Emotionell berg-och-dalbana

Tack alla fina ord, meddelanden och sympatier. Det har varit en väldigt känslomässig helg här, där vardagen haft sin gilla gång ett par timmar och sen kommer man på att det kanske är sista gången hon gör si och så… det är tungt. Samtidigt ser jag på henne att det är svårt nu. Promenaderna när hon får välja tar bara en tio minuter, hon går dåligt även när hon bara ska ut på kvällskissen. Samtidigt vill hon ju med oss när vi tar fram koppel och prasslar med påsar. Jag hade ju någon slags föreställning om att när hon blev för skröplig skulle hon kunna bli soffhund på heltid istället, men det funkar inte riktigt så heller.

Den här veckan är en jobbvecka för mig, och vovvarna åker till huset. Det blir mamma och Lasses sista vecka med dem båda två, och på ett sätt är det skönt att kunna ta en paus från det här vakuumet jag befinner mig i, där det är så tvära kast mellan normalitet och sorg. Nu får de njuta av henne ordentligt en sista gång, och jag ska se till att ha saker och göra hela tiden för att få undan allt skit innan hon kommer hem igen och varje dag blir en skatt att ta hand om och vårda innan tiden är inne.

Idag kommer Länstidningen mitt i allt också, yes, en till intervju. Inför en sommarspecial gällande mathantverk, så det blir roligt. Jag ska strax ut och städa upp lite igen. Hade tänkt göra det igår, men var i Linköping och såg film tillsammans med Niklas och Stefan Ö och lilla Fidan, och var helt slut när jag kom hem. Blir så när känslorna är utanpå kroppen 50% av tiden.

Tack återigen alla, och ha en fin vecka i solen, ta hand om er <3