lösa problemet men jag hoppashoppashoppas verkligen det för satan vad enerverande det har varit med den här skiten. Och vad himla random att just min blogg ska bli hackad och utnyttjas för skodon och husgeråd av tvivelaktig kvalitet – hur mycket kan de ha tjänat på min handfull av småbuttra läsare liksom?

Men ja – hojta gärna om ni fortfarande blir ivägskickade. Jag ser att det fortfarande kommer kinesiska tecken när man googlar på Noobyliscious, I am at loss till vad man ska göra åt det om resten funkar men hoppas väl på att det är nån cache som tar tid på sig att tömmas.

Cat (and bird) tax:

lerro8r-imgur

Loka med treo, kråkhår och stolta Stockholm

Hej hopp sockertopz! Sista helgen innan allvaret och vardagen drar igång igen, och just idag är jag gräsänka och har skrotat runt här hemma i ensamt majestät under en särdeles seg morgon. Tänkte jag skulle kvickna till strax och dra ner till stan för en flaska bubbel, ha till sista semesterlördagen ikväll ihop med några goda, illaluktande ostar nu när det är safe att stinka ner vardagsrummet lite. I och för sig dröjer det inte så länge innan jag gör just det, fast i Stockholm om exakt en vecka i egenskap av Niklas förkläde på ett 45-årskalas. Visserligen blir det grillat istället för stinkost men ändå! Lite lagom festlighet efter första veckan tillbaka vid min desk och fullsmockade inkorg.

Appropå bubbel, så blev det ju gott om det med under Stockholmshelgen när två shoppingsugna vapendragare anslöt sig till staden, och jag tog mitt pick och pack och traskade från mitt hotell till vårt gemensamma på Stureplan. Spetsade Lokan med lite treo för och jaga bort baksmällan från dagen innan och fixade en veritabel minifontän där jag satt på en parkbänk i 28 graders värme.

DSC_0027

Vi gjorde oss hemmastadda på hotellet och förberedde oss för en eftermiddag full av nödiga och onödiga inköp. Kiddist vet hur man lever hotelliv med flärd, och grundade med choklad, högtalare och peppmusik.

DSC_0029 Värmen ute hade nått sin höjdpunkt, och man kunde svalka av sig vid hotellentrén.

DSC_0031

En lättare lunch intogs och för mig och Malin var chevrésallad det självklara valet.

DSC_0032

Så gott, tröttnar aldrig på getost! Jag ska leva på det här i höst.

DSC_0033

Överallt sken stoltheten <3

DSC_0034

Och vi gick och gick och gick, in och ut ur affärerna. Till sist kom vi fram till min gamla favoritaffär, där wannabepunkfjortisen i mig köpte rad efter rad med nitarmband och skinnhandskar förr i tiden. Detta innan näthandel hade blivit en grej och enda chansen jag hade till och köpa sånt här var just under de årliga huvudstadsbesöken – hemma i Motala fanns ju inte en tillstymmelse till nitbelagd utsmyckning. Vilka tider!

DSC_0035

Jag hedrade mina tonårsminnen genom att köpa mig ett av de mildare armbanden som jag dessvärre glömde ta bild på, men som sattes på omgående till Malin och Kiddist förskräckelse. De strök fascinerat runt på dessa okända domäner och iakttog med skeptisk blick alla mina utrop över vassa attiraljer till höger och vänster. Jag ska nog införliva lite wannabepunkfjortisstil i min garderob igen, det kan liva opp!

Sedan var det kvällning och vi dammsög systemet på jakt efter bra bubbel, fick en lyxig och välfylld kylhink av hotellpersonalen och hade lite pre-dinner-party på rummet medans vi gjorde oss i ordning för tapas. Malin var i akut behov av toa hela vägen hem men när vi väl anlände så fick toan vänta – vin, glas och kylhink skulle arrangeras för Instagram först! Prioriteringar gott folk, den här kvinnan är min själsfrände på den fronten. Kolla hur hon till och med har riktat skrivbordslampan för bästa möjliga återsken på stillbilden.

DSC_0037

Sen for vi iväg till restaurangen som jag glömt vart den låg och vad den hette, men som serverade urgod mat och farligt lättdrucken sangria.

DSC_0043

DSC_0046

Efter god mat och god dricka kom vi samstämmigt överens om att det var ju en dag imorgon med,och satte oss i en taxi hemåt. Kiddist tog en avstickare till bekanta som satt på ett annat ställe, och jag drog med Malin till ett fik vi passerat tidigare under dagen som hade nattöppet och sålde gigantiska bakverk.

Lite busigt kändes det allt och köpa fikabröd i lyxstorlek mitt i natten.

DSC_0048

Jag tragglade som satan med mitt stackars hår under pre-dinner-peppen och Malin hjälpte mig med ena sidans lockar och lovordade mitt barr hela kvällen. Jag tyckte mest att det såg ut som att jag hyrde ut per timme till stadens kråkor. Är inte riktigt van vid och ha den här längden igen.

DSC_0050

Dagen efter var vi uppe, raska och krya (förutom jag då som var på hemskt morgonhumör och mentalt högg huvet av folk vid frukostbuffén).

DSC_0053

Sedan checkade vi ut, lämnade väskorna på förvaring och tog ännu en svängom på Stockholms gator.

DSC_0054

Sneglade lite okynnigt på plattblad men har ju redan ett halvt träd av dessa hemma.

DSC_0055

Jag köpte på mig jeans och lite toppar och fluffig kjol till Västeråsbröllopet, följt av lite småsaker. Sedan var det dags att tänka på refrängen och ta sig tillbaka till våra hemstäder, och lämna en härlig Stockholmsweekend bakom sig. Men vi ses om en vecka!

DSC_0056

Steven Seagull och brödbitarnas undergång

På väg till Tallinn så fanns det, till min stora lycka, ett gäng asiater vid skymningsdags som lockade och pockade på en fiskmås som hängde hack i häl i aktern och nappade åt sig brödbitar och poserade välvilligt inför alla kameror. Jag var inte sen att sälla mig till deras ivrigt påhejande gruppering och få mig ett par snabba på denna Östersjöns Steven Seagull.

DSC_0211

Majestätisk som få.

DSC_0218

DSC_0224

Tjoff!

DSC_0235

På´t igen! ÖÖÖÖÖHHRNNÖÖÖHHRN! *ska föreställa accelererande billjud* *vilket är rätt ologiskt för ska nåt ljudas till detta så är det ju ett accelererande flygplan* *men hur ljudar man ett sånt?*

DSC_0240

Vi går in för touch down.

DSC_0257

Rätt in i brödluckan!

DSC_0258

Tredje gången gillt.

DSC_0261

Röda Jackan är så skraj så hon släpper brödsmulan i luften innan vår bevingade hjälte ens hunnit fram till handen. Men det är ingen match för denna Majestätiska Måzart!

DSC_0266

TJOFF! sare så var smulan i magen!

DSC_0267

DSC_0268

DSC_0269

Deal with it.

DSC_0270

Jag vet inte riktigt vad som hände med bilderna här för övrigt, mitt 35 mm objektiv brukar fungera alldeles ypperligt i sämre ljus men här var det färgblödning och oskärpa så det sjunger om det. Jag orkar inte ta reda på om det är nån redigering i Lightroom som felar eller handhavandefel av undertecknad – det är lättare att komma fram till att det är objektivet som är skrött och ett nytt behöver införskaffas som höstpresent…

(O)rakryggad och med veckoblick

Efter en semester där solen faktiskt har haft en klar majoritet av midsommarvädret, så känns det helt OK att sista veckan nu verkar mer eller mindre regna bort. Ute öser det ner och här sitter jag och myser åt att vara inomhus med en perkolator som puttrar ikapp med vovvarnas snarkningar. Enda smolket i bägaren är mitt ryggont – det har kommit mer och mer i någon veckas tid nu och har fastnat i en mer eller mindre konstant, molande värk som varken tabletter eller smörjmedel verkar rå på helt. Känns som de de senaste veckornas minskade motion i utbyte mot sakta stros medelst Converse eller klackar är boven i dramat här.

Därför har vi nu under en tid suttit och scannat hyresföreningarnas hemsidor på jakt efter en markplanslägenhet eller åtminstone något på första våningen. Japp, ännu en flytt är i tankarna – med facit i hand skulle vi nog tänkt på det här redan från början och inte haft så bråttom med att flytta från min gamla lägenhet (ja mamma, du hade rätt – igen) även fast den här lägenheten är i särklass den finaste hittills och hade varit trevlig och bo i tills eventuellt husköp. Men det funkar helt enkelt inte med min onda rygg och kånka Idun upp och nedför sex trappor flera ggr om dagen, i princip varje dag ihop med väskor, matkassar och random skit jag ska släpa in. Och Adde med sin nacke. Nä, det är bara och bita i det sura äpplet och hoppas våra vid det här laget vana flyttkarlar (och kvinns) är sugna på pizza och öl när det väl beger sig…

_DSC0456

Förut försökte jag agera liggande stol i en av flera bra ryggövningar, vilket resulterade i att Idun fick fnatt eftersom det var högst onaturligt för matte och ligga där på golvet med benen i vädret, hon måste vara i fara! – och den enda räddningen är helt enkelt att kliva på henne samtidigt som man frenetiskt slickar överallt där man kommer åt. Skriker matte kör man helt enkelt in tungan i gapet och får således tyst på klagolåten. Man riskerar ju en smäll men det är det värt för att rädda mattes liv och lem (men inte rygg).

_DSC0426

Idun som för övrigt visar mer och mer att hon har ont nu, efter en relativt smärtfri sommar då hon skuttat som en vettvilling över stock, sten och ris utan några tendenser till halt. Så nu till sensommaren/hösten ska jag ta kontakt med Vallas rehab och se vad vi kan göra för henne och vad som funkar rent praktiskt. Vi är ena skruttiga individer i det här hushållet.

Några snabba ögonblick i övrigt från den gångna veckan:

Sena, ljumma promenader med Pokémon Go.

_DSC0441

En av de två gigantiska bakverken jag tog med hem från Stockholm.

DSC_0064

Utflykt till Lithells korvfabriksbutik.

_DSC0464

Med efterföljande Askersundsvisit.

_DSC0467

Titta på båtar och leta parkeringsbricka.

_DSC0468

Käka underbart god röding med klyftpotatis och citronremouladsås och för första gången höra A yttra orden “är lite trött på hamburgare“.

_DSC0472

Vara superduperproppmätt men ändå överväga en glasskreation från någon av de otaliga glassbodarna. Beslutar mig till slut för och inte ha nåt och överraskar A tillbaka. Kör dubbelt upp imorgon istället när vi tänkt åka till Gränna._DSC0473

“Se avslappnad ut!”

_DSC0474

Nu ska jag ta en kort kvällspromenad medan det är uppehåll, sen får jag slänga in Idun i garderoben och ligga lite stol i någon kvart tills man inte står ut med ylandet längre.

Bokrecension med tillhörande slottsutflykt

Jag inser att jag har massor av bilder och inlägg att fixa till från både Stockholm och Tallinn så jag försöker ägna lite tid åt det under kvällskvisten, med pauser ibland för och dyka ner i en bok eller två eller tre. Jag har precis läst klart en trilogi svensk, kunglig historia som jag varmt kan rekommendera och det är Anna Laestadius Larssons serie Barnbruden, Pottungen och Räfvhonan. De utspelar sig under den gustavianska tiden, 1700-1800-talets Stockholm och följer tre kvinnor i tre olika positioner. Hedvig Elisabeth Charlotta -den yngsta bruden i Sveriges historia som ska giftas till hertig Karl (bror till Gustav III), adelsfröken Sophie von Fersen som blir den blivande prinsessan/drottningens bästa vän och hovmästarinna, och så Pottungen som är allra lägst stående piga i slottet. Historien tar fart med Charlotta och kraven på att hon ska leverera en tronarvinge eftersom kungen inte lyckats med det utan sätter sin tillit till brodern och hans nya unga fru för detta ändamål. Sedan följer vi alla tre och deras utveckling, liv som väver samman i varandra både medvetet och omedvetet genom hela slutet av 1700-talet och in på 1800-talet. Boken är baserad på Charlottas dagbok och brev, med en stor dos fri tolkning och litterär frihet från författarinnan och de är så jäkla bra!

historietema

Mycket på grund av att den skildrar kvinnans situation och perspektiv från olika delar av samhälls­hierarkin och även om den ena delen lever i överdådig lyx och den andra bokstavligt talat i rännskiten, så tampas de alla med samma grundläggande problematik genom den kvinnosyn som genomsyrade vardagen. Det är inte svårt att dra paralleller från dåtidens åsikter och idag, tyvärr. Men det som är oerhört uppfriskande i samtliga böcker är deras egna ifrågasättanden och förmåga att till slut säga ifrån, den skarpa humorn mitt i allt djävulskap och deras rationella resonerande som leder till att man själv sitter där i sängen och skakar på huvudet och muttrar…”jaa, hur fan TÄNKTE männen världen då egentligen?

Och det som jag ska komma till nu med, är att genom att läsa de här böckerna så har jag skakat liv i mina gamla historiekunskaper och till och med suttit och googlat på olika individer och platser, bland annat Löfstad slott som är Sophie och hennes bröders hem i Norrköping. Döm om min förvåning då när pappa ringer, dagen efter att jag läst färdig den tredje och sista boken, och frågar om jag vill följa med dit för en guidad rundvandring?

_DSC0510

Även om några av er kanske inte är så superbevandrade på historia så kanske ni ändå känner till Axel von Fersen, Sophies bror som ska ha haft ett förhållande med franska drottningen Marie-Antoinette och var den som körde vagnen när de försökte fly under franska revolutionen.

Anyway – här är alltså Löfstad slott, som omnämns en hel del i boken och även Medevi och Motala ska tilläggas, det ni!

_DSC0508

Kan riktigt se framför mig vagnarna som drog kortegen upp på slottsgården när syskonen von Fersen förflyttade sig mellan Norrköping och Stockholm. I böckerna tycks de fara kors och tvärs med enkelhet, men i verkligheten krävde ju en sådan resa minst ett par dagar och en ansenlig mängd följeslagare.

_DSC0475

_DSC0473

_DSC0478

_DSC0476

Den siste som bodde här var Sophie von Versens barnbarnsbarn, fröken Emelie Piper som inte hade några arvingar att testamentera slottet till så tillsammans med sina föräldrar bestämde hon att det skulle tillfalla Stockholm och Östergötland delat för och göras om till museum. Allt inuti är alltså autentiskt och har inte blivit flyttat sen hon gick bort 1926.

_DSC0503

Våra två guider i tidsenlig outfit.

_DSC0480

Att fota var mycket restriktivt men man fick ta hela rumsbilder så lyckades knipa ett par stycken iallafall. Här är matsalen med världens mastodontbord innehållandes hundraelva klaffar typ som kunde dras ut så 30-35 pers fick plats.

_DSC0481

Salongen dit kvinnfolket fick dra sig efter maten för och diskutera lättsamma ämnen medans männen äntrade biblioteket för sin konjak och pipa och motsvarande olättsamma sådana. Som vem som hade längst pipa och således var den mest förmögna. Män och deras tidlösa behov av storleksmätning i alla dess former…

_DSC0485

Skrivrummet, som även varit sovrum och barnkammare tidigare beroende på behov.

_DSC0486

Köket, i princip exakt så som jag föreställt mig ett slottskök. Vill-ha-begäret är stort här alltså. Kan man sälja in den här stilen till Kamprad och hans kumpaner måntro?

_DSC0487

_DSC0498

_DSC0497

Kokerskans rum, mitt emot köket och stort som vårt sovrum ungefär, med lyxen av en soffgrupp och en säng som vi först trodde var gjord för en dvärgkokerska men som visade sig vara utdragbar. Sina behov fick hon uppenbarligen göra i wokpannan.

_DSC0491

Tjänstefolkets matsal. Älskar den spartanska, lantliga stilen här inne, föredrar nog den framför all plottrig dekor i paradvåningen.

_DSC0495

Här inne fick tjänsteflickorna sitta och göra diverse handarbeten, oftast långt efter att deras egentliga arbetstimmar var slut.

_DSC0493

Här vet jag inte vad de gjorde. Slängde in saker som inte hade någon plats i dagsljus. Som för små pipor.

_DSC0492

En till köksbild med – koppar for the win!

_DSC0488

_DSC0500

_DSC0501

Efter att rundturen var slut så tog vi en avstickare in till Norrköping stad och spankulerade runt inne på New Yorker innan pappa och jag flydde fältet av olika anledningar och tog en kaffe istället. Han från tristessen av en klädaffär, jag ifrån missbruk av semesterkassan.

Försökte ta lite bilder av farsgubben och fick alster som skulle kunna verka som reklam för något nytt uppåttjack.

_DSC0512

_DSC0514

Sedan for vi tillbaka till Löfstad runt sexhugget efterom det skulle vankas bilträff och grillbuffé!

_DSC0516

_DSC0517

Undrar vad Axel von Fersen skulle ha sagt om alla dessa hästkrafter i plåt på sin egendom? Tror han skulle varit rätt förtjust, av mängden vagnar i “garaget” att döma.

_DSC0518

Det här var våran grillbuffé – valet stod mellan hamburgare och korv. Någon hade inte riktigt koll på vad ordet “buffé” innefattar skulle jag våga påstå, men det var gott iallafall.

_DSC0519

Vi stod här uppe på muren och mumsade och kikade ner på alla bilar som rullade in under grönskan.

_DSC0522

_DSC0523

Sedan tilltog blåsten och kylan och det var dags att resa hemåt. Här är undertecknad i nya glajjor och loppiskjolen, och aristokratiskt bleka ben.

_DSC0529

Nu blåser det halv storm ute, så jag ska nog slå på Marie-Antoinette på tv:n i sovrummet och mysa ner bland täcken och färgsprakande hovliv och intriger. Sweet dreams!

Möss och mandlar

Då var man tillbaka i vardagen igen efter lite drygt en vecka på resande (läs;guppande) fot. Det är helt underbart att fortfarande ha en veckas semester kvar, och efter uppackning bara kunna skrota runt, äta rostmackor hela dagen, fylla på blomsterarrangemanget och allmänt göra det man känner för just i den stunden. Under gårdagen tog jag bilen och åkte runt lite varstans och spanade, bland annat på loppis där jag införskaffade lite prylar till ett kommande pyssel och en fluffig, längre kjol för de kommande sensommardagarna.

_DSC0444

Idag har jag, lite senkommet förvisso, fått sug efter och göra i ordning balkongen så har stoppat ner varenda stickling jag haft runtom i lägenheten i ny jord och krukor och placerat dem på första parkett i solskenet. Tänkte dra iväg till ännu en blomsterhandel om en stund och se om man kan få sig några fynd bland rean.

_DSC0420

Det här lilla bladet tjuvade jag hem från Tallinn och inväntar nu lite längre rötter så den också kan få krama jord. Ska man smuggla hem växtlighet från utlandet så är alla sorters palettblad ett säkert kort – tåliga som attan är de och överlever både att bli bortglömda en hel dag i handväskan och sen få lapa några få skvimpande droppar i en gungande hytt.

_DSC0421

Något annat som fick följa med hem från Tallinn, fast hederligt utvald och betald då, är en påse brända mandlar och en påse äkta hantverksarbete. Dekornörden i mig sjunger lovsånger till estländarnas estetiska inslagningsförmåga.

_DSC0447

Den här lilla karamellen köptes på en lummig innergård i Gamla Stan, fler bilder kommer sen. Ville nästan inte öppna den, så mysig var den lilla påsen och dess omsorgsfullt fastnitade dekorsnöre.

_DSC0448

Men då skulle man ju inte få se den här krabaten! En liten handkardad mus i ull och filt, på hjul! Så himla söt och skojsig, kunde inte motstå.

_DSC0453

_DSC0454

Mandelstruten får ligga oöppnad ett litet tag till i sin fina förpackning, tills suget blir alltför stort. Just nu utgör de är två tillsammans med solvarm klöver ett härligt stilleben på skänken.

Och apropå sol så ska jag ta och bege mig iväg till Plantagen och se om jag kan få fatt i nåt mer att pynta balkongen med innan jag slår ner baken där permanent, med lite kaffe och… rostat bröd.

Från Saluhall till Silja Line

Man känner sig lite som en hobby jet-setter när man kommer hem från bröllopsweekend, packar upp väskorna och tvättar av lite plagg för att sedan packa igen, gå och lägga sig och dra iväg till nästa semesterdestination. Eller ja, tvätten var inte jag särskilt delaktig i utan jag körde på handling, pirog-tillverkning (måste ju ha matsäck med stil) och ett snabb röj i lägenheten så vi inte behöver skämmas när växtvattnaren (min mor) kommer i veckan. Sen finns det få saker som är mer nedslående i vardagen som när man kommer hem efter en resa och det ser ut som Jerusalems förstörelse. Då är det hög risk att iallafall jag tar mina väskor och vänder i dörren. Vart jag skulle ta vägen vete fan. Får väl husera i bilen några timmar och googla desperata last-minute-resorts tills ångesten lagt sig en aning.

Helgen har iallafall varit skitbra – massa god mat och gott sällskap, det verkar vara tonen för den här semestern. Förutom ett psykfallsanfall från undertecknad vad gäller tårtmakeriet, men det kommer vi till en annan gång.

Vi anlände direkt till den lokal som själva bröllopsfesten skulle hållas i, nämligen Saluhallen Slakteriet. Som namnet påtalar så är det således ett gammalt slakteri, som gjorts om till saluhall slash resturangkollektiv -proppad med lokala råvaror och en inredning som skulle kunna fylla ett Instagramkonto med alster för flera år framöver. Jag ville bara packa ihop hela stället, stoppa i fickan och fylla lägenheten med alla vackra träskapelser, mjölpaket och hipsterflaskor. För och inte tala om all god mat – rekommenderas varmt om man har vägarna förbi Västerås.
DSC_0066

DSC_0087

DSC_0091

Skulle most def ha random rödbetor hängandes lite varstans med.

DSC_0101

Titta bara så fint!

DSC_0092

DSC_0096

Undrar om Addelito skulle gå med på att jag smackar upp träplankor längs ena köksväggen och fyller upp med allsköns inlagdheter och torkade ting?

DSC_0097

Måste ta mig i kragen och spika ihop ett sådant här köksbord innan semestern är slut… åtminstone slutföra hyllan.

DSC_0098

DSC_0094

DSC_0102

DSC_0099

Det här var bara en liten del av hela byggnaden, där vi huserade mest eftersom det var här konferensrummet fanns där festen skulle hållas. Och när vi inte var här så sprang iallafall jag och Adde runt i köksdelen och slet med tårtfa – tårtan. När vi hade lämnat av alla delarna till den i kylrummet så hjälpte vi de soon-to-be-Mr-and-Mrs Larsson att dekorera.

DSC_0100

Adde bossade över fjärilsdekoren. Och de där rosorna satt jag och slet med till förbannelse – de var nämligen kransar egentligen som skulle dras ur och formas om.

DSC_0071

DSC_0078

DSC_0074

Märks det att nån är ett stort fan av fjärilar?

DSC_0083

Andra Andreas var glasmästaren.

DSC_0081

Och båda två Head of Heaving Möblemang.

DSC_0085

De tog rökpaus och jag fotade blomster.

DSC_0106

Och suktade efter sött.

DSC_0105

Vackra petunior i mängder. Här hade eftermiddagen gått över till kväll och vi var klara med all dekor, och hungriga.DSC_0107

Så vi mötte upp Andreas bror med gemål och kalasade på en generöst tilltagen halloumitoast med pommes och läcker djävulsröra – typ bea med chili.

DSC_0108Fick mat-rese-och-dekorkoma, så medan Andreas och Catrine åkte till sitt hotell som de skulle spendera helgen i, tog vi taxi hem till deras lägenhet för och natta kaninen och oss själva på en och samma gång. Fast inte på samma sovplats då.

Sen vankades det tårtmakeri och Dagen D, men nu är det dags att ta sitt pick och pack och hobbyjetsetta iväg här – hur mycket jetset det nu blir med fyra timmar på en buss och sedan båt? Aja – nästa gång vi hörs så är det från Estland. Kas hea!

Fågelrumpa x 2 och Stockholm by söndag

Från en storstad till en (nåja, medel) annan – nu sitter jag i Andreas och Catrines kök i Västerås och lyssnar på prasslet från husets herre i rummet bredvid. Kaninen Fluff. Om en liten stund ska jag bege mig ut till Slakteriet, den saluhall med tillhörande evangemangsrum där själva bröllopsfesten äger rum. Jag ska spackla mina tårtor med ofantliga mängder grädde, sätta ihop dem och dekorera med typ fem kilo bär innan jag beger mig tillbaks för och dekorera mig själv också. Utan grädde och bärdelen då, det hade varit lite weird.

Att gå omkring här i centrum får mig att längta tillbaka till Stockholm lite. Hade gärna stannat en eller två dagar till och bara gått, gått och gått, runt överallt till alla fina ställen jag sett i mina favvobloggar där alla huserar i huvudstaden. Kanske blir en till snabb helgresa till innan hösten står för dörren.

När jag vaknade upp på söndagmorgonen och tagit god tid på mig vid frukostbuffén så strosade jag en bit längs med Drottninggatan och köpte lite småpinaler här och där. Regnet hängde i luften så jag tog en paus på ett litet café och beställde in en bägare glass under uteserveringens tak. Tur var väl det för 10 min senare så verkligen öser det ner monsunregn, ett sådant regn där det räcker med några sekunder så är du dränkt katt.

Lite bekymrad var jag för rullstolen som helt plötsligt stod där, jag såg aldrig vem som hade den dock eller vart denne nu tog vägen. Mirakulöst tillfrisknande medelst väta?

DSC_0010

Den här lilla gynnaren gjorde mig sällskap men vägrade smila upp sig för kameran, har istället tjugo bilder på sparvrumpa.

DSC_0012

Bredvid mig satt ett gulligt, äldre par där kvinnan ville få till en bra Facebookbild så hon stod och instruerade mannen hur han skulle posera. “Luta dig bakåt, håll i gaffeln, armen på armstödet lite avslappnat! Och prata!”

Mannen (med ett maniskt grin): “svensk sommar, svensk sommar, svensk sommar!

Svenska sommaren:

tumblr_m3vcs6trUd1r4ueyro1_r1_500

Sen såg hon att jag fotade med och sen var samtalet igång. Jag fick se bilder på en av deras vänner som var fotograf i Yellowstone National Park (inte alls avis) och samtidigt berättade hon om tiden då hon var utbytesstudent i samma område – alla hade comboyhatt och boots, var superreligösa, indianerna som bodde runtomkring… sådana här stunder tycker jag om, när man helt random får en glimt in i en annan människas förflutna och vilken kontrast det kan bli mellan det de berättar versus hur de framstår just denna dag.

Sedan gick vi över till och titta på mängder av lifehack videos som hon hade sparat, så jag lärde mig även bästa sättet att rengöra en micro med citronvatten och hur man gör isglass på fem minuter med kondenserad mjölk. Se där en alldeles ypperligt produktiv tillflyktsstund!

När regnet avtog tog jag farväl av mina medregnflyktingar och spatserade bort mot Fridhemsplan, där jag skulle möta upp ingen mindre än Sara, och säga hej till hennes lilla familj.

På vägen dit hittade jag ett lite mer beredvilligt fjäderfä att knäppa några kort av,

DSC_0013

Men sen tröttnade även denna krabat på mina krumbukter med kassar och kamera huller om buller.

DSC_0014

Träffade på familjen Sara och sa hej till lille Vilhelm, inte så lille Mats, och tog med damen bort för lite käk och drinkar. Eller rättare sagt, hon tog mig – till ett sushihak som hette Raw och hade snudd på Japan-god sushibricka med bland annat friterade räkor på risbädd – typ det bästa sen popcorn med mjölk.

DSC_0023

Efter uppätet käk drog vi vidare till en annan uteservering, där vi väntade in en prudentlig Kausti och sen var det igång – catch-ups, detaljerade förlossningsdetaljer, lite skvaller, jobb, existensiella i-landsfrågor och IBM-snack i en salig röra. Alldeles alldeles underbart.

DSC_0025

Vi drog sen vidare till ett annat ställe med en engelsktalande bartender och syrligt vin, där vi satt kvar och sjåkade till stängningsdags. Då blev det en liten donken meny innan vi tog en sista taxifärd och sade farväl över sätesgränserna. Älskar när man har folk som man inte sett på två år och ändå kan plocka upp tråden med sen förra gången och snacka på som om det vore två dar istället. Så glad över att ha fått ha kvar de här små pärlorna sen Dublintiden och kunna bli sådär larvigt, rosaskimrande nostalgisk med.

Väl på hotellrummet inhalerade jag min cheeseburgare, satt uppe alldeles för länge i ett stekhett rum för ville-inte-lägga-ifrån-mig-boken, velade i en kvart över huruvida jag skulle ha fönstret öppet och riskera en flygande alternativt klättrande våldtäktsman (fanns angränsande fönster och taknock att gå på och helt vedervärdigt att en ens ska behöva tänka så men ja) innan jag bestämde mig för stängt, vaknade fyra timmar senare helt genomsvett med magkramp, sandpapperhals och huvudvärken från helvetet. PMS och baksmälla i en ljuv kombination. Perfekt grund för en shoppingdag i glada (och nyktra) vänners sällskap! Men det får bli ett annat inlägg. Nu är det dags att bygga våningstårta. Wish me luck!

Nattbak och bigami

Här sitter jag i tryckande hetta och fightas med ett halvt dussin tårtbottnar så äggskalen yr runt köket – nu i helgen vankas Andreas och Catrines bröllop, och jag har fått äran att göra tårtan. Något ringrostig och lite för seg i starten som vanligt. Det var länge sen jag gjorde en tårta nu, och denna ska dessutom fraktas upp till Västerås så förutom själva bottnarna så bråkar jag med mig själv också om huruvida jag ska sätta ihop tårtan här hemma och hoppas på det bästa under färden, eller göra allt det på plats. Fördelen med det första är att tårtan sätter sig bättre och saftar till sig mer. Nackdelen är att det kan bli svårt och inte riskera en spricka eller fem här och där i tre tungt fyllda delar och därmed riskera min mentala hälsa på kuppen. Aja, det rer sig…

Efter att bottnarna är klara tänkte jag köra in en kyckling i ugnen och fixa lite käk till resen av veckan i form av en fräsch sallad med kyckling, fetaost och lätt rostad potatis. Jag går i princip på rent adrenalin just nu, efter ganska så exakt två och en halv timmes sömn inatt. Kom hem från Stockholm pigg och glad igen, men tydligen räckte det med tre nätter i relativ tystnad för att min kropp ska registrera det som ett faktum och ett underlag för framtida insomning. Jag låg och vände och vred mig i sängen och registrerade varenda ljud och ljus – TV:n med en LoL-match i vanlig ordning, Addes knapptryckningar på mobilen, Fidans snörvel, blombladens rassel mot balkongräcket i blåsten… när A inte heller kunde sova och knapptryckningarna ökade i intensitet samtidigt som Fidans snarkningar, då flydde jag fältet ut till vardagsrummet för och minska ner på intrycken. Sköna soffan, lite tystare och bara en tunn filt i värmen, mmmm….

*DUNKDUNKDUNKBZZZZZZZDUNKDUNKDUNKBZZZZFJIIIFJJJIIIFLAPPDUNKDUNK!!!*

Då är det en flugjävel stor som en mindre dinosaurie som frenetiskt dunkar huvudet i vardagsrumsfönstret och hen är dessutom ackompanjerad av ett malhelvete stor som en FUCKING GRÅSPARV som även den tycker det är en sån JÄVLIGT bra idé att försöka stånga sig ut ur vad som alldeles uppenbart INTE ÄR FRI LUFT!!!

tumblr_mtrlt38RG91sgl0ajo1_500

I samma veva börjar det snarkas ggr två från sovrummet igen och där ligger jag och räknar nervryck i ögat fram till nån gång på morgonkvisten då jag äntligen föll i nån slags barmhärtig sömn-ish.

Sen skulle vi till veterinären i Linköping halv åtta så halv sex kravlade jag mig upp igen och stod och borstade tänderna medans jag lyssnade på nån semesterfirare som uppenbarligen hade high life utanför på gården och stod och skrålade i högan sky så det ekade mellan husen. Mänskligheten ibland alltså. Fuck den.

Men men… idag skulle några knölar väck trots allt, och tack och lov så vart det inte och ta bort hela juvret utan de gick in och plockade de knölar som var mest oroväckande. Det tog inte alls lång stund men de ville ha kvar henne för observation till eftermiddagen, så det blev en heldag för oss med ett besök på universitetet och A:s jobbarkompisar, följt av IKEA-brunch och lite IKANO-cruising. Nu har vi en ängslig liten vovve hemma i huset som inte längre är odelat överlycklig när det vankas veterinärbesök (men det är iaf fortf jätteroligt och komma in och hälsa på alla där inne) och som har lite mer ont än vanligt men hoppas verkligen det går över snart. Och att det inte blir några komplikationer med såren. Om ett par veckor ska vi titta på injektioner igen för hennes ledvärk – sen får vi väl fortsätta såhär så länge det går. Lilla pluttan.

Stockholm var iallafall jäkligt nice, och jag ska gå igenom lite bilder samtidigt som jag väntar på sista tårtbotten för idag. Det var iallafall himla nice att strosa runt och vara anonym där på kvällskvisten i lördags, se solen gå ner över Gamla Stan och bara titta på allt folk.

DSC_0002

DSC_0005

DSC_0006

Lite för anonym tydligen för servitören som serverade mig när jag bestämde mig för middag på en italiensk restaurang, och beställde förrätt, huvudrätt och ett glas vin, och snubben skriver ner allt och är beredd att gå när han hejdar sig, pekar på stolen bredvid och bara: “vill du ha maten nu, eller vill du vänta på din kompis?”

Eeh, nä alltså det är bara jag… tro det eller ej, men jag äter själv“.

Jaha! Ojdå! Eeeeh… OK? Ojdå…

Alltså, vem FRÅGAR ens nåt sånt? Om jag väntade på sällskap hade jag väl sagt till? Jag hade bok och mobil i knät liksom, hur tydligt kan det bli…

Det slutade inte där heller utan fem minuter efter att han gett mig mina örtmarinerade oliver (och kastat en snabb blick på den tomma stolen bredvid mig – japp, jag talade sanning uppenbarligen, otroligt…) så ser jag hur en Rätt Distingerad men Överförfriskad Man 50+ tar sikte på mig tvärs över vägen och stolpar fram aningen ostadigt med ett höjt finger som pekade i riktning mot den murgröneklädda fasaden lite till vänster om mig.

Hörrödurrö – du är ju rätt söt! Du sitter säkert och väntar på ett helt GÄNG med pojkvänner!

Ah jo, DET vore ju en syn! Ett litet entourage med tre-fyra prima exemplar svassandes bakom mina klackförsedda hälar likt flygvärdinnorna runt Leo i Catch Me If You Can. Gärna med dito pilotuniform när jag tänker efter. Stridspilotversionen då – inte den larviga kaptenvarianten. Och Aviator-glajjor. Såklart.

Not bad.

Dessvärre, fick jag upplysa Rätt Distingerad men Överförfriskad Man 50+, väntar jag inte på något sådant gäng, ingen alls faktiskt, jag är här själv. Ja, alldeles sant, och det är så jag vill ha det – tack.

Han bråkade lite med servitör nummer två och i samma andetag upplyste mig om att han gjort slut med sin tjej och tog fram en bok ur jackfickan som jag fick lova och läsa (och som jag såklart helt glömt titeln på nu, synd, för den lät faktiskt intressant) och sedan gick han vidare. Så mycket uppståndelse för en ensam blondin som bara vill äta lax i godan ro.

DSC_0009

Nu är klockan efter midnatt här och jag skippar nog faktiskt den där kycklingen och drar mig till sängs istället, det känns som en bättre idé. Jag ska bara ta ett varv runt lägenheten och se till att det inte är några giant sized-idiotkryp kvar någonstans…

Sov gott med er!

DSC_0007

Uppe i stada

Tänk hur mycket ett litet miljöombyte kan göra – nu är jag här i huvudstaden, har checkat in på hotellet efter en förvånansvärt snabb bussresa, och spenderat en blodkokande halvtimme med ett inte så förvånansvärt slit med och få ordning på Lightroom i resedatorn. Alldeles strax ska jag gå ut och få mig nåt och äta. Sen är det bara jag och kameran, och staden. Vandra runt och bara vara. Så himla skönt. Det behövdes.

Enda andra planen är väl och hitta en obligatorisk chipspåse att dra sig tillbaka med sen när mörkret faller, och sträckläsa min bok ackompanjerad av allt liv och musik utanför fönstret. Och se fram emot frukostbuffén!

Hade egentligen tänkt skriva ett litet inlägg om min utflykt med kära mor i Gamla Stan också men så envisas ju Adobe med att göra sina produkter så fruktansvärt enerverande så screw that, det får vänta. Tills vidare håller vi till godo med en stolpskottbild…

DSC_0593

Loading...
X