Powerpuffpinglorna

Det känns lite som att vara på föräldraledighet här. Det blir inte mycket vettigt gjort om dagarna, mesta tiden går åt att fy:a eller berömma, hålla koll så det inte tuggas på tassar/klias för mycket i öronen/hängs för mycket på Kelly/lära att man inte MÅSTE vara på matte på något sätt varje vaken sekund. Jag kommer på mig själv med att titta på klockan och räkna ner tills Marcus kommer hem och “avlöser”, haha – var ute i bakstugan en kväll och tyckte det var så skönt och fridfullt och stå och baka. Kanske är det här nyckeln till ännu mer effektivitet?

Men ja, det kommer inlägg sen om Kaylas progress – nu var det ju faktiskt hönsen jag skulle ägna lite uppmärksamhet!

Sen förra inlägget har jag fått hem två fjäderfän till; 7-9 veckor gamla kycklingar/unghöns, som är en blandning av dvärgkochin och isbar. Dvärgkochin är en liten, superfluffig sak med fjäderklädda ben, och isbar en lätt ras som värper gröna ägg. Så förhoppningen är att de här kommer värpa vackra ägg när det är dags.

De är lite mer hanterade än Pickard och Polly, och således lite lättare och få tama. De äter ur handen på oss, kommer ivrigt pipandes när man närmar sig och trängs i dörröppningen när vi öppnar på morgonen.

Möt: Pinglan och Pullan!

Yes, jag gick all in på P-namnen.

Det här är Pinglan – när hon kom var hon vit-och-gråspräcklig endast, men nu börjar hon få lite röda prickar också. Jag köpte typ 12 kilo kycklingfoder, men egentligen är väl de här för gamla för kycklingfoder nu, de äter av samma som de vuxna får och är helt galna i majs. Här har jag plockat ihop lite ogräs åt dem som de är nyfikna på.

Båda kommer när man lockar och äter ur handen som sagt, men skulle ändå säga att Pinglan är lite modigare och mer framåt än Pullan.

Pullan är lite avvaktande och inte så värst förtjust i att bli upplyft, något jag försöker komma åt och träna med jämna mellanrum. Men hon är så fint blågrå, och piper så gulligt.

Och idag blev det premiär för dem att vara ute i trädgården! Vi passade på när vi var ute och städade, så de vänjer sig mer vid oss också. Därav allt skräp i bakgrunden.

Pickard hade ett löv som fastnade på benet och hade fullt sjå med det. Polly har tagit på sig lite av en mammahönaroll tror jag minsann, för jag såg häromdagen att hon låg och tog igen sig i hönsgården med de två små tryckt tätt intill henne. Båda två hackade ju några gånger på småttingarba, och jagade undan dem från maten, men nu verkar de alla ha hittat sin roll i flocken och umgås bra ihop. Även om de allt som oftast håller ihop två och två såhär, så möts de upp i mitten alla fyra regelbundet.

Så himla mysigt med höns som går runt i trädgården! Hoppashoppas att de får vara fredade från hökar och räv, för jag vill ju att de ska få gå fritt så mycket som möjligt och ha ett riktigt bra hönsliv här på vår lilla gård.