Reality check

Tjo! Här flyter dagarna förbi i ett stadigt töcken av jobb, pendling, hundpromenad, lite mer pendling, äta mat, jobb, pendling – och ja, sova då. Det finns inte så mycket utrymme kvar däremellan men nu är det iallafall ganska så exakt en månad kvar tills jag flyttar till eget place igen. Och kommer närmare resecentrum. Bilen kommer julaftonsveckan om jag har tur, vilket är lite drygt eftersom det innebär en månad i eget hem fast utan möjlighet till och lämna hundar per fordon under morgontimmarna.  Men men, det löser sig nog.

Appropå pendling, så har jag aldrig nånsin åkt så mycket kollektivtrafik som nu alltså. Jösses. På morgonen har jag och välja mellan och kunna ta landsortsbussen som går precis utanför huset, men SNORTIDIGT (= kräver sänggående vid 21 som en annan pensionär) eller så får jag byta tre gånger för och ta mig in till jobbet. Ungefär samma på vägen hem, fast byt ut SNORTIDIGT mot TRÅKSENT. Lägg till att jag också åker in till Linköping under helgerna alltsomoftast nu med. Jag som inte trodde jag kunde bli mer trött på kollektivtrafiksfolk har nu nått en ännu högre ribba. Det är banne mig karaktärsbyggande detta.

(Försöker jag åtminstone intala mig när jag åker mitt femte fordon för dagen på vägen hem och en yvig herre bakom mig konstant träffar mig på baksidan av jackan när han ska gestikulera… det är inte mycket asså men det räcker fan till mentalt mord)

Jag ackompanjerar det här inlägget med en hög randombilder från hösten som gått nu, eftersom jag faktiskt har gjort annat än och gått runt som en veritabel ångestböld men inte riktigt har kunnat förmå mig till och blogga som om allt skulle vara som vanligt.

Detta är från en superb supé som Malin anordnat med super-supergod mat och dukning värdig ett uppslag i Elle Decoration <3

I övrigt då så kan jag meddela att vissa saker aldrig förändras när man återigen befinner sig i sitt familjehem. Rebecca 30 ska gå ner till källarrummet men hejdas abrupt av spindel modell femkrona mellan ögonen som sitter på golvet och kontemplerar hur hen bäst ska strypa mig i sömnen – mamma får komma och plocka bort den åt mig.

Var på Halloweenfest förra helgen och träffade en hel drös nytt och trevligt folk med en katolsk emopräst vid min sida. Läskigaste delen av kvällen var nog när jag beslöt mig för att det var en bra idé och hala ut båda mina linser mitt framför allt folk inne på en smockfull pub. Bilder kommer senare.

Nu i helgen eller rättare sagt redan i övermorgon, fredag morgon, bär det av till Stockholm igen. Nu kommer jag förhoppningsvis träffa tredubbelt så mycket folk, har redan med mig eminent sällskap upp, och saker och ting är så himla annorlunda från förra gången jag var där så det svindlar lite för ögonen. Men det kommer nog bli jäkligt bra.

Nu ropar tvättmaskinen på mig så nu tidsinställer vi detta till arla morgonstund istället för halvvägs till midnatt som det är nu, just på grund av att jag kom på att jag behövde tvätta när jag egentligen behöver sova. Måste ju se till och nå ut till alla mina trogna fluktare out there. Hoppas ni får en fin torsdag mitt i all blås, snö och slask <3