En dag i Vimmerby

En solig fredag för några veckor sedan, tog jag ut en av mina få semesterdagar för den här sommaren och drog till Vimmerby med Niklas. Vi har skämtat i flera år om att det tycks finnas så mycket och se i hans hemstad, och att det borde vara ett perfekt utflyktsmål för mig pga älskar det mesta Småland har att erbjuda. Vacker natur, Astrid Lindgrenromantik, gölliga torp i MÄNGDER. Så nu gjorde vi slag i saken och hade en helspäckad dag, som jag lyxigt nog fick planera helt som jag ville.

Steg upp snortidigt, och var på plats i Snokebo (just det, ännu en anledning till att Småland borde varit mitt födelselandskap – alla dessa underbart knasiga bynamn) prick 07:10 för en runt 7 km lång vandring i vacker småländsk skog. Djursdalarundan hette vandringsleden, och vi fick perfekt promenadväder – mestadels soligt, med lite moln och ljummen temperatur.

Precis vid starten finns det ett gäng uthus som verkar finnas till för besökare – en ateljé som inte var öppen just då, huserade ett gäng prints och en teckning med Astrid Lindgren såklart. På paradplatsen just där ljuset strålar in från fönstret.

Vi hälsade på Tummetorpet, en av många kulturminnen som fanns här. De måste verkligen ha varit betydligt kortare förr i tiden – den där dörren nådde mig typ till bröstet.

Massa stenrösen överallt och det karaktäristiska bergiga landskapet, till Kaylas stora förtjusning. För ja, hon var också med och gjorde Vimmerby osäkert!

Utsikten, den högsta punkten på rundan. Här stannade vi till och käkade frukost, hade väl promenixat i ca en timme då. Jag hade med mig min vandringsryggsäck för att träna lite och känna efter om inställningarna var bra. Det blev svettigt emellanåt kan jag säga när det var brant uppåt, men min benstyrka och kondition är bätte än väntat.

Hembakt filmjölksbröd med ost och kaffe. Torrfoder av nedmalda soldatflugor och vatten för den fyrbente.

Lite poserande på Utsiktens stora stenkulle, efter att ha blivit avkrävd på ungefär etthundrafjorton fästingar.

Vi fortsatte vår färd, med diverse avstickare från stigen då jag såg nåt särdeles fint. Lite mer utsikt i tallskogen.

Och två trogna vänner.

Det var en utmärkt vacker vandring, med både berg, lite trollskog, slingriga småvägar och större grusvägar.

Förbi ett Drömhus som hade både åkler och skog som granne, flertalet ekonomibyggnader och stooor trädgård. Avis.

Efter bilden på det här huset hade jag visst inga fler, även om vi gick igenom en liten trollstig som var mycket fotogenisk innan vi till slut återvände till startpunkten. Det var ett utmärkt sätt att starta dagen på, man kände sig hurtig och pigg och kunde med gott samvete se fram emot all fika vi planerade att imundiga.

Dessutom hade vi väldigt mycket tid, eftersom vi startade så tidigt – affärerna i Vimmerby centrum var inte alla öppna än när vi kom. Vi kikade igenom en mysig bokhandel, och satte oss sen för en lätt lunch i väntan på att loppisarna skulle öppna. För loppis, DET hade jag sett ut många.

Kayla fick vara med vid bordet och dela en ostskiva. Den stora, väldigt söta men otroligt goda toscamazarinen åt jag glupskt upp själv.

Påfyllda med sockerstinn energi igen satte vi fart och spatserade igenom staden. Beundrade den populärkulturistiska designen på elskåpen.

Och hittade ett otroligt fint och mysigt loppis, men med HORRIBLA priser. Alltså visst att det fanns en och annan antikvitet som säkert var värd sitt pris, men det fanns även andra, betydligt simplare ting som hade alldeles upenbart överpris. Niklas skämtade om att ägaren säkert inte ville sälja något EGENTLIGEN, utan bara samlade fina grejer som han ville folk skulle komma och titta på. Och faktiskt, när vi nämnde det här i förbifarten för Niklas pappa sen – som själv är en entreprenörsgubbe av rang – bekräftade han den bilden. “Den där han vill bara att turisterna ska gå och beundra alltsammans!“

120 riksdaler för en Barbie efter en särdeles hård natt liksom.

Jag fann mycken munterhet i de häringa, därför att 1: jag tyckte det stod något HELT annat och 2: alltså korvhorn, har han döpt dem till det bara för att de är rundade och sen prissatt dem därefter? Men tji fick jag, för det lärde jag mig av Peter sen att jo – de HETER faktiskt så, eftersom man använde till att göra just korv förr i tiden. Där ser man. Minuspoäng till mig.

Iallafall. Här bidde det inge köp. Men jag hittade ett hederligt Röda Korset där jag fyndade ramar. Sedan drog vi ut till bushen igen och loppisarna jag sett ut däromkring. En var tyvärr stängd. Men en annan såg ut såhär:

Och här gjorde jag flera fina fynd – mestadels krukor och planteringsgrejer till flera olika projekt jag förhoppningsvis får gjorda snart och kan visa upp.

Efter den här loppisen var jag faktiskt ganska mätt på det hela. Dels för att vi som sagt går i flyttankar och rensar ur massor, så jag hade en liten spärr att inte ta in för mycket andra grejer. Sen testade jag vid det här tillfället att inte ha tagit någon medicin på två dagar, för och se om det gjorde någon skillnad. Den dos jag hade då gav mig nämligen lite energi i typ 1-2 timmar på förmiddagen, sen var det bara “meh” resten av dagen. Och som jag misstänkte så blev det ingen större skillnad, inga direkta utsättningssymtom och de där fåtal timmarna som gett energi var inte värda de bieffekter jag fick under eftermiddagen. Enda intressanta var att jag inte kunde uppbåda lika stor entusiasm som jag brukar få på loppis (som visserligen ofta leder till att jag köper på mig för mycket) men jag valde ändå ut sånt jag visste att jag haft sug och motivation för tidigare. Dagen efter när jag tog medicin igen, så blev jag jätteglad för det jag köpt – under mina två timmar som energisk och gladare ^^ Typ direkt när medicnen började verka så sprang jag till påsen och kollade. Det var efter det här som jag äntligen fick komma till psyk igen och höja dosen.

Vi drog istället vidare till dagens sista utflyktsmål – Bullerbyn! Eller Sevedstorp som det egentligen heter. Min absoluta AL-favorit iallafall. Här spelade de in filmerna under 80-talet. Lyckades få en bild med alla tre hus i rad utan hundraelva andra människor.

Sörgården. Här bodde Olle och lillayster Kerstin. Gud vad sugen jag blev på att se filmerna igen nu.

Och en utflyktsgård är ju inte värd sitt namn utan ett gäng gölliga djur att bliga längtansfullt på. Blir det några ankor i nästa hus måntro?

Höns såklart. Med världens Torsten-look alike. Och BARA dvärgkochin. Undrar hur många som låg och tryckte inne i hönshuset? Jösses och ha hela det här gänget, jag har fullt sjå med bara Pippin och hennes extrema ruvlust.

Men man kan ju inte förneka att det är en väldigt söt och rolig ras med sina rejäla fluffrumpor.

“Ja hallå?“

Ulliga får och en perfekt julklapp till mig. Inte fåret då – saltstenen.

Intill den röda byggnaden här låg ett våffelcafé som vi hade tänkt käka på, men båda var faktiskt fortfarande sockerstinna efter de rejäla bakverken vi tog till lunch. Vi drog istället förbi Niklas pappa, där som en händelse två av tre bröder också var. De fick snick-snacka lite och Kayla blev nästan söndergosad. “Den där ho kan la stanna här…“

Och valde sedan att inta middagen på Musteriet en bit ifrån – trevligt ställe med god mat, trots att min vegoburgare förmodligen var ett väldigt märkligt kött, eller annars ett synnerligen köttliknande substitut med udda smak. Jag hade slut på energikontot dock för och ta vidare klagomålet och tog det med ro. Man fick mycket tillbehör och pommes också.

Och med en sista bild på Niklas, absolut noll bilder på mig, så avslutade det våran utflyktsdag och vi puttrade hem igen till Linköping respektive Vadstena. Jag är lite sugen på att återvända för Astrid Lindgrens Värld, men kommer nog i så fall göra det på deras typ sista öppna dag eller något. När vi anlände till Vimmerby efter promenaden var det världens längsta kö som gick rakt igenom den rondell vi skulle in i – jag frågade om det var någon broöppning eller så men nä. ALV hade ju precis öppnat. Jeez.

Tack Vimmerby, vi ses nog igen!