Framåtgående

Fin lördag på er! Här skiner solen för fullt, det är många plusgrader och officiellt vår i Östergötland. Jag hoppas att det inte kommer blåsa fanders idag, så jag kan vara ute och fixa ett välbehövligt röj i trädgården, och sätta fler sådder i växthuset. Jag har tanken att jag ska göra just den stunden speciell, med alla sådder. jord och krukor/lådor förberedda, nybryggt kaffe, och Sara Bäckmos senaste podd väntandes på Play. Blir det inte ideala förhållanden att starta detta, att något saknas, då gör jag det inte. Det här kan ibland bli lite negativt, att jag känner en stress inför och få allting “rätt” och rätt ofta väljer bort en stund som kunde ha funkar, bara för att nåt litet saknas. Är det bara jag, eller är vi fler som gör så? Bör jag kanske träna mig själv i att mer go with the flow, för att öht få något gjort? Ofta när jag väl startar något så går det ändå bra efter ett tag, men själva startsträckan är otroligt trög emellanåt.

Jag har faktiskt funderat en hel del relaterat till den där startsträckan, och min till synes obotliga oförmåga att få till en 100 %-ig struktur och organisering, min handfallenhet inför så enkla saker som att komma ihåg och öppna räkningar. Min hjärna som ibland rusar i 110 och som jag måste tysta genom att sätta på en serie och koncentrera mig på dialogen, för att öht kunna somna om kvällarna. Finns det en möjlighet att även jag har någon NPF-problematik i botten..?

Det här är egentligen en rätt stor fundering som jag kanske får ta i ett eget inlägg, men jag kände att jag ville testa att sätta det på pränt.

Här hemma går det framåt i alla fall, Marcus blir stadigt bättre och har halverat dosen av smärtstillande. Blir fortfarande trött snabbt, men har börjat följa med oss på kortare promenader. Ansiktet är fortfarande delvis förlamat, men kroppen är ju fantastiskt på det sättet att den snabbt lär sig hantera och kompensera det som fattas. Marcus själv är vid gott mod, om än något ivrig att bli bättre och lite stressad över att “hinna bli bra” under den sjukskrivningstid han fått tilldelad. Det är lite ett eko över min egen stress där initialt, när jag var sjukskriven för utmattningen. Men, som med allt – det får ta den tid det tar.

Jag skrev ju sist om katastrof och kaos i samband med det som skulle bli perfekt REKO och företagande – nå, ironiskt nog så klarade jag av två REKO, återförsäljarleverans, mitt assistentjobb, hushållssysslor OCH ha lite tid för vila under förra veckan, då alla trodde att jag skulle gå upp i atomer typ. Eller nja, “alla” är väl och ta i, hehe. Men Marcus, och till viss de jag själv, även fast jag såklart inte yttrade det högt. Det är alltså det här som behövs för att jag ska få till struktur? En sjuk och helt uträknad Marcus? Pass på att fortsätta den rutinen…

Nåja, ska inte ropa hej ännu – veckans om kommer nu blir lite likadan, och toppas dessutom med två mastodontpass på assistentjobbet under helgen. Jag försöker även med Niklas hjälp få till stånd en helt egen portal för återförsäljare på hemsidan, och skulle behöva göra varenda pralin i mitt utbud för och kunna fota. Plus att jag behöver färdigställa påsk utbudet. Och så vill jag hemskt gärna ha en St Patrick´s Day pralinask. Det blir nästan lite Fem myror är fler än fyra elefanter över det hela. EN SKA BORT!