En helg i Katrineholm – lååångt inlägg, massa svamp, och några små firrar

För några veckor sen kände vi för ett miljöombyte, och frågade Marcus pappa om vi kunde komma förbi stugan över helgen. Och det fick vi!

Vi åkte på fredagseftermiddagen och det var perfekt bilväder – molnigt och regnigt, supermysigt att vara på väg på äventyr då.

Vovvarna hade det rätt mysigt med, med en tjock filt att gosa på. “Så mycket gos det nu kan bli” tänkte säkert Idun, som hade Kellys rumpa i ansiktet större delen av tiden och dessutom hade fått ett sprillans nytt bilbälte att vänja sig vid.

Efter ett tag slutade det regna, och ren granskog byttes mot härlig grönmelerad blandskog.

När vi åkte här ser jag plötsligt något en bit bort som jag uppfattar vara en stor fågelliknande stubbe, men när vi kommer närmare ser jag att det faktiskt är en tjäder! Jag skriker “STANNAAAAAAAA!” och gav nästan Marcus en hjärtattack – säkerligen den stackars tjädern med, som flydde i vild panik vid åsynen av bilen som tvärstannar och kameran som hotfullt kastades fram. Om ni tittar riktigt, riktigt noga, kisar lite, räcker ut tungan samtidigt, så kan ni se den gråbruna skuggan som är tjädern.

Vi stannade för kisspaus, och eftersom jag äntrat svamp-crazen till 100% igen så plockade jag några exemplar samtidigt såklart.

Några meter med bil därefter har vi ytterligare ett “STANNAAAAAAAA!” moment, eller ja – vid det här laget har Marcus lärt sig att mina gutturala utrop betyder just “STANNAAAAAAAA!” så det är vad han gör – bless him.

Det var denna gigantiska vägchampinjon som fångade min uppmärksamhet.

Med en pytteliten bebis bredvid.

Snabbt kort på fin ljung också.

Fidan beslöt sig för och embracea rumpsituationen och använda den som kudde.

Här strax innan vi anländer till slutdestinationen, och så låg och lokal dimma att vi kunde se den flyta som små moln runtomkring landskapet.

Och sen var vi här, i lugnet och stuglivet.

Där saker får ta sin tid, och iallafall jag hade flera mysiga naturupplevelser inplanerade.

Jag och Mats gav oss ut på svampjakt – jag kan förresten tänka mig att det är lite annorlunda och plocka svamp med mig (läs; tålamodskrävande), för samtidigt som jag letar och plockar, så fotar jag också både för vackra bilder och för och analysera senare. Jag plockar ju dessutom det mesta som är ätbart, istället för enbart kantareller exempelvis.

För kantareller hittar jag fan ALDRIG på egen hand. Någon enstaka gång och bara typ 3-4 stycken. Såna här stråk, med stora grupper av dem, uppenbarar sig endast när någon annan ser dem. Vet inte om det är dåligt med kantareller i de skogar jag letar i, eller om kantarellfolket alltid varit före.

Honungsskivling – vackra och med en mild lukt/smak av honung tydligen, men inte direkt ätbara trots sitt namn.

Det här var roligt, jag hittade min första blomkålssvamp! Den satt där på sin tallstubbe, jag svär att det strilade ner lite ljus på den också, som en uppenbarelse. Himla häftig svamp.

Gott om flugsvamp var det med, och de är så himla vackra i det här stadiet innan de blir för stora och bleka.

Älskar hela färgskalan den här tiden på året, med alla varma jordtoner och färgklickarna från svampar.

Kom hem med en TUNG korg som faktiskt var lite svår att bära sista biten. Mats hade fyllt sin korg med kantareller och Karl-Johan – jag hade ALLT, haha!

Visst ser det härligt ut dock? Att lära mig massa andra sorter än kantareller är bland det bästa jag gjort.

Sen var det dags för rens (phew!) med obligatoriskt rensvin denna gång utbytt till rens-margarita.

En sammetssopp – de här är egentligen bara hyfsade som matsvamp, men jag tycker de är så fina och härliga att hålla i med sin tyngd, sammetslena hatt och rejält guldgula rörlager.

Och alla kremlor såklart, skogens egna juveler!

De finns verkligen i alla möjliga tänkbara färger, och de här är jag också himla glad över att jag lärt mig – tidigare trodde jag jämt att de röda var en annan form av flugsvamp och supergiftiga, när det egentligen är helt tvärtom. Om de är milda då. Det kluriga med kremlor är att det kan vara svårt att skilja milda från skarpa, det kan stå en vardera bredvid varandra och se i princip identiska ut om man inte har ett riktigt vältränat öga. Då får man smaka dem.

Ska tillägga också att normalt sett så rensar jag ju bort allt smuts i skogen, men eftersom vi var något ojämna i plockhastigheten due to just det faktumet att jag gjorde massa annat samtidigt och plockade betydligt fler saker, så ville jag inte sacka ner oss mer än jag redan gjorde, hehe.

Men seriöst – plockar ni kremlor, grovrensa i skogen. Skit klibbar och torkar fast som satan annars.

Efter svampplock och rens var det dags för fiske!

Och bubblet som blev ersatt vid svampen fick följa med hit istället!

Riktigt lyxigt fiske om jag får säga det själv.

Tills jag bara fick mörtjävlar som jag var tvungen att manövrera loss och därmed hade fiskfjäll och klet all over.

Marcus on the other hand fick bara aborrar (!). Visserligen små, men jag var så sugen på smörstekt aborre så vi sparade dem ändå.

Idun tyckte vi skulle strunta i fiskarna och ägna oss åt en betydligt bättre fångst hon håvat in själv.

Efter avslutat fiske och klädbyte för undertecknad – middagsdags.

Och Karin lärde mig rensa fisken.

Saker jag inte visste skulle ske vid fiskrens nummer ett: nerver som fortfarande är alerta och gör så fisken vrider på stjärten, rör på fenorna etc när man sätter kniven i den…

Ibland har jag stunder då ren veganism är väldigt lockande.

Saltade och klara.

Obligatorisk grillöl.

Karin visade sin senaste hobby, nämligen väva trasmattor och jag fick äntligen se hur exakt det går till – och fick dessutom själv välja ut tyg till en matta som vi skulle få! Jag gillar ju verkligen trasmattor men de jag hittar på loppis följer sällan de färgskalor jag letar efter, så det var helt perfekt att nu kunna bestämma det och få den handgjord bara till mig, eherm… oss.

Jag gick och fotade allt fint som växte – så avis på de här lummiga palettbladen.

Små minimeloner.

Och en hel vägg med tomater.

Solen gick ner, friden sänkte sig, och vi drack vin och slötittade på TV innan läggdags.

Dagen efter var det strålande sol, och jag hade fortfarande en stor hög kremlor att rensa.

Idun njöt av värmen.

Och jag njöt av att titta på när Marcus fixade frukostbordet.

Massa goda grejer att välja mellan, och hemodlade grönsaker – bästa!

Den här zucchinimarmeladen var verkligen supergod, och något helt nytt för mig – gjorde en egen direkt när jag kom hem sen, med lite kanel i. Supersmarrigt på rostbröd.

Vi tog en promenad och jag skulle INTE plocka någon svamp…

Men vad ska man göra när man hittar så fina aspsoppar?

Hundarna fick bada.

Och jag rensade (och smakade) kremlor fram till lunch och eftermiddag, och när det var klart var det dags att dra sig hemåt.

Karin hade suttit jättelänge med väven för och hinna göra klart mattan, så vi fick med den hem direkt – så himla glad för den här, jättefin och mycket roligt att ha något som nån lagt ner mycket tid och effort på och fixa. Egentligen skulle jag ha den i bakstugan, men jag lade ut den i matrummet för och kunna visa upp den och där har den liksom stannat…

Tack för den här vistelsen! <3