Jahapp. Var ska jag börja, det känns (i vanlig ordning) som att det har hänt så himla mycket sen sist jag skrev. Vi kan ju i och för sig börja med den tråkiga uppdateringen först, riva av plåstret så att säga. Vi förlorade Kelly under våren, till en tumör fästad vid hennes mjälte som brast. Det gick fort, var förmodligen relativt smärtfritt, och vi fick vara samlade och säga adjö. Det är den lilla trösten mitt i det sorgliga. Nu har vi för första gången på många år, bara en enda hund. Som visserligen både har och tar energi som motsvarar minst tre hundar emellanåt, but still. Upptäckte hur väldigt…