Säsongsupdate – nytt jobb igen, ny tupp, ny syn på blåst – och färdigläst wheel of time

Hej världen, it´s me! Er favorit-extremt-random-bloggare igen. Hur har ni det?

Här blåser det satan, och det innebär att vi sitter inne och njuter av att ha faktiskt värme på, från våra luftvärmepumpar. Vi tvättar och diskar järnet, och i allmänhet passar på att rasta alla el-apparaturer så mycket som möjligt. Elen kostar 6 öre nu (!!) och det är nästan erotiskt.

Sen jag bloggade sist har det hänt så mycket i världen, och händer fortfarande. En känsla av att vad som helst kan hända, ur en negativ aspekt, ligger framför en. Jag har svårt att få fram i text hur jag känner kring allting märker jag, så det får kanske bli ett senare inlägg. Men faktum är i alla fall, att vi står inför en energikris (i-jackad och utöver den såklart alltid stående klimatkrisen), priset på matvaror går bara uppåt och likaså bränslepriset svajar, även om det just nu inte är riktigt lika illa som i våras. Vad innebär det här då för vår lilla familj?

Tja, for starters, så har jag lagt mitt företag på en hobbynivå. Med stigande priser på allt, i kombination med att folk såklart håller i sina plånböcker och drar in på allt som andas lite mer lyx, så är det inte riktigt läge för mig och mina handgjorda, ekologiska dyrgripar. Genom flera tester här hemma har vi också sett att mina chokladmaskiner drar en jäkla massa el, plus att jag behöver ha direktverkande el-element på under höst och vinter mer eller mindre konstant. Det funkar inte nu.

Jag har dessutom bytt jobb igen, eller ja – två gånger, jag kommer inte ihåg om jag skrev om Lantmännen i förra inlägget och har glömt och kolla. Men ja, arbetstiderna nu ger mig inte riktigt utrymme för och vara med på någon REKO heller. Jag gör fortfarande praliner till Vadstena Choklad och Deli, och försöker fixa lite runt högtider som jag säljer via hemsidan. Jag hoppas kunna starta upp igen i framtiden, drömmen om att vara egenföretagare är inte helt borta. Men även jag behöver arbeta med mig själv för att få bättre förutsättningar för det. Så på ett sätt timeade det här ganska så bra, med min väntan på NPF-utredning. Ska jag någon gång vara egenföretagare igen, MÅSTE jag ha strategier och planer för hur jag ska hantera de bitar jag är sämst på, och inte klarade av – struktur, planering och ekonomi. Ganska stora bitar i en företagares liv, right?

Gällande utredningen , så väntar jag nu på att få bli kallad till en heldags utredning i Örebro, istället för en vanlig utredning som sträcker sig över flera veckor. Detta pga de långa köerna. Den här resan jag varit igenom ända sen jag fick upp ögonen för att det kan föreligga en NPF-diagnos även hos mig, har varit mind-blowing minst sagt. Jag ser hela tiden nya saker, både sånt som skett i mitt liv tidigare, och i mitt beteende nu, som plötsligt har fått en förklaring. Eller ja, potentiell sådan då, eftersom jag ju inte fått någon diagnos ännu.

Att jag alltid tappar bort saker eller glömmer dem, framförallt sånt som anses viktigt – plånböcker, nycklar, klockor, ALLA papper, lappar . Mitt konstanta fladdrande i aktiviteter och projekt, från den ena till den andra och väldigt sällan fullföljer något. Den ständiga oredan som följd. Alla mina fjortontusen hobbies, där jag får upp ögonen för något och bara INHALERAR all information jag kan få, vilket inkluderar flera timmar YouTube och minst femton konton att följa på instagram och scrolla igenom i all oändlighet. Impulsiva onlineköp för sagda nya hobby med en redan ansträngd ekonomi, och sen lagom till att jag får hem grejerna – är det 50% chans att jag inte längre är intresserad. Kommer jag skicka tillbaka grejerna? Nej. För det finns ett humoristiskt begrepp som kallas “ADHD tax”. Det är alla osynliga kostnader för saker vi inte tänker på. Cancellera testa-på-prenumerationer, påminnelser på den där fakturan vi tappade bort och således inte betalade, kostnaden för att behålla grejer vi inte vill ha men inte skickar tillbaka, månadskostnaden för ett spel vi inte spelat på ett halvår. Med mera, med mera.

Ekonomin ja, den är ju inte den bästa för oss nu, efter ett par år med min halverade inkomst, och nu med alla stigande priser och dessutom kostnader för företaget att täcka fortfarande eftersom jag inte säljer något. Jag hoppade från personlig assistent till Lantmännen, en wienerbrödfabrik typ, för att jag inte ville hoppa runt i kommunens alla vårdinrättningar för och kunna gå upp i tid på min tjänst där. Lantmännens arbetstider funkade dock inte, var konstant trött och kände mig aldrig ledig. Vi jobbade kortare pass, 6 timmar, ett lite längre på söndagen. Så vi gick av fredag morgon, sen på´t igen söndag kväll. Vilket i stort bara lämnade lördagen helt ledig. Jag förflyttade mig några hundra meter över vägen, till Svenska Matfabriken istället som har tre 12-h pass i veckan, natt. Och där har jag varit lite över en månad nu. Det stället får dock bli ett annat inlägg sen.

Dessutom är Kayla dålig. Under sommaren har hon varit halt av och till, och det vi i början trodde var en stukning eller liknande har inte kunnat gå att vila bort. Igår var hon och Marcus hos veterinären för en CT-scan, eftersom de inte kan pin-pointa exakt vad som är fel men båda hennes bakben är wobbliga, och det kanske är något med ryggen. Nu inväntar vi domen, känns det som. Hennes problem har varit så diffusa dock, att jag väldigt gärna vill att de hittar någonting.

Hönsen – de lever och frodas. Sparven fick till slut flytta iväg, och är nu ersatt av Torsten. En dvärkochin-tupp från min fd kollega Marie. Hon i sin tur tog över Sparven, som inte riktigt vågar vara sitt kaxiga människo-sparkande jag bland hennes tre gånger så stora höns och typ tio ggr så stora tuppar. Egentligen skulle hon hjälpa mig nacka honom, men blev så förtjust i honom att han fick stanna på prov. Och där är han än idag. I gengäld fick jag en av hennes sällskapstuppar, som är så chill att man smäller av. Som en gammal farbror är han, knatar runt efter de betydligt mer pigga och energiska hönorna, plockar hallon till dem och delar tålmodigt på ostbitar som är för stora för de delikata små näbbarna (och lite smått lata hönor).

What else is new – jo just det, jag fick ett ryck och färgade håret. Verkligen färgade, alltså – färgglatt.

Tanken var lavendel-lila. Alltså väldigt ljust lila. Det blev såhär – ganska neon-lila. Bry er inte om mobilens skönhetsfilter – i verkligheten gjorde den här färgen mig väldigt blek (och har betydligt mer framträdande rynkor).

Mest intressant dock var, att bara typ en vecka efter att jag färgat, så såg det istället ut såhär:

Ljusblått! Eller ja, tbh så var det faktiskt en jäkla massa olika nyanser av blått över hela håret. Inte helt olikt det här:

Jag tyckte dock om den här blå färgen, så jag har faktiskt behållit den under sommaren och en bit in på hösten nu. Till sist blev det rätt urvattnat dock dock, så nu häromdagen testade jag med lavendelfärgade färgbomber istället. Och nu är jag någonstans mitt-emellan ljusare och mörkare lila, med en lavendelfärgad bena. Jaja… ingen bild på det ännu, pga pajad mobiltelefon och orkar inte whippa fram någon av fancy kamerorna.

Mobilen ja. Den damp i golvet på jobbet igår natt, och efter att ha tappat den otaliga gånger utan minsta skråma, så tog nu den turen helt slut och telefonen landade på ena hörnet. Stor jäkla spricka över hela skärmen som följd, vilket gjorde den helt obrukbar. Telefonen i övrigt verkar dock funka fortfarande, så jag har bett en reparatör i Motala att ge mig prisförslag på och fixa den. Allas spontana reaktion så far har varit “fan vad nice nu kan du köpa en NY!”. Men jag tänker ju inte riktigt så vet ni. Funkar den fortfarande, då ska den lagas. Om priset för lagning blir nästan samma som en helt ny, ja då kanske jag köper en “ny”. Dvs en restaurerad bättre begagnad. Det är min melodi för det mesta nuförtiden, förutom vitvaror.

Som tur är, så hade jag en extra mobil hemma som jag fick när jag köpte den huvudsakliga. Som extragrej liksom, rätt sjukt egentligen. Men tacksam för det nu, även om den är sjukt seg. Men satan vad handikappad man är utan mobilt bank ID. För att beställa nytt så måste jag vänta in en koddosa som skickas till mig i detta nu, och beräknas anlända i mitten av nästa vecka. Suck och dubbelsuck igen. Får se vilket som hinner först – koddosa, reparation eller potentiellt ny begagnad mobil.

Och ja, det som ni WoT-fans jag har i min lilla vänkrets väntat på, det sparade jag till sist, hehe. Jag har äntligen läst klart hela Wheel of Time-serien (eller Sagan om Drakens återkomst som den heter på svenska, jag har ju läst allt på engelska pga föredrar definitivt originalspråket). Det tog mig 9 månader, så klarade med råge utmaningen Marcus omedvetet gav mig vid årsskiftet. Det har inte varit lätt, det ska gudarna veta – de berömda-ish “middle slog” böckerna framförallt, och jag har slitit mitt hår över vissa delar av Jordans skrivstil och antalet karaktärer man inte kan hålla ordning på. Det går dock inte att komma ifrån det faktum att det här är en otroligt färgstark, fascinerande värld och ett enormt arbete från en enskild författare. Jag har bytt favoritkaraktärer ett par gånger, och sen när Brandon Sanderson äntrade scenen så slog allting om. Märk väl, jag är definitivt partisk här eftersom Sanderson är en favorit sen innan. Men jag blev så imponerad över hur mycket Jordan han behöll i sitt sätt att skriva de sista böckerna – bara mer slimmat. Det finns såklart andra skillnader med, som jag inte kan undgå efter att ha sträckläst böckerna men som jag har svårt att sätta fingret eller ord på. Anyway, där accelererade mitt läsande rejält. Numera läser jag böcker i mobilen via Kindle, så varhelst jag kunde, om jag hade några minuter över, så läste jag. Det var SÅ länge sen jag varit såhär immersed i en bok, att jag inte kan slita mig. Helt underbar känsla. Och när det var dags för sista boken. He-rre-gud. Vad jag grät. Jag fick lägga ner boken ett par gånger och bara gå ifrån, eller sitta och stirra ut i luften ett tag, hämta mig. Och så när jag läst sista meningen -tomheten. Nu då? Även den SÅ längesedan jag kände, att till och med den var välkommen. Känslan av att man varit med om en riktigt mäktig läsupplevelse, en dedikerad under flera flera månader, som är till ända. Karaktärer man typ levt med i över ett halvårs tid. Så bitterljuvt.

Det finns mycket jag kan säga om Wheel of Time efter det här, men är fortfarande lite “bakis”, och det kanske får bli ett enskild inlägg eftersom det blir lite för nördigt för ett sånt här mer allmänt inlägg. Jag köpte en annan bok av en favoritförfattare för en palate cleanser, men den läste jag ut på ett dygn i princip. Alla andra böcker känns så små och futtiga efter det här mastodont verket nu, haha!

Jag tar och bryter här, så ska jag påbörja torsdags städningen och förbereda mig inför sista jobb natten denna vecka. Hoppas ni har det fint och mår fint, och om inte – att det kommer bli fint så småningom, ta hand om er <3