Dåliga husbilder, men ändock husbilder – och en gnutta bakslag

Haha vilket fail det blev med bilder ni – jag blev så hänförd av att bara gå runt i huset och insupa atmosfären att jag inte hade en tanke på och ta bilder. När sedan besiktningsmannen kom så blev det ju fullt upp, med prat om hittehundar först och hans ljuvliga basset/collie-blandning, innan vi gick igenom protokollet och sedan vandrade runt i husen. När vi var klara och han skulle dra så informerar Marcus att han måste skynda hem för ett överlämningsmöte, så jag fick ta ett par snabba bilder där jag stod i hallen och sen rusa ut igen. Så det här är nog bland de tråkigaste bilderna jag tagit på länge, men det kommer mera – när jag inte längre överväldigas av husägandets allra tidigaste eufori.

Jag är verkligen dundersugen på öppna hyllor här – frågan är om man ska behålla en del av skåpen, eller kommer det se knasigt ut med skåp på ena sidan och hyllor på andra? Skulle även vilja ha mindre kakel med mörkare fogar som går ända upp till taket, då är frågan hur man får det snyggt runt dörren. 

Kommer onekligen bli väldigt spännande att lära sig elda i vedspisen också!

Säljaren hintade lite om att vi skulle kunna ta över vissa möbler som de annars slänger på tippen. Så sneglade lite extra på det som fanns där nu. Vi får se hur det blir.

Blev iallafall väldigt förtjust i de här stolarna, så om de ryker vill jag nog försöka få tag på en liknande. Tänk denna i solgasset och en massa gröna pelargoner runtom i fönstret <3

Besiktningen gick för övrigt bra, nu var det mindre snö ute så han kunde kolla fler saker som inte var möjliga sist. Det är lite småfix som sagt, inget som är akut utan vi kan ta det mesta i lugn och fin takt. Enda grejen vi måste fixa nån gång framöver är golvbrunnen i ena lägenheten vars tätskikt är sönderkrackelerat. Vi blev rådda att inte använda duschen där inne, men som tur var så är ju detta den lägenhet som jag önskade mig till egen verksamhet, som vi får dela på i början. 

Vi lutar även åt att inte ta över någon hyresgäst utan köra första tiden vid inflyttning helt själva, just för och kunna bo in oss och njuta av huset, utan främmande människor och fler bilar på den lilla parkeringen. 

Nu ska handpenningen betalas in under morgondagen och sen är det bara och vänta. Väntaväntavänta. Jag ägnar mig åt att skissa upp ett trädgårdsland av pallkragar så länge. Har ni några som ligger och skräpar – ge mig!

På tal om något helt annat så hade jag lite av ett bakslag igår. Jag har ju skrivit om att jag mår mycket bättre och att det rullar på bra, men det är viktigt tycker jag att prata om även när det går skit fast man tror att man är på bättringsvägen. Så var det lite igår – jag var lättirriterad hela dagen, oerhört trött, så trött att jag var tvungen att gå och lägga mig när besiktning och allt var klart. När jag sedan hade gått upp och pratade med mamma i telefonen märkte jag hur det liksom bara blev till sirap i hjärnan – trögt som satan. Hittade inte ord, kunde inte beskriva och förklara, bara att yttra meningar var asjobbigt. Jag visste ju att den här veckan skulle bli tuff eftersom den innehöll mycket möten och saker som måste göras, plus att Marcus åker till Stockholm så jag roddar med alla hundar etc. Och jag tänkte att jag hade varit duktig ändå och tackat nej till saker, vi har lejt bort lite Kelly-rastning, och det var “bara” en sak att göra per dag-ish. Och mycket av det som skett under de här två veckorna har ju varit superroliga. Men det bryr sig inte min kropp och min hjärna om tyvärr. Det finns inget som heter positiv stress, som terapeuten pekade ut för mig. Stress är stress oavsett om den härstammar från känslan av att inte hinna, eller uppspeltheten över saker att göra. Det handlar om intryck – även massa roliga intryck blir för mycket för min hjärna att klara av. Jag glömmer bort det fortfarande. Så igår sa den ifrån. Och jag får acceptera att det är så, trots att det är träligt. Trots att jag fortfarande tänker lite i de banorna att “ja men herregud jag har ju varit på irländsk afton, tjejkväll, köpt hus, det är ju kul!” Avslappnande (ja kanske inte själva köpa-hus-delen då). Men det spelar ingen roll, det är intrycken som räknas. 

Jag har köpt en ny kalender nu och i den skriver jag upp precis allt som ska göras, direkt om det är möjligt, och kollar i den varje dag och ser till att den finns nära till hands. Jag skriver också ner saker jag har gjort som inte är vanliga vardagsgrejer, typ allt som ska fixas inför flytt, vilka projekt jag pysslat med. Det ger mig en bättre överblick av alla intryck, och jag kan bättre se om jag fyllt kvoten för dagen/veckan/helgen och behöver en eller flera “tomma” dagar. Jag försöker också begränsa skärmtiden (går sådär, men ändå!) och istället utöva avslappnande sysslor som inte innefattar dator, TV eller mobil. Typ läsa bok, tidning, eller pyssla (utan tvång eller prestationskrav, som jag hade lyckats dra på mig insåg jag under förra KBT:n). Jag ska också lite försiktigt börja skriva ner ett “schema” över saker att göra – planera när jag ska ringa och boka däckbyte exempelvis, och när jag ska sätta mig en timme och grundmåla burkar eller väva två drömfångare. Det kändes rätt konstigt att behöva schemalägga sina hobbies, men jag tror att jag kommer må bättre av strukturen och inte bara gå runt med allt i huvudet hela tiden. “När jag kommer hem ska jag göra det och det, och DET!” och sen blir jag helt slut och pressad av mig själv mentalt innan jag ens klivit innanför dörren. 

Nu är lunchen slut här och det ska drickas en kopp kaffe innan möte och skjuts av sambo ner till tågstationen – blir gräsänka fram till lördag, och planerar att leva på mitt älskade kryddiga ris och micrade köttbullar från och med i eftermiddag fram till hans återkomst. Party hard!