Så var vi då framme vid nyår. Slutet på ett år som innehållit alltför många storheter som gått bort, en Trump för mycket till president, och en oerhörd twist för min egen del. Jag har fortfarande svårt och tro ibland att jag faktiskt har en helt annan vardag bakom mig, helt andra framtidsplaner. Nu är det som ligger framför mig som en öppen bok, vilket faktiskt känns väldigt bra. De senaste dagarna nu har varit precis så som jag velat ha dem. Långa promenader i en ny skog varje dag, med kaffe eller choklad och fuktiga rumpor mot frostig mossa. Stillhet och kyla och hundar som (än så länge) kommer…

Jaha ja… det här gick ju bra. När man väl sätter sig ner och ska blogga, så är bloggen hackad. Igen. Seriöst. Kanske dags och flytta till en annan, säkrare plattform. Marcus har suttit och gått igenom alla filer och plockat bort hur mycket skit som helst. Det förklarar alltså diverse login och annat mystiskt som dykt upp i samband med att man surfar in här. Men nu så. Är vi up and running igen. Eller ja – snarare down and däcking again. Nu, kan jag äntligen pusta ut ett par dagar utan något annat inplanerat än en tvättid. Och ja, så är det visst en nyårsafton där med. Men…

Ja jösses här går det undan! Idag har jag bott exakt en vecka i min nya lägenhet, eller ja – torsdagen sov jag inte här men tekniskt sett har jag bott här sen dess enligt Adressändring iallafall. Tanken var ju att jag skulle ta en halvdag på torsdagen, möta upp flyttfirman (aw yiss, flyttfirma denna gång, fuck bära kartonger igen) och få allt inburet snabbt och smidigt så jag kunde ägna resten av dagen åt att packa upp rasket och sen chilla järnet min allra första fredagskväll på Kungsgatan. Det vart dock inte riktigt så. För när klockan var kvart över tolv och ingen flyttfirma dykt upp, så skulle jag…