En långpromenad

Förra veckan skrev jag ju om att jag skulle terapi:a mig själv med en långpromenad i skogen. Och så bidde det. För första gången på bra länge gick jag hela långa rundan runt i Kalle Ringelskogen. Kelly fick nästan en chock. Det är ovant för henne med. Men nu kommer det bli fler av den varan.

För några år sen hittade vi ju den här lilla fiskeplatsen, och, det var så himla fint där nu. Vattnet blankt och stilla som en spegelbild. Tills det började regna då, men även det var fint. Varmt, försiktigt sommarregn som slutade lika fort som det började.

Så många gånger som jag har promenerat här i mitt liv och har aldrig sett en annan människa, förutom de som bott i mitt ultimata drömhus precis vid skogens början. Man ser tecken här vid fiskeplatsen på att folk är här ibland, förmodligen kommer de från huset som ligger ovanför allting. Men även det huset har alltid sett övergivet ut, eller på sin höjd väldigt oanvänt.

Otroligt vackra näckrosor – jag försökte ta mig fram för och kanske nappa åt mig en, men vattnet här ser riktigt mörkt och djupt ut och bryggan av frigolitgrund (!) är förrädisk, så fick beundra på håll istället.

Det är som sagt skönt med långa promenader igen, men det känns verkligen att någon saknas. Att bara gå med en hund som dessutom ständigt springer med en bekymmersrynka när hon tittar på dig. Klart det måste vara udda för henne med. Hon märker att mitt humör är väldigt konstigt. Det känns så tomt med bara en vovve, jag är ju van vid ett helt gäng eller ja – två då. Men men.

Jobbvecka nu och jag försöker få saker gjorda timmarna innan jag drar. Har varit helt död efter helgen fram till idag typ, mycket intryck som tröttar ut och så den här ständiga lilla sorgevärken då. Men nu idag känner jag mig piggare, och ska kika på loppis efter fönster till hönshuset. Fick feeling igår och rev ut halva garderoben som ska gå till loppis det med. Och har för första gången i mitt liv köpt insektsgift. Jag för ett fullskaligt krig mot trädgårdens tvestjärtar nu. De kommer fram på natten och äter upp allt. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag gett upp allt vad trädgård heter under de här dagarna bara för att det känns som elementen är emot mig. Men nu har jag ett venerabelt kärnvapen. Ska försöka undvika att trädgården blir ett Pripyat bara.

Plockade årets första svampar i Kalle Ringel med, och kantareller till och med! Jag brukar ju aldrig hitta kantareller annars, men nu så var de i långa stråk längs med vägarna. Ska nog tillbaka helgen och kika hur de växer till sig, om de inte råkar vara någon annans ställe då. Någon av de där osynliga individerna.

Trevlig onsdag på er!