Vi sörjer en höna, men har en till tupp. Utredningen och en oönskad julklapp.

Sådär, då har vi klarat av den årliga traditionen av att glömma betala förnyelse av domänen, och därmed få sin blogg avaktiverad och behöva betala tre ggr så mycket för och återuppväcka den. Varje år. Nu dock, har jag äntligen satt den på automatisk betalning. Efter, vad – tio år?

Anyhow, nu är vi back in business. Snön kom, var supervacker, och försvann. Nu är det blask och blött och SNORhalt och så jäkla deprimerande. Vi var SÅ nära och få en vit jul, och så blev det bara snatched från oss rakt framför näsan.

Vi fick även ett annat obehag i tidig julklapp, i form av ett läckande rör i en lägenhets badrum. Jag kom hem sent på lördagkvällen förra helgen och upptäckte att det inte kom något vatten alls, från någon kran. Efter lite sökande visade det sig att röret i badrummet hade hoppat ur “led” och stod och pumpade ut vatten. Efter att vi stängt av vattnet dit kom det fortfarande inget i övriga rör, och största orosmomentet då var att 1. pumpen är överhettad/sönder efter att ha stått och pumpat i x antal timmar, eller 2. att brunnen faktiskt blivit tömd.

Vi hade tur och fick tag på rörmokare som kom ut redan på måndagen. Söndagen var vi båda iväg, och jag kunde duscha och hämta vatten hos mamma. Men ja, det blev ändå ett par vändor av att göra behoven ute, och snåla med det vatten man hade i dunkarna. En nyttig påminnelse.

Nu har vi en ny pump och vatten igen, och inväntar ivrigt fakturan för denna rustika upplevelse.

För alla er som sitter som på nålar och undrar hur det står till med våran höns-status: vi förlorade tyvärr vår fina Mazarin tidigare i höst. Förmodligen tagen av höken, eftersom övriga höns var väldigt timida och spanade uppåt ideligen efter att vi upptäckt att hon var borta. Så himla sorgligt – hon började bli lika tam som Pudding, och satt gärna på axeln och fick godis, en riktig linslus.

I samband med hennes försvinnande, så hade vi även två kycklingar som nått tonårsstadiet och därmed skulle flytta ifrån hemmet. Nu hittar jag inga bra bilder på vita kycklingen, men hon fick iallafall flytta till Marie ihop med mamma Pärlan. Man bör aldrig sätta ner en ensam höna i en ny flock, risken är stor att hon blir utstött. Jag trodde inte Marie ville ha även tuppkycklingen, så beredde mig på att behöva nacka. Men efter Mazarins bortgång, så tog det emot eftersom Tuppin förmodligen är hennes son. Samma vackra, rödbruna färg. Och var inte Torsten lite väl seg och slö? Satt och sov i gräset med hönorna fem meter bort. Kanske vore bra med en extratupp ifall att.

Och så blev det så att Tuppin är kvar. Uppfostrad av matronan Pippin såklart, och en riktig morsgris. Men har redan börjat gå ut först av alla, och sitter och spanar och hojtar så fort något inte är som det ska.

Sen visade det sig att Marie visst hade kunnat tänka sig honom med. Men nu är han kvar i vår flock, så då får vi se hur det utspelar sig framöver känner jag. Blir det tufft för hönorna, och han och Torsten börjar slåss, då får han packa väskan.

Vidare till utredningen då. Den gjordes under hela fredagen förra veckan. Förmiddagen var min version av helvetet – flera timmar av logiska tester, matetmatiska tester, mönster och koder. Fy fasiken. Tack och lov lite ordförståelse och så däremellan, annars hade jag känt mig som den mest ointelligenta varelsen på denna jord. Testen är bland annat till för och se så man inte hör till den lågbegåvade klicken människor, och där var jag inte iallafall. Tack för det.

Eftermiddagen bestod av massamassa frågor, samma som jag svarat på en triljon ggr nu känner jag. Så pass att jag nästan börjar fundera över om det inte är så att jag överdriver, tycker jag bara svamlar och famlar efter halmstrån. Men nu är det upp till psykologen. Hon ska bedöma resultatet av besöket ihop med alla papper, och anhörigintervju med mamma, så får jag se i januari sen vad det blir för verdict.

Den här veckan har swishat förbi i rasande takt. Jag har stått en hel dag hos Vadstena Choklad och Deli med lite popup-butik. Jobbade arslet av mig för och få ihop grejer, gjorde samma misstag som förra året med och ha alldeles för mycket – skalade bort typ allt utom tre saker. Massa ångest inför om det ändå var för lite. Satt uppe varje dag och sista-minuten-fixade allt, eftersom jag gjorde om även det misstaget att inte planera 100%.

Och så får jag två försäljningar. That´s it.

REKO var också tunt. Vilket jag iofs hade väntat mig, pga varit borta så länge och det har dessutom dykt upp en ny pralinaktör. Men ändå. Så mycket arbete i onödan, eller ja – framförallt lugna, fina och mysiga innan-jul-kvällar som jag hade tänkt och ha, som revansch för förra året. Mycket bummed över det. Men men, nu är det som det är. Idag är dan-före-dopparedan, och då ska vi åka och köpa ägg, jag ska slå in sista julstrumpeklappen, ha ett eftermiddagsmöte/återsnack med en uppskattad kollega som var själaglad över min återkomst, och ikväll efter supersen handling, ska jag lägga mig i soffan med bok och ett glas vin. Och INTE somna efter tio minuter.