Statusuppdatering 2024

God förmiddag världen, eller när det nu är du råkar slentrianklicka dig in på den här bloggen och upptäcker att shit – det finns ett inlägg!

Jag sitter här och huttrar, med stela fingrar. Tre gånger har vi blivit insnöade den här veckan, även med flitig plogning från bonden. -16 tror jag det var som mest, och mina fingrar frös fast i dörrhandtaget när det blev lite kondens på dem.

Jag är inne på min tredje ADHD-medicin, och är sjukt trött på eftermiddagarna men slipper ångest och sirapskänsla i kroppen, så det får beaktas som en win ändå. I helgen blir det en…fjärde, tror jag? – husvisning, innan vi ens har fixat inomhusbilder. Kul att det redan finns ett intresse av vårt lilla hus. Det trodde vi inte när vi kontaktade mäklaren i somras.

Under hösten och vintern har vi så sakteligen rensat ur huset och lägenheterna, bit för bit. Eller ja, mestadels jag då, eftersom jag står för merparten av prylarna vi har. Det har varit väldigt överväldigande, och jag har fått be om hjälp för och klara av de svåraste bitarna. Måånga turer fram och tillbaka till tippen, en del grejer som skänkts bort, och en del som sålts eller lämnats in på loppis. Nu är snart chokladstugan helt tömd, med bara ett fåtal större grejer framme och resten nedpackat. Iallafall en tredjedel av huset är utrensat och nedpackat, nästa steg är att boka förråd där vi kan lämna alla kartonger och extramöbler.

Planen är sedan att ha det mesta klart till Marcus födelsedag i början av februari, och ta inomhusbilder då. Sen får vi väl se hur snabbt, eller sakta, det går att få huset sålt. Vi lutar åt att leta lägenhet i Linköping – dels för att det vore nice att bo i lite större stad med gångavstånd till saker, dels för att det känns som att det är Marcus “tur” att bestämma boplats nu. Och utan elräkningar som snittar på 6000/månaden, dubbla bilar och ett regelbundet urholkande av sparkontot pga 100 år gammalt hus-slitage, så hoppas vi kunna spara järnet till Drömhuset vid skogen.

Det har varit en utmaning minst sagt att orka med det här samtidigt som min mentala hälsa åkt berg-och-dal-bana i takt med att biverkningar blivit värre, och kroppen sätts helt ur spel av alla tvära kast. Det har varit för jävla jobbigt rent ut sagt. Och jag är besviken på vården som jag visste sen innan inte skulle funka 100 % klockrent, men SÅHÄR dåligt var jag inte beredd på. Minimal uppföljning och väldigt lite information och handräckning. Jag har istället hittat svar, stöd och tips via Reddit, Flashback (!) och sociala medier. Efter nästan ett år av medicinprovning som stjälpt mer än hjälpt, så är jag inne på sista försöket nu med en icke-centralstimulerande sådan. Och det är den sista jag testar innan jag skiter i det, for now. Efter många om och men har jag äntligen en läkare som bokat in regelbundna uppföljningar och pratar med mig direkt, istället för den visklek som pågått via diverse mellanhänder. Och i slutet av januari har jag äntligen fått tid till en samtalsterapeut, för att förhoppningsvis hoppa på den KBT-terapi speciellt utformad för NPF-diagnoser som de erbjuder.

Med det sagt så har jag redan lärt mig enormt mycket under de senaste månaderna framförallt, speciellt sedan jag hittade r/adhdwomen. Och med det har det även kommit en ny form av acceptans, som egentligen funnits där i bakgrunden men som jag aldrig tillåtit till fullo. Att saker och ting måste inte göras på ett neurotypiskt sätt. Det funkar alldeles utmärkt att göra något på ett till synes “udda” sätt, så länge det funkar för mig. Jag kämpar fortfarande med att ömsom vara bra på att förespråka mina rättigheter och gränser, ömsom ha värsta imposter syndrome och undra varför just jag ska “kräva” anpassningar.

Efter många månader av frustration, depp, stress, utmattning och en hel del emellan, så har jag nu haft ett par dagar av försiktig optimism och rutiner som funkat skapligt. Så pass att jag äntligen kom mig för att skriva ett blogginlägg, som jag egentligen velat varje vecka men inte kommit till skott. Så jag avslutar det nu, för att undvika att jag fastnar där istället och inlägget ligger i Draft i en evighet istället 🙂 hoppas jag kommer mig för ett till snart. Nu ska jag pulsa ut i snön och flytta hönsen till växthuset. Trevlig helg!

Och ja just det, har klippt lugg med!