Lite roadtrip och Höga Kusten

Här kommer ett riktigt lång blogginlägg, som legat i draft ett tag innan jag äntligen fick ändan ur och färdigställde. Är mitt uppe i semester nu, bokstavligt talat – imorgon har halva semestern gått. Förra helgen drog vi på lite roadtrip, upp till Höga Kusten och den varmaste vandringen jag gjort so far. Men först stannade vi ett par nätter hos Eva och Peter.

Eller ja, allra först var vi förbi ett par loppisar på vägen – jag hittade inget särskilt jag ville ha, men var tvungen att insupa en dos höns när vi fick syn på dem vid en lada. Saknar att ha det här kacklet och kucklandet precis utanför dörren <3 till och med den gälla äggsången eller klagolåten över att luckan fortfarande är stängd klockan sex på morgonen.

Jag har inte så många bilder härifrån Bubbarsbo – vi var upptagna med att njuta av stillheten och bli bortskämda <3 De är alltid så generösa med både god mat och goda samtal, och att omfamna lite extra livsnjuteri. Vi har badat, legat och slöat i skuggan med våra egna grejer, fäktats med getingar och åkt båt.

Tycker så mycket om att åka båt och gör det alldeles för sällan. Vi hade med matsäck som åts mitt ute på sjön – rökt lax och sallad för min del.

Spanade in fiskestugor och idylliska fritidshus.

Vi fiskade också, med både metspö och kastspö. Det bidde ingen fisk dock, Peter var så nära på att få upp den största aborre jag sett, men den slet sig precis i sista sekund.

Efter de här sköna dagarna var det dags att ta farväl och åka vidare norrut. Vi hade planerat att köra ett tag, och sedan sova ute i våra hammockar. Kollade väderprognoserna hundraelva gånger, för det har ju varit så väldigt ostadigt och oförutsägbart. Det skulle vara regnfritt, men de här molnen (som var mycket gråare i verkligheten) sade något annat.

Vi åkte förbi Ica Maxi först och skulle handla lite snacks inför kvällen. Måste ranta:a lite om dagens ungdom eller whatever. Stod i kö till toaletten, och i kön stod två tonårstejejer. Efter att ena gick in, så gick det några minuter. Fem. Tio. Femton? Jag började fråga om det var dags att bli orolig och knacka på? Men precis då öppnades dörren och ut kommer hon – supersminkad. Då hade hon alltså stått där inne hela tiden och tagit sin tid för att SMINKA sig – fullt medveten om att det är en kö med 4-5 pers utanför dörren. Alltså wtf?

Och inte nog med det – hon ställer sig i ett hörn och vägrar titta på oss, och hennes kompis går in. Och kompisen står OCKSÅ och sminkar sig i tio minuter.

Sure, tonåringar är per default självcentrerande och mer än oblivious om sin omgivning emellanåt. Men kom igen, är inte det här lite extremt?

Mutter, mutter, grumble…

Anyway, vi kom ut till skogen som Marcus valt ut, letade upp en bra plats att hänga (pun intended, hehe) på, och njöt återigen av tystnad och stillhet. Alltså verkligen otroligt tyst – knappt ens någon fågel.

Vi hade med oss tarp just in case, och tur var det för det kom ändå en skur strax efter att vi satt upp allt. Det var rätt nice att sätta härunder och lyssna på smattret, och känna doften av varm, fuktig mossa och barr omkring oss.

Det här är en trend jag märkte att jag lyckats anamma i alla mina bilder från den här resan- ingen bild på Marcus rakt framifrån, alltid bakifrån eller som här, med typ 25% av hans lekamen i bild. Jag tror inte det gör något just här dock, vi var båda rätt varma, svettiga och sega. Det var ju en otrolig värme dagarna innan vi drog, och även under tiden till viss del. 28-29 grader och fuktigt som tusan, urk.

Vi hade med oss rester från vistelsen i Bubbarsbo, och hade gott om grejer att käka – halloumi, rostad potatis, hummus, majs. En och annan fluga som kom och ville ta del av den oväntade buffén.

Efterrätt i form av lantchips, och en god bok. Dystopisk sci-fri thriller. Kändes rätt i tiden.

Jag har inte fotat bara för nöjes skull och för att få fina bilder på ett tag nu. Så fick tillfälle att ta upp den hobbyn igen, och hade inte direkt ont om motiv.

Det verkar vara ett otroligt blåbärsår, de kom tidigt och det är smockfullt av dem. Tydligen ett kantarellår också, men båda mina ställen utanför Linköping har jag kammat noll på.

Gav mig ut på en liten promenad längs grusvägen, nedanför vår lilla kulle.

Vid det här laget var det nästan läskigt tyst, inte en enda fågel, hörde inget djur. Stämningen var ändå sådan att jag nästan förväntade mig att en älg eller hjort skulle kliva ut på vägen och stirra förvånat på mig.

Sånt här tycker jag är häftigt, när det börjar växa träd ovanpå stora stenar och som har sina rötter i bara mossa och kanske lite blåbärs-eller-lingonris. Vilken växtkraft ändå.

Sedan övergick skymningen till mörker och det var dags att klättra in i hammocken.

Fortsatte läsa ett tag med hjälp av mobilens ficklampa, och NU kom det en del fågelljud. Någon rovfågel och vad jag är 98% säker på var en nattskärra. Ett knarrande, nästan mekaniskt ljud, och så helt plötsligt något som snarare lät som en groda mitt i allt. En väldigt speciell fågel som man sällan ser.

Jag har rätt svårt att somna först, och vaknade lite av och till under natten, men sov gott de timmar jag fick iallafall. Det var nice att det var så pass varmt att det räckte med underställ, det var nästan för varmt det med.

Jag var uppe vid halv sju, och käkade jordgubbar till frukost och läste lite till.

Och var för en gångs skull den som hade packat ihop sina grejer och fixat i ordning först. Marcus skrämde upp mig lite med att han hade sett en bom när vi körde in på den här vägen, och funderade kring om den kanske skulle vara nere när vi lämnar, så att vi blir fast här. Var måttligt nervös när vi åkte. Men bommen stod bland buskar och träd som hade typ växt över den, så det var nog länge sedan den hade svingats över vägen. Men definitivt en grej jag kommer hålla koll på hädanefter. Vad gör man ens om nåt sånt skulle ske?

Det fanns inga skyltar eller dylikt att man INTE fick åka in här eller att det skulle vara privat, och vi mötte en annan bil på vägen in också.

Efter ett par timmars ytterligare bilfärd så kom vi fram till hotell Höga Kusten, och eftersom vi var tidiga så hämtade vi ut våra matsäckar direkt och gav oss av på vandring medan rummet gjordes iordning.

7 kilometer fram och tillbaka över klippor och berg skulle vi gå. Som för flera tusen år sedan låg helt under vatten – tallar, blåbärsris etc är “invandrare”, enligt infoskyltarna.

Vi hade tur att temperaturen var lite mer tolerabla 23-24 grader, men eftersom det var mycket uppåt och en del klättrande, så blev det otroligt varmt och svettigt ändå. Jag har nog aldrig varit såhär svettig – till och med Marcus anmärkte på det, att han aldrig sett mig med svettfläckar över hela ryggen. Det tog nästan tio år och nu är den mystiken borta också.

Utsikten var fenomenal – bilderna gör det inte riktigt rättvisa.

Måste såklart fota vacker ljung även här.

Och den här mossan – det är så häftigt, den här typen av vitmossa fotade jag ju i fjällen också, och då är den röd i olika nyanser. Den kan suga upp riktigt mycket vatten, jag använder en typ av vitmossa för mina plantor och framförallt till sticklingar i slutna lådor, eftersom den bevarar fukten så bra. Genom tiderna har vitmossan passat bra att använda istället för till exempel blöjor, toapapper och bindor. Vitmossor är också svagt desinficerande och har använts som förband på sår. Varsågod för den bryologi-lektionen. Och att ni nu vet vad läran om mossor heter.

Mer vacker utsikt, och några underbara vindpustar då och då.

När vi hade gått ungefär halvvägs var det dags att ta fram matsäcken och fylla på med lite energi.

En god tomatsallad med dressing och bröd.

Nykrönt svettdrottning som fyller på med vätska. Tre koppar kaffe i rask takt, och mitt vatten.

Kaffe är så jäkla gott utomhus och framförallt efter att man gått ett tag. Ännu mer utmärkt ihop med kexchoklad.

Vi vandrade vidare och gick runt udden.

Med utsikt över fler broar och små gulliga röda hus.

Sånt här fångar också mitt öga, i stil med träden på stora stenen. En mindre sten som gått sönder och nu växer det upp saker i sprickorna. Försöker efterlikna sånt här i mina terrarium och planteringar.

Fanns mycket bär att välja mellan för lite mellanmål-on-the-go. Vildhallon, blåbär och slånbär. Och en och annan fluga även här. Seriöst, har det varit flugsommar också?

Marcus ryggbild nummer ett.

Häftiga mossfrön.

Ryggbild nummer två. Med händerna i luften, inte för att partaja, utan för att undvika fästingar.

Måste känna på lite mer mossa som var så oemotståndligt grön och fluffig. Stjärnmossa.

Här kunde jag nå ner till vattnet och svalka av mig lite, och hittade en superb vandringsstav. Den var så bra att den fick följa med hem och står nu och väntar i hallen på ett högre syfte.

Efter ytterligare en bit så kom vi till en liten strandremsa, med vackra blommor…

…vackra stenar, och vacker ryggtavla nummer tre.

Här ville jag sitta och lyssna på vågorna och smaka på saltdoften i luften (och i vattnet). Satt och lyssnade i ungefär två minuter, sen gick jag på skattjakt.

Så mycket glittriga stenar fulla av mineraler.

Forever collecting. Klart det är värt extra svett ochg extra tyngd i sin ryggsäck på vandringen, när man hittar En Riktigt Bra Sten.

Tillbakavägen var rätt kämpigt, med värmen och uppåtlut igen. Men till slut kom vi tillbaka till hotellet. Den duschen var underbar. Däckade på sängen. Jag hade egentligen tänkt vila och lite och sen åka iväg och spana in ett annat ställe. Men energin räckte bara till en runda i butikerna runtomkring, och att göra sig iordning inför middag.

Jag köpte mest lite intressant godis och spanade in en gullig staffe, som spanade in att jag spanade och reagerade som staffar gör då, med att streta järnet mot mig och nästan vända omkull matte. Sorry!

Obligatoriska matbilder. Råbiff till Marcus.

Betor och getost till mig. Supergott.

Min huvudrätt var jämtländsk röding, även den supergod.

Lammfärsbiff med friterad färskpotatis, betor och getostcreme.

Crème brûlée…

…och rabarberkräm med glass, hasselnötter och jordgubbar. Följt av matkoma.

Vi satt kvar en bra stund och drack drinkar, pratade och iakttog skymningen, tills det nästan bara var vi kvar. Då gick vi till sängs i ett otroligt kvalmigt hotellrum – det var det enda negativa tyvärr, ingen luftkonditionering eller ens ventilation. Hade fönstret öppet men det var lika varmt (och livat) ute. Sov sådär.

Efter den helt OK-iga hotellfrukosten checkade vi ut, och påbörjade den långa resan hem. Vid det här laget var jag rätt slut i huvudet av allt socialiserande och att vara bland så mycket folk och ljud. Det var skönt att sitta i bilen och lyssna på ljudbok när jag körde, eller halvsova i passagerarsätet. Vi svängde förbi en loppis i alla fall.

Med mycket fina och gamla grejer – jag försöker dock lägga band på mitt loppisshoppande, eftersom vi har begränsat med plats och sånt jag vill ha till ett framtida hus bara skulle ta upp mer av våra redan rätt fulla förråd.

Men köpte iallafall en liten glashäst som jag tyckte om. Jag älskade den här typen av glasdjur när jag var liten, jag tror att jag fortfarande har kvar dem i en ask någonstans i sagda förråd. Den här får stå framme på min prylhylla och fångaljuset i sin bärnstensfärgade man.

Det var Höga Kusten det! Just nu är jag gräsänka, Marcus är iväg på grabbvecka och jag lämnade även ifrån mig Kayla igår. Väldigt ovant att vara helt ensam. Men skönt, jag ska beställa pizza, spana på fåglar, göra en lista över grejer jag vill skapa/fixa, och göra mitt yttersta för att inte få beslutsångest/bli överväldigad/paralyserad över att jag inte vet vart jag ska starta och så blir det inget. Wish me luck!