Från kritvitt till kreativt kaos

Nej, det kom ingen backlash dagen efter Utrensningsdagen med stort D. Däremot två dagar efteråt nådde jag ett nytt low i måendet som tog mig med surprise. Oklart om det är på grund av att jag överansträngde mig, eller en miljon andra anledningar som kolliderade. Jag bara vaknade och kände mig verkligen deprimerad, för första gången på länge. Inte blev det bättre av medicinen heller, och jag var så trött att jag mest låg ner större delen av dagen. Dagen därpå, i måndags, var det etter värre – jag köade i en och en halv timme hos Försäkringskassan för att jag hade frågor och tänkte att det skulle vara lättare att ta det face to face med dem än via telefon.

Det var det icke. 

Jag blev tvungen att lämna min kölapp till personerna bredvid för halv två skulle jag nämligen på blixtvisning av ett hus i Askersund. Ja jag vet, Askersund är heeeelt fel håll – men huset var verkligen billigt, såg riktigt fint ut, låg med skogen som granne… “tänk om“.

Men nä. Såklart det inte var THE hus. Så jag åkte hemåt igen, och åkte vilse såklart. Liksom, varför ska mitt lokalsinne ute i Zinkgruvan-i-ingenstans fungera när inte mycket annat gjorde det?

När jag väl anlände hemma igen sent på eftermiddagen så hade jag sån jäkla ångest över att INGET NYTTIGT BLEV GJORT. Enligt mitt huvud då. Tid wastead överallt för ingenting och inte ens någon mat var lagad till Marcus kom hem. Här kära vänner, har vi något jag kan ta med terapeuten imorgon. Vari helsike kommer den här “duktighets-principen” ifrån, och varför har jag så jädrans skev måttstock?

Nu ordnade det sig med F-kassan – jag ringde dem och satt i telefonkö i prick två minuter och fick sen prata med en överraskande sympatisk dam (jag har liksom föreställt mig samtliga medarbetare på denna institution som drakar eller andra barocka varelser med tveksamma people skills) som upplyste mig om att jag gjort helt rätt. Marcus är självklart kapabel till och fixa mat han med och gör det så gärna, och jag avslutade istället kvällen med att fika med min farmor och kusin Ida som jag inte sett på evigheter. Världen har inte gått under. Jag har bara inte känt mig “nyttig”. 

Och den känslan tar jag som sagt med mig idag till andra sessionen av KBT, så får vi se vad vi kommer fram till. 

Annars var helgen riktigt riktigt bra och involverade halva Vadstenagänget och jag hemma hos Malins svärföräldrars spa med pizza, lekar, brev vi skrev för ett år sen – och alldeles för mycket vin. Jag ska scanna igenom andra kameran sen för lite suddiga pics. 

Och imorgon fyller min älskade år <3 vi har sagt att han får banka på mig när han går upp vid kvart över fem så ska jag försöka pressa fram en hes variant av “Med en enkel tulipan…”

Sörjer fortfarande snön som försvann och gjorde en hastig comeback igår, bara för att förvandlas till slask igen. Blä. Ge mig vår nu istället då, tack och bock. Bilden ovan var den enda bilden från vår Sjöbo-Knäppanpromenad där jag skulle föreviga den fina stigen – men hade missat att batteriet var dött och fick bara en enda bild. Jahopp. Fin vart den iallafall. 

Och här är en liten kik på vad det är jag pysslar med emellanåt – bokstavligt talat. Här är min eminenta kreativa hörna, som redan svämmar över av grejer som av någon anledning tycks komma hit fortare än jag hinner skapa bort saker. Till höger om borde och under det, är det proppfullt av garn, tyger, penslar, färger, tygblommor, fjädrar och gud vet vad. 

Jag har nämligen gett mig på att tillverka alternativa “drömfångare” och testar mig fram med olika dekorer, idéer och metoder som jag snappat upp via allt YouTube:ande. Jag har lite lösryckta planer med allt detta skapande, men vi får se om det når ända fram. 

Jag har bland annat fått upp ögonen för så kallad mixed media, en form av konstart där du blandar i stort sett alla konstformer som finns i någon slags avancerad scrapbooking. För det är vad de flesta verkar fokusera på. Jag har hämtat lite inspo från det, men en lite mer “clean” variant än det myller av lager och detaljer som generell mixed media innehar. Det fina i kråksången med mixed media är att du tar precis vad du har och sätter ihop det och kan experimentera hej svejs – så det är verkligen en utmaning för kreativa själar, på gott och ont. 

Nu ska det sovas, sen sjungas, sen KBT-as. Håll tummarna för att vi fortsätter stadigt framåt.