Ett loppisland, Håleberget i höstskrud och lite svamptips

Jag och pappa bestämde att vi skulle slå ihop våra familjer och gå promenad denna söndag. Beroende på väder skulle vi antingen gå i Håleberget eller Kalle Ringel. Väderleksrapporten utlovade regn och tunga moln. Vi gick ut till skinande sol och blå himmel. Håleberget it is!

Men innan vi åkte dit så passerade vi loppisladan som ligger strax innan, som jag faktiskt aldrig besökt – Heidi föreslog en titt och jag gjorde skarp högersväng.

Och vilket ställe det här var – som en slags skruvad nöjespark med loppistema. Grejer överallt och av någon anledning en hel hop med tomtar åt alla håll och kanter.

En gigantisk sådan stod precis vid uppfarten och pappa, som redan är dödligt trött på allt var tomtar heter (och har väl varit det de senaste 20 åren) blev såklart ivrigt uppmanad av Heidi att posera med den. “STRYP DEN, vi tar ett kort när du STRYPER den!“

Fullkomligt normalt. Som tur var (?) nådde han inte upp.

Mycket roligt porslin och väldigt random grejer i små uthus och delar av ladan.

De här vart jag faktiskt väldigt förtjust i, men hade inga kontanter med mig. Lika så bra kanske. Meeeen julklappstips?

Vi hittade även en förbluffande mängd vägghorn i varje vrå med. 

En hästsko som gjutits in i betongen. Betyder det något måntro?

Det fanns en liten anteckningsbok där man kunde skriva upp om det var något speciellt man ville ha men inte hittade här, så kunde innehavaren försöka leta efter det. Smart!

Gamla läkarinstrument, dock..?

Efter ladan fortsatte vi till boningshuset och ytterligare en tillbyggnad full av grejer. Så många Helan & Halvan här att de tillsammans kan utgöra typ fyra Hela.

Inte en susning om vad detta är – något att punktskrubba ryggen på andra med?

Utanför fanns en skylt som sa något i stil med “ta och fyll en korg med grejer, pruta en gång och få ett bra pris för allt”. Nog är man skillad om man kan fylla en simpel korg med sådana här ting. 

Så himla fascinerande – jag har alltid trott att det bor en hel familj här, men det är alltså en enda snubbe och ett gäng höns och hundar, och han bodde dessutom i en stuga bakom det här huset. Hela huset är således OCKSÅ fullt av grejer, och dessutom inrett med några hela rum där allt är till salu. 

En lite mer erotisk trädgårdsstaty än vad man är van vid.

Födde upp schäfrar gjorde han med – som mest hade han 14 på en och samma gång. Det här är Kingen, avelshannen och urmysig <3

Samt avelstiken som jag tror detta var, och en ett-årig dotter. Superfina och sociala.

Här frågar han mig också om jag har hund, och när jag svarar jakande så berättar han att han sett mig åka förbi flera gånger under de år jag promenerat här och känner igen vovvarna med. Detta för att han när han har tråkigt spanar på förbipasserande med kikare, haha! Vetifan om det är creepy eller ej men jag fick iallafall beröm för mina bra bergspromenadkläder…

En svamptavla – såklart! Jag vågade inte fråga Marcus om jag kunde köpa den, det kanske är det sista strået som gör att han tycker min gulliga hobbyacceleration går från rolig till skvatt galen. Den var lite fläckig ändå – men någon annan kanske..?

Lite egenhantverk också!

Tyvärr tog jag inte kort på sovrummet han inrett och som hade vackra blåvita urnor för flera tusen styck och en antik säng för säkert fem ggr så mycket… riktigt häftigt, han åkte runt på auktioner hela tiden typ. Jag får åka tillbaka hit i vår sen med en något fylligare plånbok. Fick äpplen på vägen ut iallafall så helt tomhänt blev jag inte. 

Sen var det äntligen dags för Håleberget!

Dessa parhästar i täten, som alltid.

Utsikten här gör en aldrig besviken, speciellt inte i hösttider när allting glöder.

Saga med tjusigaste minen!

Längst upp på toppen – Marcus gör en YES! med handen när han inser att det nalkas äggmackor. Eller så ska han precis svepa luggen ur led. 

Saga och Kelly livin on the edge, trots tusen tillsägelser. 

Klassisk promenadkost!

Som Fidan suktade järnet efter. Alla vovvar fick varsin bit i slutändan.

Två malliga murvlar.

Lite svamp hamnade i kameran med såklart.

Och alla klarade både strapatsen upp och sedan ner igen utan skador eller okvädinsord! Den “långa” vägen är bara 2.1 km men känns längre eftersom det är så brant och sluttande så det tar ändå ett tag och gå. Med fikapaus också var vi ute i nästan två och en halv timme.

Jag fick syn på den här rockgruppen och blev nyfiken, vände på en och utstötte ett glädjerop – blodsopp! En svamp jag snöat in lite extra på och bara hittat en gång hittills. Nu lossnade tre av de här gynnarna för att jag petade på dem, då får man vackert ta med dem hem – eller hur?

Olika naturreservat har olika regler – för Håleberget står det ingen uttryckligt förbud mot att plocka svamp, mer att man inte medvetet ska förstöra något. Vi stötte dessutom på två svampplockare lite senare och jag såg nu att någon hade skrivit Håleberget som sitt svampställe på Artportalen. Så jag kan nog ha relativt gott samvete för att jag “råkade” få med mig de här. 

Vi hittade även ett helg gäng biskopsmössor – fina och se på men väldigt svåra att skilja från den giftiga lömska biskopsmössan (hehe, tänker en Slytherin-variant av sorteringshatten från Harry Potter med religöst inslag) så rekommenderas inte och plocka. 

Många fina asptickor med, rätt specifikt för just Håleberget.

Alla tillbaka hela och inte så rena, dags för hemfärd!

Såhär ser alltså blodsopparna ut som jag fick med mig hem – nu är ju det här väldigt stora och något gamla exemplar, de är lättare att se när de är unga och har så tydliga färger. Gul fot med röda prickar eller “fräknar”, inget ådernät för då kan det vara en eldsopp du har i handen istället. Röd under den smametslena, bruna hatten som ung, senare brandgulröd typ, rejält stabbig svamp och när du skär i den blir de blå supersnabbt. Det är en ädelsopp i klass med Karl Johan och har en mycket mustig, god smak, lite sötaktig. Jag ska göra krydda och ha till supergoda såser tänker jag. De här går alldeles utmärkt att använda trots att de ser träliga ut, bara man skär bort de fula partierna. Sällan angripna heller annat än på utsidan. Tips tips till er som går i skogen nu med och vill hitta nåt riktigt skoj som dessutom ser ut som att den skulle smaka skit.

Här är bild från några helger sen, två ynglingar och hela dess soon-to-be-stympade släkt där nere till vänster.

Nu ska vi gå och köpa ekokaffe på extrapris, och fixa oss lite hämtmat på vägen hem, och sen bänka oss framför en film resten av kvällen. Ha det gott peeps!