Fåglar, figurer och Fisen

Titta här vem som plötsligt fick ett sug efter att dela bilder, och skriva lite text. Det har tagit ett par dagar dock, thanks to exekutiv dysfunktion och vara rädd att starta upp något igen efter en lång tid borta. Det är dock något jag försöker jobba på och hitta lösningar för, nu när jag vet varför det blir så och att det inte är någon moraliskt misslyckande.

När jag skrev sist hade vi inte flyttat ännu, utan var mitt uppe i flyttkaos och hade dessutom förlorat Kelly </3. Nu firar vi snart ettårsjubileum som stadsmänniskor, och jag skulle kunna skriva en hel serie om den upplevelsen so far. Men jag tänkte börja lite lätt med några bilder från senaste veckan, för och kicka igång de rostiga skribentskillsen.

Vi inleder faktiskt med att åka tillbaka till Vadstena och Omberg. Nu när vi varit ifrån båda så länge, så är det plötsligt exotiskt och nostalgiskt att åka tillbaka. Vi har insett hur otroligt bortskämda vi varit med alla promenadstråk och framförallt avsaknaden av människor. Linköping har också jättefina ställen, men det innebär såklart att det är betydligt fler som besöker dem samtidigt.

Vi svängde förbi Skedets café och införskaffade deras fantastiska bullar, plus ett par extra godsaker. Därefter satte vi av på en av våra gamla favoritrundor. Våren har fullkomligen exploderat de senaste veckorna, och var i högform denna dag med 17 grader varmt, strålande sol och vitsippor överallt.

Lite FÖR varmt tyvärr, för det har inte regnat på väldigt länge och risken för gräsbränder har varit hög ett tag nu. Verkar sorgligt nog bli ett nytt vårtecken att lägga på listan

Mina favoriter är de vackra lila-cerise blåsipporna.

Fikapaus. Marcus med drömrulltårta och jag med en rejäl bit citronkaka med vallmofrön.

Kan vi ta en stund och uppskatta de här perfekt julgransformade granarna?

Nu gör vi ett tvärt hopp bakåt i tiden, då jag gick på en annan, nyare favoritpromenad i Linköping. Nämligen Rosenkällasjön. Också en fin vårdag, dock betydligt kallare eftersom det blåste rätt rejält. Jag hade för första gången på superlänge tagit med mig kameran med intentionen att faktiskt fota fina bilder. Både på omgivningarna, men också mina lerfigurer.

Rosenkällasjön är känd för sitt rika fågelliv – här finns gott om svanar, och jag lyckades fånga ett par som kommer in för landning.

Obligatorisk bild på vår fina fis. Just nu med bra status på allergin och lederna, men minuspoäng för tandhälsan uppenbarligen för hon tappade (!) en kindtand i helgen.

Första modellen – stegosaurus med bladsköld.

Och en grön axolotl, som i den här versionen är en landlevande amfibie.

Den här vet jag inte riktigt vad den ska vara – en blomlök? Gullig är den iallafall och rolig att göra.

Mer favoritsippor.

En fis och en fräs. Kayla var oerhört nyfiken på herr Svan, tänkte väl att det var en väldigt stor höna eller något, och skulle fram och nosa. “Icke!” väste han, och hon var smart nog att backa direkt. Efter det här mötet är hon oerhört misstänksam mot varje solitär fågel vi stöter på.

Väsig och fräsig, men så väldigt fin. Dock kan jag nästan aldrig se en svan utan att tänka tillbaka på det mayhem som utspelade sig för många herrans år sedan i Skottland, när vi skulle mata några svanar. Våldsammaste fågelmatningen i mannaminne. Tur man kom därifrån med alla fingrar i behåll.

Vi hoppar till dagen efter fotopromenaden, då jag for hit igen – men denna gång för att skåda fåglar med Anna. Och testa både hennes tubkikare (är det så det heter?) och vanliga kikare. Det är rejäl dramatik ute på de små holmarna där fåglarna huserar kan jag säga. Vem behöver Love is Blind när man kan åka till Rosenkällasjön och följa triangeldramat mellan svartsjuka sothönor, eller se sin första sångsvan?

För och inte tala om att möta det smått omöjliga – en vänligt inställd kanadagås. Förmodligen kommer sig det milda lynnet av att hen är en van uppträdare i sammanhanget, och säkerligen blivit belönad för det.

Kolla in det ansiktet liksom <3 fick en liten vegetarisk hundgodis. Ur handen dessutom.

Gräsanden misstycker. “Förbannade kanadensare kommer hit och snor våra jobb!”

Och – ridå! Det får bli allt för denna gång. Jag har så mycket jag skulle vilja lägga upp, men ska försöka att inte bli överväldigad och låst. Nu blir det lite lerfigurer och te tror jag. Ha det fint!