Inatt var en av de konstigaste nätterna på länge – jag drömde att jag blev mörkrädd, och detta på grund av att det satt monster i varje hörn av rummet i klassisk barnskräcksmanér. Jag bodde fortfarande i huset och allt var som vanligt, förutom att när jag gick och lade mig så hörde jag hur mamma och Lasse gick över till grannen och jag totalfreakade för att jag då var ensam hemma och tog trappan upp i tre steg och stod o gapade för full hals i trädgården medan alla monster stod i dörröppningens skuggor och väntade på mig. När jag vaknade helt abrupt höll jag på och totalfreaka på…

Två veckor och en dag kvar. Inte för att jag räknar så noga… och inte för att det på nåt sätt är illa som det är nu, tvärtom. Men nu börjar jag verkligen riktigt rålängta efter att få flytta in i eget, helt eget, och börja om igen. Helt och hållet faktiskt eftersom jag endast tog med mig skrivbord och en hallpall i möbelväg ihop med lite köksgeråd utöver alla mina desto fler prylar och pinaler som inte duger nåt vettigt till egentligen. Tack och lov för att jag inte lade in alla mina extrapengar jag fick i våras på mitt lån – jag hade tänkt och betala av det…

Tjo! Här flyter dagarna förbi i ett stadigt töcken av jobb, pendling, hundpromenad, lite mer pendling, äta mat, jobb, pendling – och ja, sova då. Det finns inte så mycket utrymme kvar däremellan men nu är det iallafall ganska så exakt en månad kvar tills jag flyttar till eget place igen. Och kommer närmare resecentrum. Bilen kommer julaftonsveckan om jag har tur, vilket är lite drygt eftersom det innebär en månad i eget hem fast utan möjlighet till och lämna hundar per fordon under morgontimmarna.  Men men, det löser sig nog. Appropå pendling, så har jag aldrig nånsin åkt så mycket kollektivtrafik som nu alltså. Jösses. På morgonen har jag…