KBT och SoVb

Igår hade jag ju min första session med en KBT-terapeut inbokad, någonting som verkligen gav mig en positiv feeling. Vi ägnade kanske 20 minuter åt att diskutera bakgrunden, sen började hon direkt med frågor och analyser för att skriva ner en bra plan för hur vi konfigurera om min tankebana och beteende. Med hemläxor och allt. Känns oerhört skönt att ha konkreta actions planerade, terapeutiska samtal i all ära. 

Jag ska bland annat fylla i papper varje dag (helst) med olika stämningar, dess gradering, och vilka aktiviteter de föranleddes av. 2-5 per dag var ett bra mått men det var helt OK att skippa någon gång – eller gå all in och kludda ner varenda jäkla klockslag som jag har på känn att jag kommer göra. Fatta mig kort och koncist är väl inte min kopp te om man säger så, hehe. 

Iallafall, efter det besöket var det med lite mer stuns i stegen som jag återvände hem till Motala och drog ut hundarna på tvåtimmarspromenaden i skogen. När vi kom hem sen så däckade vi alla tre efter det motionspasset, jag fick nästan släpa ut Saga för kvällskissen senare. Jag själv däckade på soffan till David Atterboroughs ljuva stämma i någon random naturdokumentär och sen var hela kvällen lika sirapsseg. Vid läggdags kunde jag redan skriva ner något på listan – dåligt samvete över att inte ha varit kreativ. Så lätt var det och omvandla även det till något kravfyllt i mitt huvud, suck och stön… 

Lyckligtvis kunde jag ändå resonera bort det med förvissningen om att jag ändå haft en energikrävande dag med terapi och mastodontpromenad, det får räcka så. Jag vet att risken är stor att man fyller sitt arme huvud med en massa idéer, förväntningar och önskemål och hur lätt det är att omvandla det till negativ energi, besvikelser och krav. Jag är inte sjukskriven för och gå och bli ännu sjukare helt av min egen förskyllan. En kreativ sak per dag iallafall, och det är helt OK om det inte blir av. På grund av andra energikrävande göromål, eller helt enkelt för att jag inte känner för det. 

Jag köpte en förpackning vita, tjocka pappersark på Panduro iallafall, det får väl ses som iallafall förstadiet INFÖR och vara kreativ. 

Samt, att jag ägnade mycket tid åt skog och natur med hundarna, det fick jag bra feedback på. Ypperlig terapi bara där. Speciellt nu, när Idun bor en liten stund i huset så att jag kan koncentrera mig på de här två som kan gå längre promenader och inte har några problem alls med att vi stannar fyrtioelva ggr för och fota. Det har verkligen varit balsam för själen, upptäcka nya promenadstråk och fina miljöer och träna på fotograferandet. En egensnickrad form av terapi med eget tema.

Jag kallar det SoVb helt enkelt – Skog och Vovvebilder.

Det här är inte bilderna från igår, men samma stråk, för ett par veckor sedan när det bara var lite dunsnö på marken. 

Gott om bra pinnar i alla dess former och nya lukter. 

Solen sprack fram mellan molnen ibland och värmde kinderna litet.

Haha tycker högra bilden här är så himla rolig, det ser ut som att Marcus helt sonika trycker ner kottar i käften på stackars Kelly.

“Arfghhfllg!“

Njae, lite väl stor kanske?

Resultatet av massa blötsnö och regn från senaste veckornas tråkväder – när det fryser till är det minisjöar överallt. 

Och en bäck att plaska runt i för de fyrbenta och ett test i spagathopp för de tvåbenta. 

Härligt värre!

Nu ska jag få i mig lite käk och sen dra upp till huset för och betsa byrån och ta en rejäl gofika när Marcus anländer. Ha en trevlig fredag peeps!