Ett höstigt polkagrisparadis

Herrejösses vad trött jag är – helgen var mycket trevlig men fartfull, och en hel del bilkörande. Gick upp tidigt på lördagen för att åka till Oxelösund och bringa hem den förlorade hunden, sedan blev det att vi stannade kvar i Katrineholm och sov över. Åkte söndag morgon igen och hann precis duscha och byta om innan vi ramlade in hos pappa och Heidi för söndagsmat och gudagod äpplepaj. Sedan var man helt press-väck på kvällen. Upp lika svintidigt måndag morgon igen för möte med psykologen och hem sent för att ta igen förlorade morgontimmar. Då hade jag dessutom tagit med mig hela beståndet av på-gränsen-till-för-gamla-bananer från jobbet för att förvandla dem till nåt smarrigt så de slipper förfaras. Puh!

Då är det skönt att titta tillbaka lite till på vår slacker-vecka i stugan där inga tider behövde passas och det var slow living som gällde, bokstavligen. Let´s do a djupdyk till mitten av den veckan!

Frukost på rostbröd med sylt och små ostar, lyxigt i det lilla.

Efter sedvanlig skogspromenad och lite mer kaffe, så styrde vi kosan hit till polkagrisparadiset Gränna. Har alltid varit här under högsäsong innan så trodde inte att mycket skulle vara öppet såhär sent på året, men jodå.

Än körde polkagrismakeriet på för fullt och karameller vill väl folk ha året runt ändå.

Jag såg till att utrusta mig med lämplig färdkost och fick Marcus att ta ett par dussin bra-och-ha-porträtt nu när vi hittade en sådan fin vägg. 

Vi strosade runt och tittade i både affärer och stängda bakgårdar och jag berättade hur det brukar se ut här och var, så M är förberedd för nästa år då vi ska sitta och dricka kaffe här.

Gick förbi ett antikvariat med bara Agatha Christie i ett helt fönster.

Käkade lunch på Grennabaren Mac Andreé, Marucs tog burgare och jag en riktigt, riktigt god hemgjord pytt-i-panna.

Hade fenomenal lunchunderhållning i form av en nyfiken spelevink till katt och en tjomme som lämnade sin bil oemotståndligt vidöppen. Kissen var i varenda vrå och spanade.

Kort därefter blev det dessert! Här i hörnet finns den absolut godaste glassen i Gränna om ni frågar mig.

Nöjd kille med glasslängt – notera hur ljust hans hår är nu jämfört med för ett år sen då han var svarthårig här i bloggen. Time (and hair) flies!

Längst bak ser ni citron-och-fläderglassen, alltså SÅ god! Under den en kaffeglass som verkligen luktade starkt av kaffe lång väg. Jag hade jordgubbssorbet, också to die for – och under den en lingonglass som faktiskt inte smakade särskilt mycket. Kanske eventuellt för att den tävlade med de övriga tre giganterna i smak och inte hade en suck. 

Marcus bad om glasspengar och sprang in och köpte oss två byttor jordgubbssorbet och citron-fläder. 

Sedan bestämde vi oss för vilken karamellbutik vi skulle välja för vår karamellstash och shoppade loss.

Tog en sväng in till Kupan second hand och hittade en perfekt picknickkorg för 40 pix! Den kom senare att bli flitigt använd till nåt helt annat också.

Mycket oväntade de-motivational stones. Jag köpte faktiskt en, de var så bisarra så det blev roligt!

Supersöt och duktig mustasch-vovve utanför affären, utan koppel och allt, vaktade mattes fräsiga rullator.

Och jag vaktade väl ingenting och innehar ej mustasch men kan väl sitta och se söt ut iallafall. 

På vägen hem blev det tvärtnit och hastig insväng på parkeringsficka här.

Pallade varsitt plommon på vägen ut men anledningen till stoppet var inte dem, utan…

…hönor! Det fattar en la att man inte kan åka förbi roliga frigående höns utan och stanna och kika lite och få någon bild.

De var dock inte så sugna på och ställa upp för den märkliga mänskliga plommon-paparazzin utan vände resolut ändalykten till och skrockade åt andra hållet. 

Lika så bra, för sen kom regnet och vi längtade hem till fuktig skogspromenad och öppen brasa, och karameller till kvällsmat!