Paddkärlek, ramslök, och tråkiga hönsnyheter

Jag har precis öppnat en suröl efter att ha planterat lite dahliaknölar (som jag för övrigt önskar mig i födelsedagspresent, tips tips) och bättrat på jorden runt tomatplantorna. Vi har lämnat bort vovvarna för kvällen och Marcus ska fixa lite god mat till oss. Sen är tanken att jag ska fortsätta storstäda bakstugan och sen kläcka fram lite nytt inför REKO. Vi får se om det blir så eller om jag hamnar i soffan.

Det kommer även bli en hel del spring ut till hönshuset också. För tyvärr är en av hönorna sjuk, riktigt sjuk. Och tyvärr så är det ju Pinglan med, som är lite av favoriten här. Vår fina lilla blandishöna som alltid var först ut från huset och först fram när man kom med godis, som fick så mycket beröm och beundran när jag lade upp en bild i hönsgruppen på Facebook. Jag märkte direkt att nåt var fel när hon sin vana trogen inte kom först fram, utan mer segade efter. Gick långsamt, kändes slö, men åt och drack som hon skulle. Sen har hon bara tacklat av mer för varje dag som går, och nu varken äter eller dricker hon… mer än det vi tvingar i henne med en liten spruta, honungsvatten med vitaminer och en droppe olja. Vi har gjort så i två dagar nu när hon inte ätit, och spolat kloaken på henne två gånger (det är alltså hönsens underliv) ifall det är något där i äggeriet som gått på tok. Jag har även ringt veterinär, som inte kan göra så mycket mer än det vi redan gjort. Men nu ikväll när jag lyfte in henne i huset igen, kunde hon knappt stå på benen utan vinglade bara till. Hon sitter mest och sover, och gör hon inte det andas hon tungt och är jättevarm om näbben. Min stackars lilla höna… </3 så jag beslöt mig nu för att ge henne natten, och är hon inte bättre imorgon så får vi ta bort henne 🙁 jag är rädd att det är något i äggledarna, eftersom hon precis börjat värpa och ibland kan det gå fel där inne precis i början. Då lider hon väldigt mycket nu. Uschan, jag visste ju att det skulle komma sorger även med hönorna men att det skulle ske så snart, och med lilla Pinglis också… som är så fin och snäll och värpte så fina spräckliga, gröna ägg – de få små som hann komma.

Håll tummarna om ni kan, men jag förbereder mig på den tråkigaste utgången tyvärr.

Annars har det rullat på här hemma. Jag har beredskap i helgen, men den ska de ta bort nu av okänd anledning så nästa vecka får jag fira min födelsedag med mastodontvecka på jobbet, en hel vecka natt.

Häromveckan så träffades vi ett gäng för en ramslökspromenad, fikade i den strålande solen och plockade ramslök för fulla muggar (och påsar).

Höll även på och få hjärtsnörp när en stor padda dunsade ner rätt framför fötterna på mig, mitt under pågående älskog med den mindre hannen på ryggen. Stackarna blev nog det mest fotograferade, kopulerande amfibieparet detta år. Men inte ofta man får komma såhär nära och ta fina bilder.