Om att känna sig som en urvriden trasa (har jag inte skrivit den rubriken förut?)

OBS – varning för ett oerhört gnäll-deluxigt inlägg!

Jag skrev det här för lite mindre än en vecka sen men tryckte aldrig på publicera. Tyckte det lät så otroligt negativt och gnälligt, och det har jag väl varit tillräckligt av i den här bloggen det senaste året, hehe.

Men, jag tycker också det är viktigt att kunna vara gnällig och negativ emellanåt – och sedan försöka göra något åt det, hur litet det än månne vara, och jobba på att se det positiva också. Sträva mot att må bättre efter att ha kräkts ur sig lite (eller, flera laster av kräk).

Så här kommer neggoinlägget, så bjussar jag på ett positivt lite senare. Puss!

—

Februari har aldrig varit min månad, trots födelsedagar och valentindagar. Det är helt enkelt för segt, grått och tråkigt (förutom de få dagar då det är fluffig snö ute och inte halvsmälta, livsfarliga isformationer som det är nu). Det är nu jag är som blekast och glåmigast och får hundraelva kommentarer om det, förfrågningar om jag är sjuk etc om jag inte öser på med smink.

Februari är som årets tisdag – det var nyss mysig helg och fortfarande lååångt kvar till nästa, våriga fredag-lördag-söndag.

Därför är det inte så konstigt att humöret dippar en del just nu. Förra året var jag sjukskriven vid den här tidpunkten, och det måste jag ju säga att omständigheterna under februari år 2019 har förbättrats drastiskt. Ändå känns det som att jag segar på i sirap nu och något känns olustigt och rastlöst, men jag kan inte sätta fingret på vad.

Dels har det ju varit ett högt tempo de senaste veckorna. Idun opererade bort sin avbrutna tand, jag själv tog äntligen tag i min egen tandvård och gick till tandplågarn där jag får veta att jag har massor tandsten. Således är två omgångar puts inbokade framöver. Allt det här kostar ju som bekant en rejäl slant, och jag hatar att vara den som klagar på ekonomin hela tiden. Jag försöker verkligen tänka positivt, att jag faktiskt är jäkligt lyckligt lottad – jag har hus, bilar, sparkonto nog att kunna betala för både operationer och tandvård. Det är verkligen inte alla som har, eller kan, ens något av det. Det låter onekligen bortskämt av mig att ens klaga över att jag/vi har pengar att spendera – inte på särskilt roliga grejer, men ändock.

Men det handlar nog mest om att det är så tröttsamt och frustrerande att känna att vi aldrig liksom kommer i balans. Varje månad är det någonting som kostar rätt mycket extra, och det påminner mig om de ångestframkallande tiderna då jag hade egen begagnad bil som gick sönder jämtjämtjämt.

Mitt i allt ska jag byta till ett jobb som dessutom ger mig MINDRE lön, och även fast vi diskuterat det här hemma, räknat och kommit överens, så gnager det där i mig under de sämsta dagarna. Att jag kommer må mycket bättre genom att slippa pendla, nöta stol och ha mer tid till företaget och intresset, det blir liksom sekundärt. Och jag avskyr det med, att pengar ändå ska spela så stor roll i sammanhanget. Att jag ändå sätter nån slags prestige i och ha en “bra” lön, skitsamma hur måendet blir som ett resultat av det. Jag vill inte vara sån. Jag tar ju hellre “sämre” lön, men trivs på jobbet, och mår bra av den utökade friheten. De här två sidorna slits med varandra konstant just nu och jag blir helt slut.

Sen brottas jag också med en hel del dåligt samvete och stress över företaget. Jag hade ju en hel del planer och projekt som skulle starta nu i januari, men som det helt enkelt inte funnits energi till. Dels på grund av att jag från ingenstans behövde komma in och sitta av tiden även fredagar, under mina sista veckor. Det tog så oerhört mycket mer energi än jag trodde. Främst på grund av extrem frustration över att det inte finns någon anledning – det är så oerhört lugnt på jobbet nu. Jag blir så stressad av att bara sitta och kolla YouTube när jag hade kunnat jobba hemifrån och faktiskt göra något vettigt i hemmet samtidigt.

Så, jag har fått lägga många planer på hyllan. Just nu är det svårt att överhuvudtaget frammana glädjen i att utveckla företaget och bakningen. Och det stressar mig också, eftersom jag investerat så otroligt mycket i det här nu, och jag är livrädd att jag ska tappa intresset. Jag följer massa andra företagare och blir ologiskt avundsjuk på deras framgångar, och förtretad över hur den allmänna uppfattningen om eget företagande är att man ska jobba så hårt man bara kan, rakt in i kaklet, vara uppe kvällar och helger och all vaken tid för att jobba sig till framgång. Och jag kan inte det. För då blir jag sjuk. Ser ni den omöjliga ekvationen?

Jag VET ju att det är ologiskt, och såklart att alla inte får framgång över en natt, och ja – det krävs massor hårt jobb för att komma någon vart. Jag får helt enkelt acceptera att för mig kommer det ta lite längre tid. Kanske mycket längre tid. Jag märker ju vad för lite sömn och för mycket i huvudet gör med mig, bara 1-2 dagar liksom.

Dessutom befinner jag mig just nu i ett läge då jag måste gå och vänta på många svar från folk. När jag har skickat förfrågningar, någon ska utföra något, någon ska swisha, någon ska återkomma med NÅGOT helt enkelt. Och jag väntar, det går några dagar. Hela jag bara kliar av att få skriva igen och fråga, NÄR, VAD, HUR , är jag godkänd? Får jag? För mig är det väldigt simpla grejer, och jag kan inte förstå vad det är som tar sån tid. Det är EN fråga, EN sak. Förmodligen missar folk, eller glömmer. Och jag måste påminna, eller ja – vill påminna iallafall. Och i några fall gör jag det – men det går flera dagar igen. Och då hamnar jag i det här limbot, när en till påminnelse gör mig till ett tjatmonster. Så jag går runt och bygger upp den här väntan-ångesten istället. Börjar tänka att det är jag som gjort fel, formulerat mig knasigt, irriterat någon. Det här är en aspekt av min självkänsla som jag verkar ha väldigt svårt att bli av med. Det negativa tänkandet om mig själv i sådana här situationer. Superstörigt, och superjobbigt såklart.

Nä, nu är det verkligen en period då jag bara vill dra täcket över huvudet, gå i ide till typ april, och komma fram lagom till påsk när allt är ljust, pastelligt och med mängder av godis runt hörnen, utvilad och med en rasande energi!