WISHLIST OF DOOM – ny önskelista och framtidsplaner

Nu ni, mina vänner, kommer en önskelista som heter duga! Svindyr dessutom, så nu vet ni alla att ni måste vinna på Triss för att kunna ge mig stuff.

Nevars – det här är alldeles för dyra saker att ge i present. Däremot, med födelsedag comin up (där jag ständigt glömmer bort exakt hur många år jag fyller, är det någon 30-something grej?) tar jag gärna emot ett litet bidrag iallafall där slanten går till någon av dessa manicker.

Det är nämligen såhär, att jag skulle ju förkovra mig i min kreativitet under sjukskrivningen och testa på allt pyssel, bak och DIY jag velat göra innan, men inte haft ork för. Nu är det en helt annan story hur det här har börjat hänga ihop med mitt mående, som jag får dra nästa gång. Men, point is – jag har mer och mer börjat fundera över och ha någon liten sidoverksamhet framöver som stammar från allt detta testande av kreativitet. Börjat tänka i de banorna att det är inte min lön som avgör om jag vill arbeta med det jag gör eller ej – utan hur bra jag mår av det, och att det ändå skulle vara himla nice och faktiskt se fram emot och jobba, NÅN gång. Även om det innebär en sämre lön. Jag som tidigare helt förkastat tanken på att vara egen företagare, har nu börjat tänka mer och mer på att det ändå är ett steg jag kan tänka mig testa. Jag leker lite med olika idéer och gör research och bollar en hel del med Marcus och vänner som har erfarenhet av detta. Jag börjar få en helt annan energi och ett driv för detta som jag inte haft förut. Tycker ändå att jag borde förvalta det och ge det ett ärligt försök. 

Än så länge är det bara ett enda stort potpurri av tankeverksamhet och olika underlag som måste analyseras och utvärderas. Det är förmodligen ingen idé och dra igång något just nu med tanke på min utmattning och att jag fortfarande är under behandling för den. Men det är rätt skönt och ha något att drömma om, att sträva emot. 

Oavsett om jag tar steget till företagandets värld eller “bara” håller mig till en hobbyverksamhet med allt vad det innebär, så har jag iallafall kokat ner mina främsta intressen och idéer till två saker – återbruk och dekorera bakverk. Det senare har jag ju fått höra ett antal gånger, varför jag inte startar en verksamhet av bakandet och dekorerandet – men då har jag tänkt att det roliga, inspirerande med bakandet, tas bort om det blir efter löpande-band-princip. Det kommer helt enkelt inte bli kul om det blir för ett kommersiellt syfte. Plus att jag uppfattade det som att det är ett jäkla hassle med att få starta upp livsmedelsverksamhet. 

Det ÄR det, med all rätt – men absolut inte ogenomförbart. Om jag fokuserar på det jag tycker är roligast – dekorerandet – och låter själva produkterna vara simpla nog, så har jag en gyllene medelväg. 

Återbruket är lite mer spretigt – jag har ju alltid varit ett stort fan av det, jag har huuur många projekt som helst och testa och med exempelvis en Etsy-webshop kan jag definitivt tänka mig att det finns en liten marknad för och kunna ha en verksamhet av det. Där ligger istället utmaningen att koka ner det till en begränsad mängd, istället för som nu – jag vill göra ALLTALLTALLT och det mesta kräver både tid, stort utrymme och diverse tekniska apparaturer jag inte svingat sen mina dagar i träslöjden. Mitt pysselbord (och köksbordet, och förrådet, och utrymmet under allt detta) svämmar över av påbörjade och sparade grejer. Jag behöver få lite struktur på det här, och jag försöker jobba med det.

Haha jag märker att jag låter väldigt svävande och flummig här, men det är för att det som sagt bara är tankar hittills, och jag vill inte outa för mycket av den gamla vanliga rädslan för att “misslyckas”. Något som jag också jobbar aktivt med just nu, så i och för sig – egentligen borde jag väl utsätta mig för risken desto mer? Jag ska ha det i åtanke.

Nåväl. Hur det än går, så har jag iallafall fått ÄNNU mer intressen att förkovra mig i, och det är där dessa manicker kommer in i bilden som jag gärna vill ha i min ägo framöver. 

En symaskin. Hujedamig. Jag som av outgrundlig anledning skytt symaskiner sen syslöjdens dagar och lagt över det mesta nål-och-trådandet på min mor när det behövts – nu sitter jag här och säger att jag vill ha en egen. Tittar jag ut genom fönstret nu kan jag förmodligen se grisar flyga också. 

Eller – gör jag det så har Marcus lagt något vanskligt i morgonkaffet.

Jaja. Jag har hittat massor roliga saker jag skulle vilja testa medelst symaskin, och det är egentligen konstigt att jag inte gjort det innan. Men har väl varit låst i föreställningen om att jag “inte kan” sy, att det är krångligt, jobbigt att lära sig igen. Men vafan, kör bah!

En liten, simpel variant med en-sidig instruktionsbok tack. 

En Cricut – åh herregud alltså, den här maskinens betydelse har jag i princip likställt med och ha hus. Det hela började när jag satt och kollade YouTube-videos och snöade in på Mixed Media. Därifrån började jag titta på stansmaskiner, och så snubblade jag över dessa skärmaskiner – och nu, åtskilliga timmar av YouTube-tittande senare så är jag övertygad om att en Cricut kan komma att revolutionera hela mitt liv. SÅ mycket roliga grejer man kan göra med denna! Dessutom skulle den underlätta mer än hälften av alla mina idéer och projekt med typ 320%. Jag SKA ha en sån här, så är det bara. 

Kort sagt så kan den här maskinen skära ut i princip vad som helst ur vad som helst, förutom metall och trä då – och styrs via ett program på datorn där du själv kan designa vad den ska jobba med. Klistermärken, stansar, schabloner, klädtryck, trätryck – möjligheterna är oändliga. 

Just Cricut finns dessvärre inte och köpa i Sverige vad jag sett, utan det är Amazon som gäller. 

En tempereringsmaskin. Jajamensan. Här kommer bakverken och dekorationerna in. Jag vill jobba mer med choklad. Jag vill lära mig temperering. Men, jag känner mig själv – jag kommer inte ha tålamod, tiden eller orken att själv stå och temperera om och om igen, hur bra jag än blir på det. Det är för mycket manuellt arbete, och det kommer tråka ut mig. Och är det något jag lärt mig av all research, så är det att man främst ska fokusera på det man tycker är roligt och försök leja hjälp eller på annat sätt underlätta tråkgörat. Chokladgrejerna är dessutom något jag verkligen skulle vilja satsa på, och då kommer det hur som haver inte funka med att stå framför en mikro och tjafsa med en termometer halva tiden.

Även här får jag vända mig till Amerikat – maskinerna här hemma i Sverige är till för kommersiellt bruk och kostar som en mindre bil. Utomsocknes finns lite simplare “hemma-varianter” som är värda ett försök. Hittills har jag hittat bästa alternativet här som dessutom säljer med den volt vi har i Sverige. 

Och dessa godbitar är vad jag har tänkt mig pyssla främst med:

Vilket för mig till den sista “stora” grejen på önskelistan – en livsmedelskurs. 

Ett måste om jag överhuvudtaget ska få kunskap om vilka krav som ställs på mig som livsmedelsverksamhet, och hur jag ska bli godkänd som sådan. Egenkontroller, märkning, hygienaspekten och förmedla mina bakverk säkert till konsumenter. The real deal. 

Det finns en hel del kurser och välja mellan och de kostar alla runt 2000 kr att gå, men det ser jag definitivt som en nödvändig investering. Här exempelvis finns en kursförmedlare som är intressant. Det verkar dock som att jag behöver starta ett företag redan nu för och kunna fylla i nödvändiga detaljer i ansökan. Eeek!

Så – nu är det out there. Jag hoppas verkligen att det här spirande lilla drivet håller i sig och att jag gör någonting av det här. Det skulle vara så himla roligt och en rejäl boost för självutveckling. 

Nu ska jag ta dogsen ut på snabb morgonpromenad, jobba färdigt mina timmar och sen plocka ut ett paket med kakstenciler jag hittade på rea och göra en batch av ovan godsaker inför helgen. Och köpa fjorton Trisslotter…