-
En dag i Vimmerby
En solig fredag för några veckor sedan, tog jag ut en av mina få semesterdagar för den här sommaren och drog till Vimmerby med Niklas. Vi har skämtat i flera år om att det tycks finnas så mycket och se i hans hemstad, och att det borde vara ett perfekt utflyktsmål för mig pga älskar det mesta Småland har att erbjuda. Vacker natur, Astrid Lindgrenromantik, gölliga torp i MÄNGDER. Så nu gjorde vi slag i saken och hade en helspäckad dag, som jag lyxigt nog fick planera helt som jag ville. Steg upp snortidigt, och var på plats i Snokebo (just det, ännu en anledning till att Småland borde varit…
-
Livsuppdatering nummer 42
Jaha då ska vi se – vi kör en generell livsuppdatering nu när min medicin börjar kicka in och jag har rest mig någorlunda från det apatiska, melankoliska jag:et till ett lite mer handlingskraftigt sådant. Vi kan ju börja där – medicinering. Jag påbörjade den i våras, och det har gått både upp och ner. Första medicinen jag tog, metylfenidat/concerta, funkade skapligt. Jag kände att jag fick bättre fokus, och lite lättare kom-igång. Det är lite läskigt ändå att tro att man är relativt glad till sinnes, men när när man tar lite uppåttjack så känner man liksom “åh – kan man känna såhär? WOW!”. Det får mig att fundera…
You May Also Like
En rocky start på året – trasiga grejer, och en diagnos
-
It´s alive! Igen.
Yes, undertecknad och framförallt dess blogg är fortfarande kvar. Det dog ut helt där med lusten efter Pudding, och det har även varit tusen andra grejer som satt käppar i hjulet. Jag håller på och testar ADHD-medicin, med väldigt varierande resultat. Mitt humör och mående är som en veritabel mystery bag, du har ingen aning om vad du får för dagen, eller snarare per timme på sistone. Det har varit tufft, jäkligt tufft. Det är både medicinen och insikter och saker som kommer ikapp och saker som kanske inte funkade så bra som jag trodde, allt i en salig röra. Men det har såklart varit bra saker också. Jag saknar…
-
En stor sorg över en liten höna
Jag har lite sparade, påbörjade inlägg som egentligen skulle kommit först, men så hände det här och det fick liksom prioritet över allt annat. Pudding är borta. Vår älskade lilla favorithöna, så tam, social och rolig. Hönan som verkligen uppfyllde allt jag hade önskat mig kring och ha höns. Hon blev favoriten redan som kyckling, för att hon var så fluffig och orädd. Och det var bara en vecka sedan jag skickade en så himla idyllisk videosnutt till Malin, när jag går ut i trädgården och Pudding kommer springandes. Jag håller ut en arm och frågar “ska du med?” och hon hoppar upp direkt. Sen sitter hon där och tjattrar…
-
En rocky start på året – trasiga grejer, och en diagnos
Alright, ingen idé och gå som katten kring het gröt. Starten på 2023 har varit tuff. Efter jul och nyår var det som att jag gick in i någon slags hibernating stage, där det enda jag orkade med var och ligga på soffan och fly in i den SUPERBA Realm of the Elderlings-serien. En bokserie, för er som inte imundigar fantasykultur utanför streamingtjänsterna. Oj vad bitskt det där lät, det var inte meningen. Och racka ner på streamingtjänst-tittande liksom. Anyway. Jag tror det var en kombo av att hela förra årets turbulens äntligen hann ikapp mig, jag kunde acceptera att företaget nu är vilande och släppa det, och börja förbereda…
