Lite allmänt babbel om ingenting

Hej världen! Sitter här med magknip deluxe och en redan från början tight kjol, helt och hållet efter egen förskyllan – jag har ju ätit mer och mer glutenfritt nu så varje gång jag stoppar i mig något med gluten så reagerar ju magen sju resor mer än innan ungefär. Så jag får liksom välja mina tillfällen noggrant. 

Vilket jag ju inte gjorde nu då. Vrålhungrig trots rejäl frulle, liten matlåda, samt ett enormt sug efter köttbullar och rödbetssallad hela veckan (!) resulterade i en tripp till kiosken för ett litet nyttigt snack – som visst råkade bli en halv rågkaka proppad med just det här göttiga. Nu är mina anteckningsblock något ceriserosa, jag får andas i korta stötar för och inte spränga linningen, och har mentalt planerat in en extra kvart på löpbandet ikväll (minst!). Men så värt det.

I övrigt är jag aningens mör idag också på grund av en privat liten syjunta som höll på fram till midnatt. Jag tröttnade på att aldrig hitta runda kuddfodral i den stilen och materialet som jag ville ha, så jag ägnade två fikaraster åt ytterst produktivt surfande och sparade ner ett halvt dussin tutorials i telefonen och köpte mig lite tyg och drog till mamma för och påbörja kompetensöverföring. Resultatet är två kuddar som inte liknar något annat i denna värld, hehe. Ska visa sen i helgen!

Jag har verkligen pysslat mer än nånsin detta år, och än är det inte slut än – jag ska hämta ut ett sprillans nytt spritsset och gå loss på vårt pepparkakshus i helgen. Vi får väl se om muskelminnet sitter kvar efter mina sockersöta glansdagar eller om jag kommer få tuppjuck på skiten eftersom just kristyrspritsning är en sån sak som ser så otroligt simpelt ut… men det är ingen som säger något om krampen i handlovarna, att man kan få ägna en halvtimme åt att få fram den perfekta konsistensen eftersom en tredjedels droppe tydligen kan vara FÖR MYCKET, eller hur du ska hantera den gigantiskt oproportionerliga stressen och frustrationen som två ojämnt stora pluppar kan resultera i. Eller är det bara jag?

Det befinner sig också ett visst överflöd av minigranar i vårt hem. Det började med den jag köpte när jag och Malin var på vift, som råkade torka, och som jag skulle hitta en värdig ersättare till. Detta tycktes vara ett omöjligt uppdrag eftersom samtliga blomsteraffärer hade envisats med att antingen spraya sina minigranar med konstsnö eller sålde dem i alla tänkbara storlekar utom den jag ville ha. Så jag gav upp och grabbade tag i den mest julgransformade enen jag kunde hitta istället – och minivarianten av ursprungsgranen bara för att den var söt. Sen hittade jag en helt annan variant av granliknande växt som var superfin, så den fick också följa med. Och sen ramlade det visst ner ett knippe vackert klargrönt ris i korgen. Och en vit miniblomma för nu hade ju olika arrangemang börjat formas i sinnet. Och några röda blommor because of reasons. Och sen återhämtade sig den torkade granen!

Nu har jag placerat ut små konstellationer av gran och växter och blommor överallt i lägenheten – ovanpå det så har jag klätt in min nyvunna Tradera-ljuskrona helt i granris så det doftar som en halv skog i vardagsrummet. Kul story det där med granriset förresten. Gick på halvupplyst väg i Fålehagen med dogsen, drömmandes som vanligt – går förbi en fälld gran med alldeles perfekt tjocka och yviga grenar. Det tar ett tag innan jag registrerar det här mentalt under tiden jag fortsätter gå, men med ens klickar det och jag vänder på klacken och går tillbaka och går loss fullständigt på denna stackars fallna gran. Till hundarnas stora häpnad, för de hängde ju inte med alls i svängen – helt plötsligt försvinner matte och springer iväg och sen hittar de henne när hon står och slåss med skogen. För det var ju en STOR gran. med rejäla grenar, så jag använde hela min repertoar av svärord och gutturala uttryck när jag röck och stampade och slet. 

Sen när jag glad och nöjd i hågen börjar gå igen med famnen full av granris och mössan på sned så lämnar inte Idun min sida, travar tätt intill och hela tiden skeptiskt sneglades på mig som för att vara beredd på ännu ett anfall av granaggressivitet.  

Julgodis har jag gjort också, en hel del allaredan – lyckades exemplariskt med hela knäckproduktionen, sen visade det sig att de trots noggrann mätning av temp fick samma konsistens som Karlssons klister i sina formar. Jaja, man får vara glad för att ingen kroppsskada uppstod iallafall, för en gångs skull. Jag och knäck har inte varit såta vänner om man säger så. Då är knäckbräck en mycket bättre grej. Ska fixa mer sånt.

Har så julmysigt kök nu – väntar otåligt på att helgen och en gnutta dagsljus ska komma så jag kan dokumentera, glömde visst av det. Perfekt mysfaktor att sitta och dricka kaffe eller glögg eller båda i mörkret med tänt adventsljus. Förutom avsaknad av snö då. 

Apropå kaffe, man kan också göra som jag gjorde för några dagar sen och hälla upp nybryggt kaffe i koppen, bli lite törstig efter julmust, plocka fram flaskan och hälla upp must – i den fulla kaffekoppen. Och inte registrera vad man håller på med förrän koppen är till bredden full. Har jag sagt nåt om hur min hjärnkapacitet tycks ha saktat ner till halvfart den senaste tiden?

Titta här är den superfina lilla gransaken som fick ta den semitorkades plats – visst är den fin? Om man kisar lite så ser det nästa ut som det fallit nysnö på grenarna <3

Och nu är lunchrasten slut och magen har lugnat sig lite, så jag ska belöna den med extra starkt kaffe och beta av mina rapporter fram till klockan 14-fikat. Eller ehem, mötet menar jag. 

Ha en go torsdag peeps!