Min arme kropp och ett dyk i kistan

Nu är det full rulle på skruttigheten här. Imorgon har jag en session hos kiropraktor inbokad, på grund av att min högra höft och ryggslut är ur led. Känns det som iallafall. Samtidigt har jag en yrsel som vägrar ge mig sig, som jag trodde var på grund av värmen och vätskebrist eftersom jag är så dålig på att dricka, men trots aningen svalare väder och att jag hällt i mig så mycket jag kan, så fortsätter det. Vojne vojne. Sjuksköterskan i telefonen frågade mig om stress, och jag vet inte riktigt vart jag står där just nu. Vad är stress, vad är sviterna av min tidigare stress, vad är kroppens svar på extremvärmen? 

Nästa vecka ska jag iallafall till vårdcentralen för och kollas upp, och imorgon är det som sagt ryggen och höfter. Helgen som var nu, var både underbar och konstig. Underbar för att det var skönt att vara själv hemma när Marcus var ute och tourade. Konstig därför att jag hade tänkt ägna helgen åt att baka och experimentera, men inget av det blev gjort förrän sista minuten och då ihophafsat och oplanerat – igen! Blir så trött på mig själv. Varför går jag tillbaka till att skjuta upp och vara sent ute och dessutom freestylea istället för och ägna tio minuter åt att planera bakningen innan jag sätter igång? Behöver jobba mycket mer på det här än vad jag trodde.

Dessutom blev Idun riktigt deppig – jag tror både hon och jag tyckte det var konstigt att bara vara vi två helt plötsligt. Hon var inte alls lika pigg och glad, ville mest ligga och sova i vardagsrummet och mitt hjärta brast en aning när jag trodde hon hade rymt sin kos men hittade henne på den plats vid åkern där Saga brukade ligga. Man märker att hon saknar sin storasyster, och så försvann dessutom husse och Kelly helt plötsligt, hon visste väl inte vad hon skulle tro. Mycket av min avoghet att stänga in mig i bakstugan i helgen grundades nog på att jag inte ville lämna Idun ensam i flera timmar när hon var som hon var.

I helgen ska det iallafall bli svalare väder, så då tar vi nya tag… jag har suttit nu och finslipat min faroanalys och bockat av allt som behövs innan jag skickar in en registrering till Miljönämnden. Dessutom skaffat bokföringsprogram och jämför nu företagspaketen hos bankerna. Det är nära nu. 

Anyway, jag tänkte visa lite bilder från när jag var i huset för ett par veckor sen och rensade ur min stora kista, som stått i mammas garage sen urminnes tider. Den står nu på vår altan och agerar förvaring för stolsdynor, men så här såg det ut när jag öppnade denna veritabla Pandoras Box och for tillbaks ett decennium. 

En kista rymmer en jäkla massa grejer – jag hade stoppat i en salig röra av gardiner, tomma fotoalbum (?), massor gosedjur, gamla skolgrejer, brev i mängder och typ fyrtioelva andra saker. Idun blev helt matt. 

Här har vi kistan, som har tillhört mormor en gång i tiden. Till vänster en hög med sångböcker och noter, som jag införskaffade när jag tänkte lära mig själv spela piano. Utan piano. 

Ni som känt mig länge nu, kommer ni ihåg min drakperiod? Jag samlade på de här gråa drakprylarna och hade hur mycket som helst, köpte alltid minst en ny på alla marknader. Undan för undan har jag sålt av eller gett bort dem, men den här fanns undangömd längst ner i botten. Fullproppad med massa torkade, röda rosor som jag TROR kommer från ett ex så långt bak som Rickard. 

En del saker blev jag gladare för och hitta än andra – det här kortet som jag fick av mormor, som är så himla fint. Man kan veckla ut det och ställa upp det ungefär som de gamla julpappersdekorationerna. 

Gosedjur, i mängder – i alla år har jag haft supersvårt att göra mig av med gosedjur, har nog haft ett någorlunda onormalt starkt band till dem – hehe- och de är än idag lite av ett guilty pleasure (min besatthet av spelklor, hallå!) men den här gången samlade jag fakiskt ihop de flesta till att skänkas till Busfröt och sparade endast de absoluta godingarna. Den vita katten och hunden Bessy har varit med mig så länge jag kan minnas, likaså tigern vars bak är det enda som syns i bild här. Björnen kom något senare, men är så otroligt gosig och fin i sitt utförande. 

Mitt projektarbete sista året i gymnasiet. En föreläsning om psykopater. Jag hade upplyftande fascinationer redan då. 

Hahaha, de här var jag helt oförberedd på! Men jag kommer ihåg när jag köpte dem, jag var en nitisk förespråkare av allas lika värde och ville väldigt gärna se mig som free-minded och utmanade av normer (vilket ju sitter i än idag, fast nu känner jag att jag inte riktigt behöver nakenkonst på väggarna för att framhäva mina ställningstaganden) och de här korten representerade det. Svart-vita såklart, eftersom det var mest edgy då. 

Hittade också helt otippat en VHS (har seriöst inte ens hållit en sån i handen sen jag var typ.. tolv?) som jag ärligt talat inte kommer ihåg vem jag fick den av, och som jag faktiskt inte ens sett ännu.

Det här är också ett gammalt favoritkort <3 <3 ska nog sätta upp det. 

Blev väldigt glad över de här filurerna med – jag har ju en rätt stor hundsamling med alla tänkbara slags figurer i hundformat, men de här var “de extra fina”. 

Min legendariska berättelsebok! Kommer ihåg att det har orerats en hel del om denna bok under uppväxten men nu när jag bläddrade igenom den tyckte jag mest att den var pinsam, haha! Jag tyckte jag hade SÅ bra stories men alla är mer eller mindre rippade från filmer, serier och tidningar. Det skulle vara historien om Åke, terriern i parken, då som är lite originell och ganska roligt. 

Ett knivblock från IKEA låg gömt här också – jag tror att jag fick det som födelsedagspresent av Adde, vääääldigt tidigt i relationen, eller om det var Rickard – jag kommer iallafall tydligast ihåg hur besviken jag var över en så opersonlig gåva, speciellt eftersom jag redan hade knivar i överflöd. Men fick dåligt samvete över och känna så, så tackade och tog emot och använde dem never – tills nu då, då de faktiskt passar ypperligt i bakstugan! Så kan det gå.

Brev från en av mina otaliga brevvänner – jag hade så otroligt mycket brevvänner ett tag. Satte in en annons i Frida som faktiskt kom med – en annons där jag eftersökte likasinnade introverter som inte alls diggade störiga diskon, inte hade så mycket vänner, som hellre gick på bio eller promenerade i skogen istället för och festa och prata smink och killar. Fick sådan OERHÖRD respons, det kom drösvis med brev instoppade i stora vadderade kuvert. Jag hade ett helsike med att gå igenom alla och välja ut ett begränsat antal ur den hög med ensamma, vänskapstörstande småtjejer som liksom jag kände att de inte passade in i normen och sökte långväga efter likasinnade. Minns att några var verkligt sorgliga att läsa, med tjejer som var utanför och/eller mobbade och bönade och bad att jag skulle svara just dem. Hoppas de alla tog sig igenom eländet och har rika liv och hjärtan idag <3 

Till slut hade jag typ 15 stycken som jag skrev regelbundet till, men det funkade ju såklart inte i längden utan tunnades ut till att omfatta en handfull trogna skribenter. 

Övriga noteringar då:

* Fanns det alltså ett disko i VADSTENA på 90-talet? Vart då?

* Åh CD-klubbar, var ni med i någon sådan? Jag tror att jag var det, inte säker, men kommer ihåg vilken oerhörd prestige det innebar. Att gå och vänta på en pryl i ett hårt, fyrkantigt paket skickat till MIG, en skinande ny CD-skiva som ingen lyssnar på innan, det var grejer det! Och apropå CD-skivor, så kommer jag och tänka på när Ginzakatalogen, min dåvarande bibel, anlände sisådär en gång i halvåret och jag satt och LÄSTE igenom hundratals skivsamlingar för och hitta mina favoritlåtar. Då fanns det minsann inget Google eller CTRL + S, det ni!

* Mitt favoritgodis är också salt. helst direkt ur karet.

* Vad fasen är “tugg-tugg” för något?

När undertecknad sportade kort hår – just denna varianten utvecklades till en gräslig variant av hockeyfrilla när jag inte klippte mig på ett tag. Minns att jag var typ besatt av att håret bakom ögonen och i nacken inte skulle sticka ut på ett visst sätt. 

Åååh kolla här vilken nostalgitripp! “Tatueringar” som gnuggas på med lite vatten.

Flertalet stensamlingar hade jag bedömt värdefulla nog att packa ner också, hahaha – jag och alla mina konstiga samlingar. Nåväl, de passar fint nu i mitt vuxenliv med trädgård.

Slutligen hade jag också denna enorma pjäs som är någon form av uråldrig Bibel-ish-bok med roliga illustrationer. Den köpte jag enkom som dekor för att jag tyckte det var snyggt med gamla böcker (tycker fortfarande!) och den här får nu tjäna som blompress. Amen.