Idag är det prick en månad kvar tills jag lämnar min tredje årsnolla här i livet och dingar hela 31 bast. I ett års tid har jag varit trettio, det år som jag fruktade så mycket och var så himla nojjig över för att jag kände att jag borde åstadkomma mer i livet – även om jag inte ens själv kanske ville åstadkomma just det jag kände som var krav. En krock mellan norm och vilja att gå sin egen väg. Och vad gjorde jag? Jo jag vände upp och ner på livet och ändrade förutsättningarna för att komma i norm (hehe) ÄNNU mer. Och har aldrig mått bättre. Där…