Stocklyckes gula vandringsled
Gokväll kompisar! Nu har vårt helgsällskap åkt hem och lugnet sänker sig återigen över Vilan – eller ja, det har faktiskt varit väldigt lugnt största delen av helgen, till följd av en ovanligt röjig fredagkväll, hehe.
Vi ska strax skynda oss ut och ta en snabb promenad på vår landsväg nu när det varit uppehåll ett tag – regnet öste ner nyss och åskan gick. Välbehövligt, även om det varit molnigt de senaste dagarna nu och lite spridda skurar.
Sen blir det och slänga sig i soffan och kolla ikapp serier, äta glass och röra sig så lite som möjligt.
Tänkte iallafall kasta in några bilder från Stocklyckepromenaden jag var så lyrisk över – man åker förbi Ombergs “torg” där vägen till Hjässan finns och fortsätter framåt. Stocklycke har flera vandringsleder och ett vandrarhem, och det är så himla, himla fint.
Vi gick den gula leden som ska vara runt 2 km, men den kändes mycket längre – kan ha och göra med att jag dels irrade runt på avvägar för och ta massor foton, dels att säkert tog konstiga felvägar som ändå blev rätt sen.
Höll på och skita på mig när jag såg den här i ögonvrån.
Kelly planar ut.
Och lyfter!
När vi kommit igenom lövskogen hör vi vattenbruset.
Och kommer hit, till massor små klippor och avsatser, perfekta för avkoppling, kontemplera, och picknickar.
Älskar´t. Insåg att det var väldigt länge sen jag var i närkontakt med något hav. Saknar det. Nästa år kanske.
Hittade plötsligt rosa fjädrar på marken och undrade vad det kan vara för exotiskt fjäderfä som släpper dem.
Men visade sig vara de här magnoliadekorationer som någon hängt upp i trädet. Fint och oväntat.
Haha tycker Kellys baktassar är så roligt knubbiga, hon har verkligen rejäla trampdynor att sladda runt med.
Mina baktassar i harmonisk blicka-ut-över-sten-och-vatten-bild.
Hittade den här lilla minigrottan och bestämde bums att jag ska tillbaka hit och ta mig ner där, till Marcus förskräckelse och bedrövelse.
Och även här – det bodde en tjomme i en skåpbil där bakom trädet, som gick ner och hämtade dricksvatten. Vilken lyx det är med Vättern ändå.
Måste hit och grilla korv och pinnbröd med såklart, när det börjar närma sig höst.
Oförskämt för övrigt att bestämma över en eldstads sexuella orientering. Har den fått samtycka?
Försöker se otäck ut medelst mörkt vindskydd.
“Framför dig står Östergötlands mäktigaste oxel”.
Rest in peace, oxeln.
Ekoxe på tillväxt.
Supervackra blommor. En orkidé?
Fina fläckiga blad – allt blir vackra skatter genom min kameralins, hehe.
Och svaaaaamp! Nu när regnet kommit hoppas jag att det knakar till rejält ute i skogarna så jag kan ge mig ut och leta kantareller och finluden stensopp.
Tillbakavägen med enorma blad och böljande ängar.
Jag är faktiskt helt bestört över hur mycket jag missat av Omberg – det är otroligt vackert, och gott om vägar att gå med olika längder. Och so far har vi inte mött någon på själva promenaderna, bara några holländare som blev störtförtjusta i vovvarna och hjälpsamma cyklister.
Nu känner jag att orken börjar tryta (märks det på den förvånansvärt korta texten?) så bäst och komma ut and be done with it.
Ha en fortsatt trevlig söndagkväll och sov gott!