Gatukyss

Nu känns det som att dagarna går i en rasande fart – det började med min födelsedag och sen har det varit grejer på gång hela tiden och alltid nåt att göra om vardagskvällarna med. Nu när jag kom hem från Wien skulle det egentligen lugna ner sig lite men det bidde tre intensiva jobbdagar, en ledig fredag full av diverse göromål och en helg med beredskap där jag fick hoppa in och jobba. Nu är vi inne på en ny, relativt fri vecka – och då känner jag mig som pesten själv. Ingenting känns riktigt bra, allergier angriper från oväntade håll och gör mig rödögd och tjurig, jag är klantigare än vanligt och gör dumma misstag. Och så inledde jag ju veckan med att faceplantea rakt ner i asfalten när jag precis stigit av bussen. Går i min egen lilla värld som vanligt och glömmer lyfta ordentligt på fötterna, snavar på trottoarkanten och sen är jag liksom förvånat hängandes i luften i slowmotion i en förbannat lång sekund innan jag dimper raklång ner med ett sjuhelvetes brak. Ett sånt där fruktansvärt förödmjukande fall var det, med vevande armar i luften och ett PHÖH!-stånk som undslipper en och grejer som ramlar ur väskan – eller ja, egentligen var det bara en sketen banan som sladdade iväg eftersom min väska var så proppad med mitt sedvanliga skit och dessutom en dator (som klarade sig oskadd, pris ske Gud) att ingenting riktigt kunde klämma sig igenom prylbarrikaden. Se där en ursäkt så god som någon till att somliga av oss kvinns går runt med överfulla väskor.

Men, till råga på eländet – så skrapade jag även upp mitt knä. Rejält. Något jag inte gjort sen jag var… elva? Ont som satfläsk gjorde det med och nog fan skulle det klämmas fram några tårar av ren förödmjukelse och ilska över förnedringen det innebar att trilla som en osnuten rollerbladesunge, 30 år gammal. Och mina bästa strumpbyxorna gick åt också. Satfläsk.

Nåja – det är snart mitten på veckan och imorgon är det lönedag, vilket för min del innebär dubbel lön denna månad och det är ju inget man lipar över direkt. Dessutom ska vi få finbesök den här helgen, och jag lyckades få med mig ett helt fång syrener hem förut så just nu är jag rätt glad iallafall. Men fortfarande rödögd och lite tjurig över mitt onda knä. Kan hända att jag korkar upp en av mina likörer från Wien som en sängfösare. Dä äh jag väääärd!