Promenadöverraskningar i hemstaden

I helgen var vi iväg på en ny utflykt – nämligen till Sjöbo-Knäppans naturreservat här i Motala, ett ställe som jag helt har missat under alla dessa år jag bott här. Jag har väl vandrat på bron någon gång för hundra år sen när jag hade en polare i Ekenäs, men icke vandrat över den och bortåt. Blev därför så himla glad nu när jag såg en bild därifrån på Motala FB-sida och vi åkte dit och kikade. Nu är det ju novemberdeppgrått men kan tänka mig att det blir himla vackert här sen när snön kommer, och vår/sommar/höst. Ja alla årstider utom novemberdepp då med andra ord.

Tog några porträttkort på Saga inför en framtida tavelgrej, ute på en liten brygga.

Alltså, den allra vackraste vovven jag vet <3

Kelly går inte av för hackor hon heller – speciellt inte när hon är såhär lugn och stilla.

En brygga rätt ut i Boren med utsikt över hela staden typ – gick inte ner denna gång på grund av halkig trapp och skrajsen Fidan som jag inte vill bära ihop med kameran. Men tänk det här med snö sen!

Vacker allé av björk och tall. 

Och min svampabstinens håller fortfarande i sig, även om jag inte har kli-i-fingrarna-deluxe längre – men letar upp alla svampar jag kan hitta och fotar för och få lite svampro i själen.

Två vackert posernade vovvar vid en bro med ett mindre vackert namn – Slaggbackebron. Jag glömde kolla inforutorna runt om här men antar namnet har med Torpa-gården och göra. Måste kolla nästa gång vi åker hit. I helgen kanske? Det fanns en del stigar och välja på och vill gärna kika på fångstgropen som finns här.

Motala ström och alla fina små båtar och båthus.

Full fart och posering, förutom för Fidan då.

Hon var nämligen ytterst tveksam till bron och plankornas mellanrum.

Läskigt! Bäst och spreta extra mycket med alla tår för optimalt fäste, så man inte ramlar av.

Snöbär i mängder.

Villa Ekenäs – har tidigare använts som skola för barn med särskilt behov av stöd, nu vet jag faktiskt inte vilken verksamhet som pågår här. 

Någon hade smällt upp ett växthustält (?) på sin brygga. Fiffigt!

Vägen tillbaka gick längs med fårhagar precis som i Staffanstorp – om man följer en viss väg kommer man faktiskt dit. Jag tror jag varit nära på och komma hit någon gång när jag förvirrat bort mig i andra änden av Charlottenborgs pulkabacke. Kul ändå att fortfarande kunna gå på upptäcksfärd i sin egen hemstad. 

Kan detta vara vinterskivling månne? Väldigt fina iallafall. 

Jag får sno med mig en hem nästa gång och undersöka – nu vart jag supersugen på och spankulera här igen. Bara och vänta tre dagar till dagsljus då, suck…