Rödbetsmassaker, en vurpa och en ny omgång Hålebergetbilder

Nytt år, ny matkasse! Vi är tillbaka i Citygrossträsket och denna gång med vegokasse – eller ja, en mix av Flexitarian och Flexkassen där man själv kan byta ut recepten mot andra om man vill. I måndags fixade jag mat för ett halvt kompani och det är en salig blandning av kryddig indisk böngryta, apelsindoftande couscous och så ett flak högst ordinära potatisar och korvar eftersom M av någon outgrundlig anledning inte var lika pepp på rödbetspaj som jag är. Sagda rödbetspaj iordningställdes igår, vilket gick smärtsamt långsamt av den anledningen att jag drog årets första is-relaterade vurpa i tisdags och tog emot mig medelst högerarm som nu har börjat protestera vilt mot all form av handgriplig ansträngning. Tänk er stå och råriva tre stora rödbetor med en högerarm som endast tål varsamma klappar på en hög med dun styrkemässigt och så jag då som står och grimaserar mig till två helt nya rynkor i fejset. While we´re at it så kan ni ju tänka er hur mycket rå rödbeta färgar av sig samtidigt. Där hade vi min tisdagskväll – upp till armbågarna i lila rödbetssafter som visserligen gick bra ihop med det purpurfärgade blåmärket på armen och så lågmält morrande i takt med rynkrumban som hade full show i mitt stackars anlete. Och så mitt i allt upptäckte jag att mjölken till äggstanningen var slut och I´ll be DAMNED om jag skulle ge upp där och då när pajskalet var förgräddat och rödbetshelvetet all over mitt kök men komplett grovt rårivet. Det blev en tur till Shell med lilafärgade fingrar som personalen tittade konstigt på, men sedan var pajen gjord och den var riktigt god – tack och lov…

På jobbet har saker och ting faktiskt lugnat ner sig en aning för min del, eller så är det lugnet före stormen – har jag lärt mig nåt på och om det här företaget är det att aldrig andas ut och tro att saker ska vara easy peasy från och med nu. Men just precis NU är jag inte lika stressad, ondmagad och ångestfylld som de senaste månaderna iallafall. Kanske jag kommer vara piggare framöver nu och inte bara spendera kvällarna med att ligga i sängen och tugga fikon med min bok. 

Helgerna är iallafall höjden av avkoppling för det mesta nu och vi har redan kommit in i en slags betryggande rytm – långa promenader i valfri skog med alla vilddjuren, lång och kaloristinn frukost, följd av kanske nån liten aktivitet men annars har det varit Harry Potter-genomgång de senaste helgerna och inga som helst krav eller måsten. Mycket, mycket skönt.

Förra helgen invigde jag M i Hålebergets klättervänliga omgivning när det till allas vår lycka äntligen hade kommit lite snö också så mysfaktorn var total. Det smälte ju såklart bort några dagar efteråt så allt skogen har och erbjuda nu är grådaskig lervälling – det absolut värsta hundägarvädret ever. Det är hår, grus, sand och allsköns skit i de allra konstigaste av ställen i lägenheten plus salt-tass-avtryck (!) så nu är den officiella “ingen idé och bry sig om och städa på ett tag” – perioden inledd i det här hushållet. Dammsugaren åker fram när dammtussarna börjar bilda fackförening.

Jag har inte riktigt tänkt på hur himla fint det är att det faktiskt finns så många olika skogar och andra bra promenadstråk här omkring där man kan njuta av varandras tysta sällskap och barrknarrande fotsteg och glada vovvar som springer över stock och sten. Visst har jag alltid åkt runt mellan dem i alla år men nu när jag visar upp dem på rad för Marcus så slår det mig hur många de faktiskt är. Och hur fint det också är att han uppskattar barrknarrandet och stillheten lika mycket. 

Och just det – ett fyrfaldigt leve igen för Elielunds Edith Piaf, aka Idun som fyllde nio år igår! <3 <3 <3 Och firade detta med att få välja, inte bara en utan TVÅ gånger från den illaluktande påsen med diverse torkade och rökta djurdelar som huserar i mitt förråd och stinka ner hela mitt sovrum – även under natten som följde <3

Helt otroligt att mina två värdefullaste små själar här i världen börjar bli gammelvovvar. 

Nu ska jag roa mig med att städa det däringa badrummet som jag planerat och göra hela veckan men inte hittat energi till och klockan tjugo över tio en torsdagskväll seems as good as any time. Sov gott med er peeps!