Från en helg till en annan

Bered er på ett riktigt matinlägg! De här två helgerna har inneburit mycket ätande, inte nödvändigtvis av det frossande slaget men lite mer finlir. Det händer inte möe alls under vardagarna just nu – Januari till Mars är de allra tråkigaste månaderna, julen är förbi och det känns som att det där med snö kan kvitta. Gärna lite vitt på marken så vi får lite av det ljus vi desperat söker oss till. Inte den veritabla dödsfälla som lurar i varje liten lutning eller ojämnt upptrampad stig som nu.

Jag håller på och brainstormar lite kring min födelsedag och hur den ska firas. Hade jag haft lite framförhållning (och kanske inte haft en Japanresa emellan) så hade jag gärna åkt till Dublin och firat där. Jag vet att en del förväntar sig en brakfest men jag har ju aldrig riktigt varit festartypen – gå på en då och då, absolut, men SJÄLV fixa en? Nah-ah. Så det blir nog low-key iallafall med familjen. Med vårt lilla gäng funderar jag på om vi ska dra iväg nånstans och/eller att jag fixar en middag på kvällen. DET är mer min grej – kräver bara en bråkdel av den prestationsångest och effort som en regelrätt fest kräver OCH man kan stanna hemma i soffan och bli sitt-full om man så önskar. Score!

Appropå full ja – mat. Och vin. Det serverades hemma hos Malin framför brasan förra helgen. Jag och Kajsa raidade Östenssons på delikatesser och så satt vi och knaprade ost, serranoskinka och knubbiga oliver, och pratade skit hela kvällen. Alldeles perfekt.

I stay true to my word och skippade leggings och tröja till förmån för vintageklänningen jag fick av pappa förra året.

Älskar verkligen stämningen och värmen som kommer med en liten kamin – ett måste när vi väl flyttar till hus sen.

Och den goda maten och det goda sällskapet med såklart <3

Sen SWOOOSH! (eller nja, rättare sagt BÖÖÖÖÖ…det var en seg vecka) var det torsdag kväll och då stod jag återigen med små delikatesser framför mig och fixade till mina två tapasrätter som jag skulle ta med mig till vårt knytis hos Hanna under fredagkvällen.

Jag stod även och skivade och stekte potatis till förbannelse men det blir inte direkt några läckra bilder av sånt.

Nej fy fasen, vi tittar på fräsch krasse och rosiga räkor igen.

Och voilá! Hälften förvandlades till crostini med getostcreme, knaprigt bacon, valnötter och persilja. Hade även införskaffat mig ett nytt vin, sydafrikanskt och ekologiskt som hade så fin flaska och en beskrivning som lät god – de två kriterier jag använder mig av när jag ska välja vin. Dessutom var ju namnet ett stort plus! Den var ingen superhöjdare dock – måste varit gräset bland all citrus som orsakade den underliga eftersmaken. Och då (antar jag) är det vanligt hederligt betesgräs det rör sig om och inte den roliga varianten. Är det eko så är det.

I bakgrunden skymtar två lyxiga buketter med tulpaner och annat fint som jag unnade mig – det var ju trots allt tulpanens dag under fredagen, en perfekt ursäkt till och vara lite extravagant med snittblomsbudgeten! Det hade nog inte upphovsmakaren aaaaalls i åtanke.

Och all potatis, räkor och pepparfrukt förvandlades ihop med ett par stycken ägg till en spansk tortilla – räkorna stekte jag i het olivolja med den finhackade pepparfrukten och massor vitlök. Resultatet blir riktigt saftiga räkor med sting. Och så krasse ovanpå det.

Med en tallrik i var hand anlände jag till Hannas hood där de andra hade dukat upp sina egna godsaker. Vitlöksbröd och bröd med getost och honung, sushi, ost såklart, salami och skinka.

Och sen pratade vi om allt och inget, vad som händer i våra liv och vad vi planerar, anekdoter – jag trodde aldrig när jag flyttade tillbaka till Sverige att jag faktiskt skulle ha ett sånt här gäng och sitta och tjöta med. Jag var beredd på att det skulle bli svårt och fixa nya vänner när man inte längre hade den utlandssvenska auran som band ihop oss alla i Dublin, men jag hade fel <3

Vi tittade på den här roliga Youtubevideon med där folk sjunger karaoke på bensinstationer i USA. Amerikaner i sin bästa form när de bjuder rejält på sig själva.

Selfie-time! Jag bad Malin ta bilder av mig men av nån anledning blev de så blurriga och jag såg ut att ha fått påssjuka eller konverterat till hamster. Även denna bild fick nån konstig vitbalans som jag inte riktigt fick bukt på. Synd, för jag var ovanligt färgglad denna kväll med min lila Dublinklänning och lila cardigan på det som genererade fina komplimanger.

Sara rockar vågrätt fredstecken.

Och vanten på stolpen den rockade, ja -rocktecknet.

Väl hemma åt jag några nävar chips av ren princip och stöp sedan i säng.

På morgonen var det osedvanligt svårt och komma upp, trots att solen sträckte in sina välgörande strålar och klappade på oss. Vi har en ny säng förresten, eller ny och ny – det är brorsans kontinentalsäng som inte är så värst gammal och som vi fick köpa loss för syskonpris nu när han dragit till Göteborg. Vilken skillnad det är, sover som en prinsessa på en tronbädd – förutom de nätter då man har en ärta av anmärkningsvärd storlek och behåring som skuffar upp sig i min ländrygg.

“Va, vad sa du…”

“Frukost!?”

Det bidde en så kallad morgontidningspromenad, när vi strosar en rutt runt Bondebackabygden och vovvarna läser in dagens nya skvättar.

Saga åkte i duschen också eftersom hon är tant och kissar ner sig i sömnen ibland om hon druckit mycket. Det blir och ringa veterinären på måndag och få ny medicin som tightar till det hela lite.

Frukosten denna lördag bestod av – yes, MER delikatessmat! Rester av fredagens spanska tortilla och överblivet bacon, och våra sista nyårsostar uppskurna i fyrkanter så de kan inmundigas med stil även en vanlig lördag som denna.

Sämre frulle kan man ju onekligen ha!

Vid det här laget vaknade hemmets siste medlem till liv också och fick i sig en och annan tortillabit med bacon.

Han skulle sen iväg med en polare och jag drog ut med hundarna på långpromenad efter att ha suttit och surfat efter hylla till köket i nån timme.

Vi städade ur förrådet förra söndagen och hittade Iduns fina värmetröja, till min stora lycka och Iduns mindre.

Vi promenerade i Staffanstorp och som sagt, det värsta med snön just nu är ju att den är så förbannad hård och belagd med is, så en annan halkade runt och trampade snett om vartannat och blev alldeles slut.

“Kommer du nån gång eller..?!”

Så när vi kom hem var jag helt ledbruten, och krävde omedelbart en varm dusch och ett par timmars soffhäng med Addes sista bit pizza och en bok.

När pizzan var uppäten och boken inte fängslade mig längre gick jag upp och bakade lite no-bake kakor – peanut butter cookie dough bars. Precis lika gott som det låter och pics + recept kommer.

Under tiden lyssnade jag på Hans Zimmer via den här lilla fina Bluetoothhögtalaren jag fick av min ännu finare sambo som en för-att-du-är-sjuk-present förra veckan.

Och sedan kom Adde hem och vi flyttade byrå och TV i sovrummet så att den står i prefekt nackvändarvinkel för min del nu, så ska krypa till sängs med en annan av de böcker jag betar mig igenom just nu och slötitta på The Simpsons samtidigt. Bästa helgerna är som den här, när man viker en kväll åt att vara social och så räcker det för resten av helgen och en bit in på nästkommande vecka. Lördagen kan ägnas till att bara göra vad som faller en in och låta det ta tid. Njuta av stillheten och kravlösheten. Förr kunde jag ha dåligt samvete om jag inte gjorde nåt vettigt men nu vårdar jag de här dagarna som dyrbara små juveler och uppskattar lyxen som de innebär. Nån gång kommer det ju en tid när de inte längre är självklara.

Så då önskar jag er gonatt, fast egentligen blir det ju godmorgon, eftersom jag var så trött efter mitt bak och ännu en promenad och prioriterade ännu mer bokläsning, så jag nu sitter och skriver nattetid istället. Nu väntar en söndag med många nyttiga göromål – och några små pluttiga onyttiga sådana.