Fågelrumpa x 2 och Stockholm by söndag

Från en storstad till en (nåja, medel) annan – nu sitter jag i Andreas och Catrines kök i Västerås och lyssnar på prasslet från husets herre i rummet bredvid. Kaninen Fluff. Om en liten stund ska jag bege mig ut till Slakteriet, den saluhall med tillhörande evangemangsrum där själva bröllopsfesten äger rum. Jag ska spackla mina tårtor med ofantliga mängder grädde, sätta ihop dem och dekorera med typ fem kilo bär innan jag beger mig tillbaks för och dekorera mig själv också. Utan grädde och bärdelen då, det hade varit lite weird.

Att gå omkring här i centrum får mig att längta tillbaka till Stockholm lite. Hade gärna stannat en eller två dagar till och bara gått, gått och gått, runt överallt till alla fina ställen jag sett i mina favvobloggar där alla huserar i huvudstaden. Kanske blir en till snabb helgresa till innan hösten står för dörren.

När jag vaknade upp på söndagmorgonen och tagit god tid på mig vid frukostbuffén så strosade jag en bit längs med Drottninggatan och köpte lite småpinaler här och där. Regnet hängde i luften så jag tog en paus på ett litet café och beställde in en bägare glass under uteserveringens tak. Tur var väl det för 10 min senare så verkligen öser det ner monsunregn, ett sådant regn där det räcker med några sekunder så är du dränkt katt.

Lite bekymrad var jag för rullstolen som helt plötsligt stod där, jag såg aldrig vem som hade den dock eller vart denne nu tog vägen. Mirakulöst tillfrisknande medelst väta?

Den här lilla gynnaren gjorde mig sällskap men vägrade smila upp sig för kameran, har istället tjugo bilder på sparvrumpa.

Bredvid mig satt ett gulligt, äldre par där kvinnan ville få till en bra Facebookbild så hon stod och instruerade mannen hur han skulle posera. “Luta dig bakåt, håll i gaffeln, armen på armstödet lite avslappnat! Och prata!”

Mannen (med ett maniskt grin): “svensk sommar, svensk sommar, svensk sommar!“

Svenska sommaren:

Sen såg hon att jag fotade med och sen var samtalet igång. Jag fick se bilder på en av deras vänner som var fotograf i Yellowstone National Park (inte alls avis) och samtidigt berättade hon om tiden då hon var utbytesstudent i samma område – alla hade comboyhatt och boots, var superreligösa, indianerna som bodde runtomkring… sådana här stunder tycker jag om, när man helt random får en glimt in i en annan människas förflutna och vilken kontrast det kan bli mellan det de berättar versus hur de framstår just denna dag.

Sedan gick vi över till och titta på mängder av lifehack videos som hon hade sparat, så jag lärde mig även bästa sättet att rengöra en micro med citronvatten och hur man gör isglass på fem minuter med kondenserad mjölk. Se där en alldeles ypperligt produktiv tillflyktsstund!

När regnet avtog tog jag farväl av mina medregnflyktingar och spatserade bort mot Fridhemsplan, där jag skulle möta upp ingen mindre än Sara, och säga hej till hennes lilla familj.

På vägen dit hittade jag ett lite mer beredvilligt fjäderfä att knäppa några kort av,

Men sen tröttnade även denna krabat på mina krumbukter med kassar och kamera huller om buller.

Träffade på familjen Sara och sa hej till lille Vilhelm, inte så lille Mats, och tog med damen bort för lite käk och drinkar. Eller rättare sagt, hon tog mig – till ett sushihak som hette Raw och hade snudd på Japan-god sushibricka med bland annat friterade räkor på risbädd – typ det bästa sen popcorn med mjölk.

Efter uppätet käk drog vi vidare till en annan uteservering, där vi väntade in en prudentlig Kausti och sen var det igång – catch-ups, detaljerade förlossningsdetaljer, lite skvaller, jobb, existensiella i-landsfrågor och IBM-snack i en salig röra. Alldeles alldeles underbart.

Vi drog sen vidare till ett annat ställe med en engelsktalande bartender och syrligt vin, där vi satt kvar och sjåkade till stängningsdags. Då blev det en liten donken meny innan vi tog en sista taxifärd och sade farväl över sätesgränserna. Älskar när man har folk som man inte sett på två år och ändå kan plocka upp tråden med sen förra gången och snacka på som om det vore två dar istället. Så glad över att ha fått ha kvar de här små pärlorna sen Dublintiden och kunna bli sådär larvigt, rosaskimrande nostalgisk med.

Väl på hotellrummet inhalerade jag min cheeseburgare, satt uppe alldeles för länge i ett stekhett rum för ville-inte-lägga-ifrån-mig-boken, velade i en kvart över huruvida jag skulle ha fönstret öppet och riskera en flygande alternativt klättrande våldtäktsman (fanns angränsande fönster och taknock att gå på och helt vedervärdigt att en ens ska behöva tänka så men ja) innan jag bestämde mig för stängt, vaknade fyra timmar senare helt genomsvett med magkramp, sandpapperhals och huvudvärken från helvetet. PMS och baksmälla i en ljuv kombination. Perfekt grund för en shoppingdag i glada (och nyktra) vänners sällskap! Men det får bli ett annat inlägg. Nu är det dags att bygga våningstårta. Wish me luck!