Nytt jobb IGEN (men nu sista bytet på ett tag) och äntligen lite rörelse i livet

Hey peeps! Här sitter jag hemma vid mitt skrivbord, med en kopp kaffe och jobbdator (började skriva det här igår fredag) bredvid mig, tända ljus och årets första försiktiga snöflingor ute. Nu har jag bytt jobb IGEN – fjärde jobbet det här året. Är det ett nytt slags rekord? Inte bara personligen, utan det måste väl ändå ses som ganska ovanligt.

Assistentjobbet funkade egentligen ganska OK, jag vet att jag kom hem och var arg och frustrerad, men kommer faktiskt inte ihåg exakt varför, mer än att jag mådde dåligt. Det hade nog med lönen och göra också – när jag skalade ner företaget mer och mer, var det inte längre försvarbart att enbart ha 14-15k i inkomst och låta Marcus vara den som drog det största ekonomiska lasset. När jag tog upp att jag ville gå upp i tid, så var det bara runthoppande på olika vårdinstanser i kommunen som gällde. Och DET ville jag inte göra igen, så då blev det nytt jobb. Hos Lantmännen, och jobba korta pass, fem dagar i veckan. Det var helt OK till en början med – men jag var aldrig ledig. Vi gick på söndag kväll, och jobbade fram till fredag morgon. Det var egentligen bara lördagen man kände sig helt ledig. Jag var konstant trött, pga ville inte sova bort hela fredagen eftersom jag behövde ställa om dygnet – för att sedan behöva ställa om igen på söndagen.

Vid det här laget hade jag fått en ganska liberal och frivolös inställning till jobb – om det inte lirar för dig, fixa ett nytt – på gott och ont. Min kollega som också tyckte det var jobbigt med tiderna, hade varit och sökt jobb hos matfabriken tvärs över vägen. Hon meddelade att deras nattjobb var tre 12h pass i veckan, och snäppet bättre lön. Jag tyckte det lät lockande, eftersom en av mina mål med förvärvsjobb nu är att ändå försöka få mer fritid kombinerad med en hyfsad lön. Var där på intervju, och två av mina Lantmännen-kollegor var också där på intervju i omgångar. De tyckte dock att det verkade rörigt och osäkert, och tackade nej. Jag såg tydligen inte de varningstecknen, utan tyckte det positiva verkade överväga – nice och “bara” jobba tre långpass, man fick gratis mat, kunde ladda elbilen.

Sa upp mig från Lantmännen, vilket var superjobbigt eftersom jag kände mig som världens fraud som bara var där drygt tre månader. Och drog strax efter vi fått truckkort dessutom. Men ja, en “provanställning” funkar ju så ått båda hållen.

Och så började jag på matfabriken. Och fick varninssignaler redan första veckan, även fast jag helst ville ignorera dem. Kollegan jag jobbade med då skulle sluta, och hade en hel drös alarmerande orsaker till varför. Jag valde att ge det benefit of the doubt dock, och tänka att det nog skurit sig mellan denna kollega och arbetsgivarna på flera sätt.

Men det skulle visa sig att det var mer regel än undantag med de här skumma beteendena han vittnat om.

Long story short – det slutade med att jag började vantrivas på ett sätt som jag aldrig gjort innan. De långa passen visade sig vara väldigt tunga, och fulla med omöjliga krav och knappt tillåtelse att ta ordentlig rast. Otroligt nog, så skulle Niklas grupp på SAAB anställa någon till en ny roll, och jag sökte den. Eftersom jag redan var känd av de flesta, och tydligen hade väldigt gott rykte (i dubbel bemärkelse – många kom nog kanske ihåg mina bakverk först och främst, hehe) så fick jag jobbet. I samma veva hade jag kontaktat facket för att få råd om hur jag skulle hantera situationen på matfabriken. Lämnade således det jobbet med ett skyddsombud som blev väldigt på hugget, och initierade skyddstillsyn. En liten seger.

De här åtgärderna pågår i detta nu, så jag vill/kan egentligen inte skriva för mycket om det. När jag slutade visste inte ledarna att det var jag som “orsakat” att facket hade kontaktat dem. Tror de visste innerst inne – det måste vara rätt lätt att räkna ut vem, eftersom det bara fanns 3 stycken att välja mellan och jag var den som varit mest obstinat på att ifrågasätta och peka på lagar. Jag hade tänkt och ta upp alla dessa punkter med dem först, men när jag väl pratade med facket så rullade det bara på. Och jag gjorde ett par test-the-waters-försök på diverse möten innan, men fick inte mycket gehör. Det var tuffare än jag trodde att stå ensam mot ett gäng som inte trodde de gjorde något fel. Det är inga dåliga människor – men deras beteende mot anställda, och att inte ge dem rätt (lagstadgade) förutsättningar är inte OK.

Så tacksam över den fackliga kultur vi har som norm i Sverige, och att massor hjälp finns att få. Tänker på alla amerikanska Imgurposter jag läst genom åren av folk med horribel arbetssituation, och att arbetsgivare där aktivt motverkar och/eller FÖRBJUDER facklig rörelse. Galenskap.

Så nu är jag tillbaka inom IT, huvudsakligen som Change coordinator, och förmodligen en del förbättringsarbete framöver. Jag jobbar återigen med en av mina bästa vänner, jag känner de flesta kollegor sen tidigare, jag kan jobba hemifrån eller sitta på ett varmt kontor och unna mig att åka och köpa en lyxkaffe på lunchen. Efter att ha jobbat med köttsaft rinnandes i nacken och lyft av 20 kilos säckar med fryst lök, alternativt stå på benen i 11 timmar och packa schnitzlar i en för liten kartong, är det här rena drömmen. Jag vet inte varför jag egentligen trodde att jag skulle passa i den här typen av industrijobb – jag intalade mig att jag bara ville ha ett “kneg” att gå till, bli klar och gå hem. Men varenda sånt jobb jag haft nu, så har jag ändå inte kunnat hålla mig för att ständigt se förbättringar, börja ifrågasätta saker, söka mig till den administrativa biten. Det tog en del jobbhoppande innan jag insåg att det här inte funkar för mig. Inte det repetetiva elementet heller. Men men, jag har lärt mig oerhört mycket, byggt på mitt näs-skinn, och fått en helt annan uppskattning för de “små” sakerna som faktiskt funkar på ett arbete.

Nog om jobb. Jag har ÄNTLIGEN fått tid för utredning! Och det rätt snart, den 16e december. En heldag i Örebro med diverse intervjuer och test, de har bokat in anhörigintervju med mamma. Sedan utvärdering och resultat i januari. Plötsligt blev jag så himla nervös. Om de kommer fram till att det inte finns någon diagnos – då är det “bara” min personlighet det är fel på. Och den kan jag såklart jobba med ändå, med hjälp av NPF-verktyg. Men det kommer bli betydligt svårare att vara snäll mot mig själv, även fast det är rätt ologiskt ändå. Jag VILL ju inte vara “rörig, lat och dum”, och jag har gjort så många försök att “bättra mig” genom åren som inte funkar. Nåväl, ingen idé och ta upp något i förskott nu.

Idag är Marcus iväg på Warhammer-event hela dagen, och det väntas snökaos till eftermiddagen. Kanske inte så mycket häromkring, men jag hörde att längs med ostkusten väntades upp tilll 3 dm (!)

Jag hade tänkt och fortsätta med fyllningar och praliner till julkalendrarna idag, men elen har börjat krypa upp i pris igen, så får kanske avvakta med dem. Behöver städa i Marcus lägenhet och förbereda inför julpysselträff nästa vecka – kommer dock behöva ta på mig typ tre lager kläder och fyra lager sockar, för där inne är värmen helt avstängd, huvaligen…

Men först, lite prokrastinering via YouTube och mer kaffe, innan kylig promenad ute. Ha en fin lördag allesammans, ta hand om er!