Springbrook national park, del 1

Dags för Australieninlägg igen! Herrejösses vad med bilder jag har och visa. Och så lätt jag ändå glömmer att jag typ nyss var på andra sidan jordklotet i denna fantastiska del av världen – nu när jag pysslar med alla bilder så får jag verkligen superlängt tillbaka dit och lite “ja visst fan vi gjorde DET med!” Lite lite som och uppleva det igen – fast tillbaka på min sida världshalva då.

Iallafall – Springbrook är helt enkelt en urgammal, superstor vulkan som bröt ut för ca 23 miljoner år sedan och nu täcks av skog, vildmark och vattenfall och är ett helt magiskt vackert ställe. Ligger cirka 45 minuter från Gold Coast (jag har inte orkat följa tidsordningen i de här inläggen utan hoppar lite) och har flera olika walks att välja på.

Så ofantligt stort, bilderna gör verkligen inte det här stället rättvisa. Häpnadsväckande och respektingivande.

Här började de flesta promenadstråken man kunde ta. Vi gick Twin Falls Circuit som är ungefär 4 kilometer lång.

Men först lite pre-walk-fika hos Rosellas!

Mycket imponerad av deras suckulentsamling.

Mysigt litet ställe med ombonat-hemkänsla.

Åt en mjölfri kladdaka och drack av det fantastiska kaffet.

Diggar verkligen den här idén med små plantor i kaffekopp på fat, den snor vi!

Då börjar vi promenera.

Otroligt grönt, nästan så det gjorde ont i ögonen.

Ett litet vattenfall och stup rätt nedåt precis i början av stråket.

Livin on the edge.

Och här kommer vi till de faktiska tvilling-vattenfallen.

Högt!

Vi skulle såklart vara dumdristigt våghalsiga för och få de allra bästa bilderna.

Hann bara få denna på mig själv innan vi blev, tja… bortsjasade. Helt rätt, man ska inte hålla på och klättra på klippformationer över ett vattenfallstup hur som helst. Ehem. 

Sen fortsatte vi nedåt.

Och kunde börja titta upp på vart vi stod och våghalsade oss.

Och nu är vi nere vid vattnet som vattenfallen öser ner i – just vid detta tillfälle var de inte så superimponerande tyvärr jämfört med andra bilder man kan se, men så är det väl inte högsäsong för forsande vatten under vintern heller. 

Men ändock himla coolt med den här gröna sjön, alla stenformationer och så den täta skogen som omsluter allting.

Bakom vattenfall nummer ett.

Woohoooo!

Efter en smärre dusch gick vi vidare. Kikade in i alla roliga träd.

Njöt lite till av all grönska.

Kände på sträv, tusenåring sten och iskallt vatten.

Sen kom vi till ett till litet vattenfall, eller ja – en naturlig dusch om man så vill. Här stoppade jag kameran under t-shirten och gick framåtlutad under vattnet. Såg ut som en Quasimodo med puckeln åt fel håll.

Häftig tjock-som-fan-lian. Kan det månne vara en strangler-fig-lian? Vi ska prata lite mer om strypträd i nästa inlägg.

För nu ska jag nämligen dricka upp mitt morgonkaffe, ge mig ut till skogs och spendera några timmarjakten på det ätbara guldet och sedan börja fixa i ordning mig inför kvällens fest så måste slita mig från denna naturgudom och gå in i kantarell-och-cavatemplet istället. Ha en fin lördag!