Choklad, choklad, lite mer choklad, och livet i punktform

Det är mycket nu – och då har jag inte ens bakat särskilt mycket de här dagarna. Utan mest jobbat på mitt “riktiga” jobb, fixat administrativa saker, fortsatt min jakt på vegansk choklad, kommit hem sent, och varit så trött, så trött.

Det händer saker i rask takt med företaget nu och jag känner själv att jag måste sätta mig ner och strukturera upp vad som faktiskt händer, så det får komma i ett eget inlägg. Men här är iallafall lite notiser om vad som skett i livet sen sist:

I lördags åkte jag och Marcus upp till Stockholm för att gå på Bak & Chokladmässa – det är ju värsta brittsommar nu, så dagen var varm och ljus och full av färger.

Min förhoppning var att sondera terrängen lite, få inspiration och kanske kunna prata med en och annan företagare inom choklad-och-konfektyrbranschen. Som jag misstänkte var mässan mest till för chokladätare och konsumenter, inte så värst mycket för företagare – men jag fick iallafall fatt i en av dem som jag spanat in sen tidigare, nämligen OmNomNom som har vegansk choklad i sitt sortiment. Jag tog en chansning och ställde massa frågor om varifrån de får sin choklad, hur marknaden ser ut för veganska godsaker, folks fördomar etc – och fick jättebra input och info!

Sen gick vi mest runt och tittade på alla fantastiska skapelser.

Mycket fint och gott fanns det, men jag köpte inte en endaste liten pralin, tro det eller ej – men det känns som jag lever och andas choklad just nu så blir liksom mätt inombords.

Köpte en fin chokladform iallafall som jag ska inviga i helgen, och sen tog vi svängen om Sollentuna för och hälsa på Sara och hennes familj. Och tänk – jag tog inte en endaste bild där! Enda jag har är på alla träd och löv som kameran redan består av till 95%. Jag skyller på att det var alldeles för gott sällskap och gott snack för att bry sig om att sticka fram kameran mitt i allt. Nu är vi uppdaterade om varandras liv och leverne för ett litet tag framöver.

När vi sen drog hemåt igen tog vi svängen förbi Marcus barndomsstad Vagnhärad och stannade för middag. Åt en krämig carbonara och lyssnade på Marcus små anekdoter och nostalgiska tankar.

På söndagen sen fick jag besök av kusin Ida som var nere och förärade Motala med ett besök – inte heller där har jag en endaste bild, jag har varit särdeles dålig på att dokumentera annat än natur de senaste veckorna. Jag tror det förmodligen beror på att det inte finns energi till det just nu, och att mitt sug efter bilddokumentation mattas av för att kompensera. Förutom när jag befinner mig på platser där jag får energi och lugn, som skogen.

Annars då:

• Vi är med ved! Haha alla gånger som jag svor och slet med att lasta in vd i pannrummet som tonåring, det var liksom the arbetssyssla som alltid fanns till hands i min familj och när jag flyttade till eget tyckte jag det var underbart och slippa ha den där veden hängandes över en som en tyst förebråelse att man inte drog sitt strå (vedpinne?) till stacken. Och nu står jag här, femton år senare, och har en egen hög på tomten som vi måste lasta in under presenningen ikväll.

• Några tjejkvällar har avlöst varann, inte heller där har jag bilddokumentation men jag har en extra rynka på magen som bevis på allt gött vi moffat i oss – nu senast ost, kex och vin, och jag åt så mycket ost att jag blev superdäst och trött och säkert verkade rejält onykter när det i själva verket var matkoma deluxe.

• Jag var på HLR-kurs hela dagen igår, och är nu uppdaterad och redo för eventuella hjärtstopp och dylikt runtomkring mig. Det var väldigt intressant, lite smått magstarkt med snack om avslitna lemmar och förblödningar innan man ens hunnit dricka upp sitt klockan-nio-morgonkaffe bara. Jag lärde mig att testdockornas ansikten ursprungligen är avgjutningar av en fransk, drunknad kvinna som såg “så fridfull och leende” ut i döden att man beslöt sig för att gjuta av hennes ansikte och använda som prototyp. Tur att #GDPR inte var aktivt på den tiden.

• Årsdagen av #meetoo igår – herregud vart tar tiden vägen? Vill faktiskt säga att jag blivit bättre på att säga ifrån och ifrågasätta sen dess -tror det har en del med åldern och göra med. Jag orkar liksom inte bry mig om nån fattar agg mot mig för att jag kommer med mothugg. Man märker rätt snabbt om det är ett hopplöst fall och dött lopp att försöka argumentera med någon som bara vill tjafsa för tjafsandets skull. Däremot har jag emellanåt fått ta paus från och läsa kommentarsfält eller de inlägg som samlingsbloggar skriver om klimatet på sociala medier, mot framförallt kvinnor. #tapparhoppetommänsklighetenemellanåt

Nu ska jag ta en kaffe till och leta veganskt strössel. Ha en bra onsdag peeps.