En nystart och ett risktagande

Idag – eller, snarare inatt – tog jag ännu ett stort kliv ut i något som kommer förändra vardagen avsevärt under de kommande månaderna.

Jag sa upp mig. Från en nästan heltidstjänst på Ericsson – till en anställning som timvikarie inom Vadstena kommun. Ta-daaa! Cirkeln är officiellt sluten.

Innan ni sätter kaffet i vrångstrupen; lite bakgrundsinfo kanske. Jag tog ju det här jobbet efter att de outsourcade min mer eller mindre perfekta nattjänst hos Centric, i tron att det här skulle vara ungefär samma men med bättre lön. Så var det inte.

Redan första veckan kände jag att jag inte skulle bli långvarig här. Det var väl inget fel på jobbet i sig, då – men stämningen här. Den hårda attityden. Lika taskig kommunikation och management som från andra IT-jobb. Krav på och kunna skit man inte hade förutsättningar och lära sig. Det var, och är, energitjuvar i varje hörn som är svåra att värja sig emot.

Sen pendlingen. Eftersom vi sitter i Mjärdevi, och det tydligen enligt Östgötatrafiken är så att all aktivitet här stannar efter kl 17 typ, så har det varit väldigt lite möjligheter till att åka kollektivt. Om jag inte pusslar med byten, elcyklar och åtskilliga extra timmar hemifrån bara för och ta mig till jobbet. Timmar jag egentligen inte har, jag vill ju ägna all ledig tid åt företaget. Och jag vet ju att det är svårt för mig att köra bil efter ett 12 timmars nattpass. Åtskilliga ggr har jag fått stanna för och ta luft, köpa nåt sockrigt, eller sova en stund i bilen.

Och ja, det kommer veckor då det är många lediga dagar i rad. Två veckor. Sedan tre veckor av att jobba, och ta sig till jobbet, och sova, och sedan ha lördag-söndag eller några få timmar på kvällen. Plötsligt halverades de tillfällen jag kunde vara med på REKO-utlämningar, mina bästa säljtillfällen. Nu var jag där igen – det handlade om jobbet i Linköping 80% av tiden, resten skulle företaget, hobbies och familjen dela på. Och jag började återigen känna den där kvävda, tunga känslan av att vara fast igen.

Spola framåt lite till för ett par veckor sen. Efter en ny återförsäljare, hör två andra potentiella av sig. Jag spenderar en vecka med att preppa mer än någonsin för REKO, men det slutar ändå med att jag står och jobba till kl 05 på morgonen för alla lade så stora beställningar. Jag fick stoppa försäljningen eftersom jag inte hade tid eller energi till att kunna göra mer. Och så hör kondiset av sig och säger att pralinerna jag levererade för en vecka sedan, redan håller på och ta slut. När kan jag leverera mer? Och jag måste säga “tja, om en vecka typ, för nu jobbar jag sju dagar nattpass igen”.

Jag har ju sökt en hel del jobb den här sommaren – deltidsjobb, och timvik inom vården, på alla möjliga bemanningsenheter. So far inte hört från mer än en, ett diversejobb jag inte fick men som jag nog inte ville ha heller. Och när jag tyckte det gick för trögt, innan jag började ringa runt till alla, så mailade jag min gamla chef inom Vadstena kommun. Och bara några dagar senare sitter jag och pratar med chefen för bemanningen, som är helt med på mina planer och meddelar att jodå – nog finns det jobb alltid, om jag kan köra flera olika instanser. LSS, vård och omsorg, barnomsorg… så nu i helgen diskuterade jag det hela med Marcus, och tog till sist beslutet att köra. Rakt in i en något osäkrare arbetsmöjlighet, men med potential att kunna utveckla företaget och framförallt må bättre igen. Lämna det här giftiga stället där jag går och harvar nu. För är det något jag lärt mig vid det här laget, så är det att inte stanna kvar i något som jag inte trivs med, om andra möjligheter finns.

Tanken nu är att själv kunna bygga upp mitt eget schema i större utsträckning, förhoppningsvis hitta en bra balans mellan företagsjobb och “vanlig” jobb, och kunna jobba mer på ena stället när det är lugnt på det andra. Kommer ju vinna 2 timmar per arbetstillfälle i bara pendling – så himla skönt och ha tio minuter till jobbet! Kommer inte ihåg när det skedde sist. Dometic, typ?

Det är ju klart att det är ett rätt stort risktagande med. Det kanske kommer en månad, eller fler, med väldigt lite vårdjobb, då Marcus får ta större ekonomiskt ansvar. Och jag får snåla som tusan. Jag kanske blir ännu mer stressad av att behöva tänka på det här hela tiden, det vet jag ju inte. Men jag tror inte det. I vilket fall, så ger vi det ett halvår, och utvärderar sen. Funkar det inte, så får jag lägga företaget vilande och satsa mer på annat jobb. Det är ju det minsta jag är skyldig Marcus, eftersom han tar den här risken med mig. Jag skulle inte fixa det utan honom.

Så ja, en månads uppsägningstid börjar nu. Jag kommer eventuellt börja gå intro redan under några av mina lediga dagar, så det blir intensiva veckor framöver. Men då kan jag förhoppningsvis börja jobba redan efter min sista dag på Ericsson.

Och yes, jag får ta det lugnt med företaget då med. Så gott jag kan. Halloween är i antågande dock, så den biten måste jag klämma in. Vill ju visa mitt goda Paddslem-på-burk och jumbopraliner med bilder av pestdoktorer!

Just nu är klockan sju, och jag sitter av den sista timmen innan det är dags att fara hem och sova. Bilderna i det här inlägget är från när vi var vid Stora Lund i helgen, ett naturreservat utanför Ödeshög som jag helt missat. Otroligt vackert med dramatiska klipphällar och Vättern bredvid som kastar sig uppför dem. Några små skogsdungar här och där, och gott om platser att sitta och fika på.

Sockrade pannkakor till frukostfika.

Och fotogeniska Kayla.

Så sugen på att plocka massa nypon till nästa Höst-chokladask, men de verkar vara kluriga och rensa.

Hittade också jättefina fjälliga bläcksvampar, som blev min middag – smörstekta i en pasta.

Kayla älskar och gå här, massor av stenar och klippor att skutta emellan och leka bergsget. Kelly var inte lika förtjust dock.

Min förhoppning är också, att med mer frihet att själv lägga upp mitt schema och arbetstakt, så finns det mer utrymme till sådana här långa, fina promenader. De små njutbara tillfällena i vardagen. Bli bättre på dem. Fingers crossed!

Nu, poppa en koffeintablett och ladda upp med frukt inför resan hem. Ha en fin onsdag allesammans!