Loppis och World of Warcraft

WoW alltså – det är som en kär gammal vän, som man umgås oerhört intensivt med under ett par år, för att sen sakta träffas mindre och mindre på grund av alla yttre omständigheter men man är fortfarande lika goda vänner. Och när man ses, nån eller några gånger per år, så tar man vid där man slutade sist och det är som att tiden emellan inte funnits där man sitter och kacklar och sjåkar och dricker hundraelva koppar kaffe. En timme blir till åtta med bara toabesök och pauser för och fylla på perkulatorn och sedan tar din vän dig i luggen och släpar ner dig i källaren där hon binder fast dig i en fåtölj med femton meter rep, kaffekoppen och en påse Bubs lösgodis och där sitter du sen de närmaste två dygnen och stirrar in i kaklet medan du tvångsmässigt trycker in Bubs och kaffe i käften och vaknar till sans först 48h senare och undrar vad fan som hände.

Vi var ju och såg Warcraft-filmen förra helgen – mycket bra film, om än lite rushed men så blir det ju gärna när de ska försöka trycka in så otroligt mycket lore på knappa två timmar, sätta igång dramatiken omgående samtidigt som den ska vara någorlunda lätt och hänga med i för de oinsatta och dessutom ge fansen små påskägg i form av alla de detaljer man älskar med spelet. Jag tyckte säkert att den var så pass bra för att jag har spelat sen länge och igenkänningsfaktorn var hög, man kände sig “hemma” och nostalgisk över att se den värld man levt ett sekundärt online-liv i komma till sin rätt på en stor skärm och det var mysigt att känna gemenskapen med andra gamers som genomsyrade salongen. Vi som garvade på exakt samma ställen eller drog efter andan när en särskilt stor eller emotionell scen spelades upp. Jag kan varmt rekommendera filmen men jag tror ändå att de som åtminstone spelat eller sett nån form av Warcraft innan kommer ha allra störst behållning av den – det kan inte ha varit superlätt för icke-spelande att hänga med i tempot.

Iallafall – filmen gjorde ett sånt intryck på mig att jag gick raka vägen in till Battle.net hemma sen och förnyade min subscription. Resten av helgen sen satt jag och läste på om all lore, återsåg alla mina kära karaktärer på olika realms och beslöt mig till sist för att testa på och spela human hunter – egentligen enbart för att jag blev så tagen av den varma, gemytliga stämningen i filmens Goldshire-scen och för att jag kom ihåg hur mysig Elwyn Forest var när jag precis börjat spela.

Jag kom till lvl 22 och sen tröttnade jag – Alliance har bara varit min kopp te just där under det första året och egentligen bara för att mitt ex ville vara human mage. Jag tyckte det var lite blaskigt redan då men gillade min nelf druid och intalade mig att alverna åtminstone var liiite separata där i sin egen värld. Men de resterande åren och nu tillhör mitt hjärta helt och fullt the Horde.

Så här sitter jag nu, och komponerar ihop det här inlägget så snabbt jag kan så att jag kan hinna lvla min badass sockerärta i nån timme till innan det är dags att sova och gå upp till det vanliga livet.

Och apropå det vanliga livet, så är jag iallafall inte så fastnaglad vid Azeroth att jag inte hinner med en heldag med kära Malin under gårdagen som inbegrep retro-loppis, shopping i Linköping och lunch med Kiddan. Loppisen hade smärtsamt mycket fina prylar som varenda vintagenerv i min kropp skrek sig hesa över men jag lyckades komma därifrån med precis lagom mängd fynd. Vi tar en kik!

Är inte det här det somrigaste ni sett på länge, elleh? En picknickkorg! Komplett med termos, smörgåslåda och bestick, i prima plast och emalj!

Jag tyckte den var helmysig och slog till direkt. Nu kommer samtliga i min närhet bli utsatta för picknick-hets så fort de föreslår något hittepå.

Jag är ju en sucker för gamla flaskor med och höll på och hoppa jämfota där inne i ladan när jag hittade de här gamla-som-gaveln-flarrorna, en fransk och en svensk med originaletikett och – enligt loppisägaren – originalinnehåll. Som jag nu är i valet och kvalet om jag ska våga sniffa på, släppa ut, eller låta det vara kvar där inne, vad det nu månne vara om det inte är det som står på sagda etiketter.

Jag köpte dessutom den glasklara flaskan längst till vänster som genast försågs med lämplig grön kvist.

Det fanns dessutom en hel uppsjö av gamla förpackningar, torrvaror och annat smått och gått av skafferi-och-skåpsvaror där jag fick med mig några små fina askar som kommer platsa ypperligt i hyllan sen. Plus en lagom naggad Kockums-mugg bara för att jag och mamma pratade om dem för några dagar sen.

Och ingen loppisrunda är ju komplett utan lite blått porslin! Två Gustavsberg Bukett-tallrikar bidde det.

Inne i Linköping shoppade jag loss på Lager 157:s mansavdelning – för min egen räkning, har kommit underfund med att jag tycker killarnas t-shirts sitter mycket bättre och bekvämare och jag vet inte men är lite mätt på klänningar nu och suktar efter lite mer… ofeminin klädsel att bryta av med ibland. Kan kanske ha och göra med att jag vart tillbakakastad en liten stund till mitt tonårsjag i veckan med och insåg att jag fortfarande dras till nitarmband och överdelar som består av mer metall än tyg. Härligt då att man har valfrihet att jonglera flera olika stilar!

Nu är klockan tre minuter i elva och det får bli några quest till som sängfösare. Jag har bubs och kaffe så det räcker en halvtimme åtminstone. Sov gott!