Poppy love och stressuppdatering

SEMEEESTEEEEER! 

Eller ja – om ca 4-5 timmar, DÅ är det semester – men min plan under förmiddagen är och köra igenom en säkutbildning och käka godis. Så det är inte så att semesterfeelingen redan är startad. Det var den nog redan i måndags.

Helt sjukt också att jag ska till andra sidan jordklotet, en helt annan kontinent, om tre dagar och några timmar! Vi (jag och den andre Motalabon i mitt resegäng) åker nämligen upp till Arlanda natten till måndag eftersom vi helt eniga på du-kan-aldrig-vara-för-tidig-på-en-flygplats-punkten. 

Igår träffade jag Talitha och snackade om resan för lite tips och tricks, och vart superdupertaggad på och gå runt på diverse supermarkets i Australien – det är så himla roligt, vart man än är, och vandra runt runt i gångarna och spana in vad just det här landet har för godis, bakgrejer, torrvaror, småprylar, CHIPS. Kan lätt lalla runt i flera timmar och bara glo på innehållsförteckningar. Mina resekamrater kommer älska mig. Strunt i nationalparker och snorkling – det finns ett Coles i närheten!

I övrigt så har det hänt en hel del på stressfronten den här veckan. I tisdags träffade jag en läkare hos FeelGood, och fick återigen dra hela historian om vad allt grundar sig i och hur situationen eskalerat. Fyllde i ett alkoholmissbrukstest (tydligen kutym, och gav resultatet icke-alkoholist vilket ju är en lättnad tror jag) och sedan ett test där jag skulle ranka påståenden från 1-6 där 1 är obrydd, 6 är skrik och panik typ. När testet var klart för genomgång hade jag nästan uteslutande 5:or och 6:or, ett par 4:or. Och ALLA påståenden rörde beteenden och situationer som jag själv och andra har uppmärksammat de senaste månaderna. Nu fick jag svart på vitt att allt det är skolboksexempel på utmattning. 

Jag har ju ändå faktiskt varit lite naiv mitt i allt och tänkt att “ja, jag är ju lite stressad, men bara jag får ta det lugnt ett tag så är det bara och fortsätta sen!” Men som testet och läkaren gjorde mig uppmärksam på – det här är någonting som faktiskt kan jämföras med en bruten arm, bara det att jag har “brutit hjärnan” istället. 

(läkaren var indier och hade rätt intressanta jämförelser)

Vilket innebär att ja, jag kanske känner mig bättre känslomässigt och själsligt efter ett tag, men min hjärna behöver bra mycket mer tid för återhämtning för att kunna processa saker på ett normalt sätt igen. Eftersom den funktionen är nedsatt nu. Och svårigheten ligger ju i, att en bruten arm ser man ju att den inte direkt kan användas till och svinga ett basebollträ. Hjärnan och sinnet ger inga som helst synliga tecken på att något håller på och braka åt häcklefjäll, förrän det är för sent eller på gränsen. Så jag måste lära mig se och känna tecken på att det börjas bli overload, och inte ge mig in i stora multitasking-situationer och framförallt ge mig själv till tid återhämtning – och kunna välja bort saker för att jag vet eller känner att de kommer göra mig hjärntrött nu. OCH vara OK med det. Phu!

Jag hade min första, verkligt obehagliga panikångestscenario för ett par veckor sen när det var stadsfestival och hög musik fullkomligen vrålade utanför vår balkong från klockan 18 på kvällen till 02 på natten – Marcus spelade jazz, tre rastlösa hundar trampade runt, utanför köksfönstret raceade två, tre barn nedför en trappa med skrangliga trehjulingar som drämde och skrällde så ljudet studsade mellan innergårdens alla väggar och in i vårt kök. Det, plus ett olyckligt timeat tillfälle för M att uttrycka ett visst svårmod vilket jag upplevde lade ett ouppnåeligt krav på mig, fick hela kroppen att ställa in sig på FLYKT och väggarna bara slöt sig omkring mig. Det var riktigt läskigt, det fanns liksom inte ens chans att kunna tänka sig själv till rationalitet igen utan kroppen bara skrek UTUTUTUT!!! och hela bröstet snörde ihop sig så tight att det gjorde ont. Jag drog, klampade runt halva kanalen i rent adrenalin och mitt i allt hade pappa ringt så jag ringde upp och dumpade en verbal ordspya ackompanjerad av fulgråtssnörvlingar som svar på hans muntra hejande. Han blev något förvirrad minst sagt. Men sen pratade vi hela kanalen runt, och jag lugnade ner mig till slut. Snodde en pelargonstickling, ni vet… sånt man gör när man inte är vid sina sinnens fulla bruk. 

Det var också en ögonöppnare, för hitintills har jag mest haft och göra med deppighet och den sortens ångest som ger dig ont i magen och drar ner en rullgardin för ögonen – onekligen obehagligt, men ändå något jag varit bekant med tidigare. Det här var något helt annat, och jag vill absolut inte att det ska hända igen. Två dagar senare, när stadsfestivalens sista kväll infann sig och Marcus tittade på youtubevideos, så kände jag den där snörande känslan börja forma sig igen, och sade till Marcus som direkt satte på sig hörlurar – och känslan dog bort kort efter att ett av intrycken togs bort. Så lärde man sig det. 

På jobbet har chefen tänkt ut ytterligare åtgärd i form av min backup, som jag har lärt upp nu under de senaste veckorna – när jag kommer tillbaka ska han fortsätta inneha min roll officiellt och vara ansiktet utåt, medan jag opererar i bakgrunden och ger råd, samt tar på mig de arbetsuppgifter jag själv känner att jag mäktar med, i den takt som passar. Det lyfte en rätt stor sten från hjärtat det med, eftersom mycket av min stress och jobbångest varit just på grund av den shitpile som väntar en när man kommer tillbaka efter semestern och som kräver övertidsarbete för och gräva sig igenom. 

Dessutom har jag nu också en rehabsamordnare, som kommer föra dialog med chefen och HR i min frånvaro och som kommer koordinera framtida besök hos både läkare och psykolog. Kanske komma hit till jobbet och finnas till, för min del främst då men också för att det kanske finns fler personer som sitter med ångestbollar i bröstet, som förhoppningsvis kan känna att det är OK att träda fram och be om hjälp. 

NU dock – ska jag ta en kaffe, mosa in ett gäng Dumlekolor i fejset och fila på mitt Out of Office-meddelande. Och såklart totalt strunta i och skriva ner alla mina lösenord någonstans eftersom jag inbillar mig att jag kommer komma ihåg dem alla när jag återvänder. HA!

Ha en awesome fredag gott folk! <3