VI ÄR HUSÄGARE!!

Alltså, det här känns fortfarande helt surrealistiskt att skriva om – det gick så himla fort, och när vi gick på visningen i söndags, för bara fem dagar sen (!) hade ingen av oss kunnat föreställa sig att vi skulle vara husägare innan veckan är slut. HUSÄGARE! Aaaaah!

Backstory: vi hade tre visningar i helgen. Ett till Vadstenahus, ett utanför Norrköping och så detta. När helgen kom så skippade vi första Vadstenahuset, för det var billigt men slitet, tråkigt och utan några egentliga fördelar. Sen fick vi sms om att det var så stort intresse för Norrköpingshuset att de fått utöka visningstiden och bokade in oss senare på dagen. Vilket blev lite tight då vi hade visning av andra Vadstenahuset två timmar efter. Vi kände att det nog inte var värt och åka så långt, stressa igenom huset på en kvart, och sen åka i full fart tillbaka till ännu en visning. Dessutom skjuter förmodligen priset iväg om det nu var så eftertraktat.

Så, det bidde bara det här lilla röda huset som vi åkte och tittade på i slutändan. 

Ska jag vara ärlig så klappade mig hjärta liiite extra för Norrköpingshuset, som låg invid en skog. Därför hade jag stålsatt mitt hushjärta lite när vi kom hit och konstaterade att jo, det var jättefint och framförallt världens bonus med dess flygel där två inredda lägenheter fanns. Men jag tyckte tomten var lite för liten, och hakade upp mig ovanligt starkt på att det inte var skog runtomkring. Utan åker istället. 

Men när jag stod och pratade med mäklaren och lyssnade på de andra besökarna så smälte jag lite, när jag tänkte på och elda i köksspisen under kyliga höstkvällar, äta frukost på en av de tre verandorna vid ljummen soluppgång, hur otroligt convenient det var att det fanns VARSIN extra byggnad där jag kan få mitt egna kök och egna verksamhetstillhåll.

Vi körde därifrån, och Marcus var lyrisk. Jag däremot hade oerhört motstridiga känslor och blev helt slut av all tankeverksamhet. När jag pratade med Johanna på jobbet så konstaterade vi att det förmodligen var någon form av “hus-kalla-fötter”. Nu var det så himla nära att ha ett perfekt hus – plötsligt började jag ifrågasätta om vi ens var mogna och ha ett hus. Jag som hela tiden glatt sagt till Marcus att “det är minsann bara och lära sig allt!” och till och med sagt att jag var villig och ta mig an ett hus som behövde viss renovering. 

När måndagen kom, så hade jag börjat vänja mig vid tanken på och bo där – jag började möblera lite i fantasin, snuddade vid tanken på och skapa chokladpraliner vid ett fönster med utsikt över slätten. Tänkte att ja, vi har ju både Tåkern, Omberg, Nässja och Kastad Kulle omkring oss, helt utmärkta skogs-och-naturområden. Vi diskuterade, räknade – och sen sa vi bara vafan – vi chansar! 

Så jag ringde mäklaren, som redan hade pratat med mig under förmiddagen där jag sa att vi skulle fundera – och lade ett bud, för första gången i mitt liv. Utgångspris. Mycket konstig känsla, det var liksom som att jag lade ett vanligt Tradera-bud – men med gigantiskt högsta budgräns!

Sen känns det som att det gick veckor fast det egentligen bara var frågan om ett par dagar – vi var helt och fast övertygade om att fler skulle lägga bud, speciellt efter vårat, för och liksom komma igång. Under tiden, just in case, så snackade vi med banken och lade fram vårt case. Vi saknade ju fortfarande en del av handpenningen. Men det visade sig att det inte var några problem med det heller.

Och när hela måndagen hade gått, så sa vi – “de kommer säkert köra igång imorgon efter att de fått sova på saken!”

Men det gjorde de inte.

Jag hade regelbunden kontakt med mäklaren under tisdagen, som undan för undan informerade att en till tackat nej, att flera funderade fortfarande eller skulle se andra objekt först, och att några inte svarat. När det var sen eftermiddag ringde hon och sa att säljarna skulle åka iväg till helgen, och att hon skulle kolla med dem om de ville ha försäljningen avklarad innan eller fortsätta köra på efter hemkomsten. Sakta började det gå upp för oss att det kanske inte blir fler bud just nu, otroligt nog. Men istället blev vi tvärsäkra på att säljarna då istället skulle välja att avvakta och boka in en ny visning när det blev mer vår ute. Eftersom huset ju kommer till sin absolut bästa rätt då. Något annat vore ju galet.

Men – det gjorde det inte!

Onsdag morgon ringer hon strax innan nio, och jag visste direkt att nu har vi antingen fått det, eller så har det kommit in ett bud till slut som var avsevärt högre än vårt. Det fanns nämligen en som hade lagt högre bud INNAN visningen – men sedan velat fram och tillbaka, inte hört av sig på överenskommen tid och varit allmänt diffus.

Och ja – han hade inte återkommit, säljarna tröttnade, ville vi ha huset var det vårt – de ville fixa det innan helgen. Kunde vi komma och skriva kontrakt redan dagen efter?

Resten är lite diffust, jag blev bara så himla otroligt glad, där och då försvann alla mina små tvivel och jag blev hopplöst förälskad i det lilla röda huset. Johanna gick förbi mitt kontor och tittade in och jag satt bara och viftade med tummarna i luften med ett enormt, lyckligt grin över hela ansiktet. 

Och idag kl 08.00 skrev vi på kontraktet, och i juni kliver vi in genom dörren igen som ägare – precis i början av sommaren, till ett hus som i princip bara är och flytta in i och korka upp rosén på valfri veranda. 

Så – huset ligger ca fem minuter utanför Vadstena. Det är inte stort, 85 kvadrat, men har nyrenoverat badrum, nya fönster och dörrar, bra och rätt nytt avlopp och två brunnar, en underbar liten vedspis i köket, en flygel med två lägenheter som byggdes 2015 och är i toppskick, tre verandor som sagt… inga rabatter eller odlingar vilket ger mig fritt spelrum att göra precis vad jag vill. Vi har en granne ca 50 meter bort, på andra sidan åkerplätten ni ser till höger på ovan bild, och några grannar runt om – men på precis lagom avstånd.

Här längs hela långsidan har vi största verandan – här skulle det vara nice att fixa upp ett tak också, kanske en provisorisk paviljong under sommaren? Här ska majoriteten av alla frukostar, luncher och middagar tas så länge vädret tillåter! Längst ner i högra hörnet skymtar en liten bit av en stengril som står där – grillat hela sommaren, jatack!

Här syns mer av vägen som leder in, och ut till brevlådan och soptunnan. Och grannen är precis till höger här, lite närmare än vad bilden ger sken av men ändock – behörigt avstånd. Viktigt!

Åker på alla sidor. Enligt säljaren kan vi nog kanske köpa loss lite mer mark i hörnen där åkermaskinerna inte kommer åt. 

Här syns huvudingången med en hall som har fönster med massa spröjs, älskar´t!

Och här har vi köket, med nytt golv och luckor, diskmaskin och vedspisen som kommer ge oss vattenvärme och högsta mysfaktorn. Tänk och komma ner nästa vinter tidigt på morgonen, brygga kaffe och peta in vedträn, och dricka första koppen till eldens sprakande och lukten av varm ved. 

Kanske en ny tapet, vi får se. Ingenting kommer stressas fram. 

Jag vet iallafall att jag kommer vilja ta bort en del skåp för att ha mer öppna hyllor. Ska bara bo in mig i köket och känna efter vad som passar bäst. 

Här har vi matsalen – matsalen! No more laga mat och äta och göra allt köksbords-göra i samma rum!

Kanske nån gång sätta in ett större fönster och få ännu mer ljusinsläpp och vacker utsikt?

Här inne är vardagsrummet.

Förmodligen lika stort som vårt nuvarande fast fyrkantigt – men soffan, TV:n och byrån kommer slippa samsas med Marcus skrivbord och istället trona i eget majestät.

Badrummet – nyrenoverat, med golvvärme, tvättmaskin (lycka!!) och SNYGGT kakel istället för Platens dassigt vita.

Hallen och den (smala!) trappan upp till övervåningen. 

Liten hall här uppe också, med diverse kattvindar och förråd framåt. 

Och när du går till vänster så har du det här utrymmet som kommer bli vårat gemensamma kontorshak. Mycket värme kom upp just här från vedspisen också, blir gött i vinter.

Och här är sovrummet, med garderober till höger. Det är väl det som kommer bli lite utmaning, hur vi ska få plats med alla kläder eftersom det inte finns så mycket utrymme för fler garderober. Men vi löser´t. 

Och här är ju kronan på verket – flygeln med de två lägenheterna. Här är den som jag skulle vilja ha, med kök, badrum, utgång till veranda och ett loft med sovplatser. 

Utrymme för BÅDE godsaksmakeri och pyssel. Och otaliga tjejkvällar.

Och här har vi lägenhet nummer två, också med loft och flertalet sovplatser. 

Kök och badrum fanns här med, och här skulle det ju vara underbart om Marcus fick ha sin man cave och inreda till studio exempelvis. 

Dock kommer vi nog välja att fortsätta hyra ut åtminstone en av dessa, förmodligen bägge under vissa säsonger, för och få in extra cash att betala amortering och andra kostnader med. Vi kommer få behöva köpa en till liten bil, och förmodligen lägga mer pengar på tillsynen av hundarna samt köpa staket som prio ett. Säljaren har hyrt ut båda hela tiden, och sen förra året även det stora huset, och aldrig annonserat – det har helt enkelt bara funnits intressenter hela tiden. 

Dessutom skulle vi få ta över en hel lista med bra kontakter till alla möjliga tjänster runtomkring – rörmokare, snickare, bönder, vedsäljaren. Vi kommer ha en gårdsbutik som granne där det säljs fårskinn, ägg och kött och man kan klappa fina djur.

Det är helt enkelt perfekt. FÖR perfekt. Men för en gångs skull har jag inga katastroftankar, inga “det är så bra att nåt kommer gå åt helvete” – rädslor, ingen som helst otrygghet i att det är massor som måste fixas och pusslas. Just nu är jag bara så jäkla glad att vi äntligen får vårt lilla hus. Nu har vi äntligen vårt hem.

Och NU – ska vi skåla i bubbel och fira hela helgen!