Wien summering del 1

Tänkte jag skulle påta ihop en liten summering av Wien – det blir ju så ryckigt när man väl är där, med halvdan wifi och trött sinne, och nu när jag sitter hemma så har jag så himla mycket fina bilder jag vill visa men då skulle det här bli mer av en portfolio än en blogg… så får försöka välja ut godbitarna.

Iallafall – som jag redan sagt ett par ggr, så är Wien en av de allra vackraste städer jag varit i. Det fanns inte många byggnader som inte innehöll nån form av vidunderlig detalj och bara gå och hitta restaurangen nedanför hotellgatan tog dubbelt så lång tid eftersom jag “var tvungen” att stanna och fota var och vartannat steg. Allt var så grönt, blommigt och marmorrikt, för och inte tala om alla dessa statyer som är som en minibefolkning själva i antal.

Byggnaden nedan är Vienna National Library, i Hofburg Palace – vi var aldrig inne där, utan beundrade byggnaden på håll när vi var på väg till parker och skattkammare. Nu när jag kikar på bilder av hur det faktiskt ser ut där inne kan jag ångra det lite, för det är otroligt pampigt och ett riktigt paradis för en boknörd med förkärlek för allt barockt. Så ta svängen förbi där om ni åker till Wien nån gång. Vi gick för övrigt förbi här senare en kväll på vägen hem, och då var det något slags musikjippo utanför med något udda, suggestivt plonkande och en artist av något slag som verkade permanent rostig i strupröret – det kom bara rosslande ljud, gick inte och urskilja några ord. Allt upplyst i rött och lila. Ganska skarp kontrast till det pampiga och dova palatset i bakgrunden.

När vi anlände på torsdagen så kastade vi som bekant in våra grejer i hotellrummet och googlade upp enklaste vägen ut till Primark – valet föll på den som ligger ute på SCS Shopping City Süd, ett gigantiskt shoppingcenter där Niklas hann gå igenom typ halva på den timme det tog mig och raida klart Primark. Vi tog tunnelbana ut till den stadsdel som centret skulle ligga utanför, sen fanns det gratisbussar ut. Smidigt värre.

Vi begav oss hem under hällregn och båda påsarna hann såklart gå sönder på vägen, uppblötta till en slemmig massa som gav mig instant flashbacks tillbaka till shoppingturerna i Dublin. När jag tömt ut kläderna på golvet i sovrummet och vi bytt om, så gav vi oss ut och strosade runt och hamnade ju sen på restaurangen med de gigantiska wienerschnitzlarna. Där fick jag för övrigt en liten vänlig men skarp tillrättavisning av servitrisen när jag min vana trogen satte ena foten under mig så skon vilade mot sätet – detta skedde för övrigt en gång till under resan så en notis till de som likt mig inte kan sitta som normala människor på en stol eller soffa och inte alltid tänker på att det ser… ouppfostrat ut.

På fredagen hamnade vi både på Naturhistoriska och i Skattkammaren men jag tänkte ta dem separat sen. Innan dess så gick vi igenom parker och spanade in mopsar – noterade att den här staden har ett ovanligt frodigt bestånd av de små kanelbullsvovvarna.

Ojdå!

Runt 11-tiden tog vi svängen förbi Spanska Ridskolan och tittade på alla vackra lippizanerhästar som hade träning då. Det var fotoförbud så har inte en endaste bild, men det var mysigt att stå där inne och andas in den mustiga doften av häst och titta på alla olika små danssteg, muskelövningar och balansakter de hade för sig. Rogivande på nåt sätt. Jag läste att under andra världskriget så förde tyskarna bort ett stort antal lippizaner från Österrike, tills 1945 då amerikanerna kom med i bilden och en viss general George S Patton var havremoppsälskare av rang som dessutom var tjenis med den dåvarande föreståndaren för Spanska Ridskolan. Han gick helt sonika ihop med ett gäng österrikare och utförde en raid mot tyskarna där de tog tillbaka sina hästar. Snacka om och vara dedikerad.

 Efter att träningen avslutats och vi strömmat ut igen i striden av turister, så svängde vi av till vänster och satte hos på fiket bredvid – jag gick all in på förmiddagsfika med en bit Sachertorte och kaffe med likör och en hel mozartkula nerploppad. Det här landet är kung över kaffedrinkar alltså. 

De flesta parkbilderna är från Volksgarten, högt rekommenderad att strosa igenom. Stor, lummig och full med diverse monument, roliga statyer och annat fint och titta på. Bland annat nedan – gåvor i form av träd och deras meddelande till mottagaren.

“Till Paulina – ditt leende förtrollar oss alla”

Och här tar vi en liten paus för och kunna möla in ännu fler bilder under helgen sen. Nu idag stundar jobb, sen promenix in till Linköping centrum för helkväll med tapas och Warcraft-filmen. Tagga!