En vårpromenad på Håleberget

Häng med på en vårpromenad! Helgen lovade sol bakom moln, 9-10 grader och framförallt vindstilla – jag är dessutom ledig en vecka nu, plus en till om ingen av mina skiftkamrater blir sjuk eller förhindrad. Så vi startade den härligheten med en lång promenad längs en nyupptäckt väg på – eller snarare i – Håleberget i Motala.

Jag hittade den här sträckan när jag, mitt i all påskhets, tog några timmar ledigt och for in till Motala för att hämta, vad det nu var… och beslöt mig för att åka förbi Håleberget och plocka ramslök och gå en sväng med Kayla. Jag tog en ny väg och tänkte att den här kan vi väl se vart den leder. Två timmar senare kom jag tillbaka till bilen, med en fantastiskt fin sträcka bakom mig, och dessutom med ny energi och lugn i kroppen. Jag tror faktiskt det var meningen att jag skulle råka hamna på avvägar och tvingas till lugn, efter några otroligt stressiga dagar där jag levt och andats jobb i princip.

Så nu tog jag med mig Marcus och vovvarna och visade upp denna nya pärla. Man går rätt långsamt uppför berget, och förbi både små hus, grusvägar, milsvid utsikt och mörkare trollskogspartier. Jag lyckades äntligen fånga en relativt skarp bild på Kelly med pinne i munnen. Eller “snorkeln” som vi döpte denna till.

Vattenpaus i bäcken.

Och många pauser på och vid stubbar. Kayla har blivit en mästare på detta nu.

Orimligt blå himmel helt plötsligt.

Matsäck och fika med såklart! Surdegsbröd och mina daimkakor, och massor kaffe. Sol i ansiktet och bara fågelkvitter. Älskar detta. Älskar att dela detta med någon som uppskattar det lika mycket.

Fem minuter bort fanns ju dock ett grill-och-fika-ställe, haha! Det får bli nästa gång.

Ända dit bort skulle vi gå.

Kan tänka mig hur vackert det är här i sommar sen när allting slagit ut och det är grönt och friskt överallt.

Vildhunden i full kareta.

Blåa och vita sippor överallt.

Bästa med den här nya vägen är som sagt variationen. Här från trollskog till kalhygge.

Och sedan bär det av nedåt, i orörd nationalpark.

Just nu befinner jag mig på en väldigt bra plats i livet, trots covid-19. Jag har massor dagar hemma att se fram emot, och går och skrotar i trädgården, anlägger nya bäddar och rabatter och sår som en galning, allt medans hönorna skrockar omkring mig. Jag har genom annonsering på Facebook fått fri tillgång på täckmaterial och hästgödsel bara fem minuter ifrån oss, att hämta när jag vill. Och bäst av allt – vi har ett växthus på g! Hoppas jag – vi är förmodligen i en kö som uppstod när Grohus hade kampanj på just växthus, och jag har so far bara sett att de gjort en kreditupplysning (vi kan betala av allt nu egentligen men väljer att dela upp det lite ifall att) men hoppas verkligen att vi lyckades knipa ett av växthusen innan de sålde slut. Vi har haft en kille här och kikat på att ta ner det döda trädet framför huset där vi ska ha växthuset, så det blir fixat inom ett par veckor med.

Jag gick igår och funderade på om jag inte är sugen på och resa utomlands, vi har ju liksom lagt massor pengar på huset och allt annat runtomkring men inget sparat till någon fin drömresa. Men just nu är jag precis där jag vill vara. I vårt egna bo, med alla rikedomar omkring mig. Klart jag vill resa fortfarande, men den möjligheten finns ju förhoppningsvis kvar i måååååånga år framåt. Tidigare kunde jag bli stressad av att jag ville upptäcka så mycket av världen men inte hade tid eller ekonomiskt möjlighet att göra det så ofta som jag önskade. Nu är jag helt content med att utforska min lilla värld här hemmavid istället. Gott så.

Trevlig söndag på er vänner, puss!