Nyår med kräftor och kärva lyktor

Snön ligger kvar – halleluja! Vi har precis kommit in igen, jag och två vovvar, efter att ha pulsat runt i ett vinterland i lite över två timmar. Har tagit massa fina vinterbilder som jag ska sätta mig och redigera sen när maten är inhalerad och soffdäckandet har nått sin peak. 

Medan pastan kokar så bränner jag snabbt av lite nyårsbilder också när vi ändå är inne på snö och storhelger – helt plötsligt blev det rena snöbomben ute och så himla vackert. Synd att det inte behagade anlända en vecka tidigare bara. 

Nyår spenderades i ungefär samma anda som julen, i lugn och ro och mys och med ett stort antal matsmätningstabletter.

Det bidde nämligen en veritabel kräftskiva!

Här är undertecknad som faktiskt lyckades kränga på sig en finklänning denna gång.

Lurig blondin och lurigt skaldjur.

Mamma tog en hel skål för sig själv – är man kräft-lover så är man.

Den första av mååånga tallrikar med skal. 

Schkål!

Det sjöngs snapsvisor som sig bör i alla säsonger av skivor. 

Lasse och Åke blev riktigt begeistrade och satt och småsjöng för sig själva långt efter att vi andra börja skala räkor igen.

Sen fortsatte kvällen så, med sång, prat, matkoma, efterrätt, och precis när sista skeden citronmarängpaj landade i strupen så var det nästan tolvslaget och vi sprang ut och tände stora tomtebloss.

Och färundrades över all snö som vräkt ner hela kvällen.

Två av tre hundar placerades i källaren som en slags bunker och Fidan satt förundrad kvar i soffan och tittade på Ring klocka ring – och sen var det 2018!

Gott nytt åååååååår! Och botten upp! Haha min stackars kamera fick kämpa i det obefintliga ljuset .

Och strax efteråt så bröt det ut ett snöbollskrig mitt i allt!

“Vare du som kasta?!“

Hepp!

Åke lurifax som stod och kastade snöbollar i sidan på mig när jag var vänd åt andra håller för och fota.

“Amen föffan här schkaru ha en jäkel te!“

Åke halsade sitt tyska bubbel…

… och drog sedan och hämtade en gigantisk papperslykta som inte alls var samarbetsvillig till en början.

Han försökte tala den till rätta.

Och bytta sedan location för att se om den tyckte det var bättre – och jodå! Efter att ha missat elledningarna med en hårsmån (pappersmån?) seglade lyktan iväg mot bättre tider.

Och vi får se då vad 2018 har i sina gömmor för våran del – mycket positivt hoppas jag, och roliga förbättringar. Ska det komma skit kan den väl skicka nåt slags save the date, plz.