Pinchos och Earth Hour i klosterkyrkan och helgen är kirrad

Gokväll på er gott folk! Springer runt i Westfall som en pytteliten level 6 warlock och klagar som ett bortskämt barn över alla features som jag tagit för givet som nu helt plötsligt är borta. Eller plötsligt är det ju inte – de fanns helt enkelt inte där i början av World of Warcraft, i det allra första spelet utan någon expansion eller fancy pants stuff. Jag som gått och suckat drömskt och tänkt tillbaka på “den gamla goda WoW-tiden” får äta upp mina ord en smula och inse att det rosaskimrande konservativa inte var så superawesome som jag kommer ihåg det. Nu är det tio år sen man satt där och förundrades över grafiken – jag är inte samma WoW-individ längre och suckar irriterat över att jag nu måste läsa igenom alla quests ordentligt och att human females är så… osexiga.

Apropå äta upp – jag tänkte ju bara titta in här och slänga upp lite pics från helgen när vi gjorde just det. Projektjobbet som jag hoppades skulle vara chill kan vi bara glömma…

Fredagen var en stor dag för då var det både dags att fira Marcus polare Christoffer OCH välkomna Stockholms-Jonatan som kom ner för att hälsa på. Bord var bokat på Pinchos och i vanlig ordning var allt supergott.

Jag slog till på en enda liten drink tidigt under kvällen – en Amaretto Sour, att jag inte upptäckt den tidigare! Som flytande marsipanbröd.

De hade fått in en radda nya rätter, bland annat röding med skagenhollandaise och en del vegetariska grejer. 

Efter Pinchos gick vandrade vi vidare till nya vattenhål. Löning och folk överallt. Vi hamnade till sist på Hamlet, som efter renovering och ägarbyte ska ha gått från och vara Linköpings dassigaste hak till en något mer classy sådant. Nja, marginellt. 

Bästa under kvällen var när Marcus trodde att ett par gick in på toa för att… lägga patiens, och anmärkte att de tog en himla tid på sig. Jag ifrågasatte hur man kunde vara så pass osubtil i en fullsatt bar där alla kunde se men jodå – det var fuffens på gång, vänta och se! När de väl “kom ut” så uppmärksammades det tydligt av övriga att det helt enkelt fanns en bakre utgång bakom toaletten, och således försvann det dramat. Det var liksom kvällens underhållning. Marcus whisky-syn. 

Och just det ja! När alla runt bordet satt och upprepade “korv” i tur och ordning om och om igen. Jag tycker nämligen att M säger det så himla roligt med en touch av Stockholmsdialekt, han liksom “skorrar” på r:et – så alla andra var tvungna att lyssna och testa själva. En till hade samma betoning, resten sa korv på vettigt sätt 😉

Dekorationen här inne var lite… speciell. Bara en massa kvinnor under vatten eller med lidande ansiktsuttryck. “Ja det syns ju tydligt vad de alla känner för Hamlet och atmosfären här, det är bara och gå i sjön“

För och vara en fredag då jag dessutom var nykter eftersom jag hade beredskap från klockan 22, så var det nog rekord för i år och ramla in genom dörren strax efter klockan två på natten och stupa i säng. 

Dagen efter sken solen klar och jag var befriad från både baksmälla och jourtelefonens ringande – efter att ha fixat och ätit frukost så lämnade jag grabbsen och drog hemåt till Motala för promenad och tillagning av pannacotta.

Det vankades nämligen lite av en minitjejkväll i Vadstena med ett järngäng beståendes av mig, Malin, och våra mödrar.

Courtesy to Malins Marcus som lagt upp de skumma hönsen så elegant.

De var förresten inte de enda som såg skumma ut. Vad är det med mig och mitt vad jag inbillar mig är ett Mona-Lisa smajl och full-i-sjutton-ögon?

Nåväl – det serverades pasta med räkor, vitlök och tomat, himla gott!

Och så min mjölkchokladpannacotta med daimkross, grädde och en radda bär, så otroligt god, testa! Går väldans snabbt och sno ihop och få att se ut som att man stått och donat i flera timmar, bara man har snygga glas och en känsla för artistiskt strösslande.

Mycket fräsch cava med – True Colors, och fräsch i den bemärkelsen att fem kronor per flaska går till Regnbågsfonden som med bland annat Jonas Gardell i spetsen arbetar med HBT-stiftelser och organisationer runt om i världen och ger ekonomiskt bistånd till dessa. God sak för en ännu godare sak, tipstips även här.

Malin hade även hon händerna fulla med godsaker och hade laddat upp rejält!

Efter mat, efterrätt och mycket snack så var det dags att dra bort till en konsert som hölls i Klosterkyrkan med Louise Hoffsten och en 80 personer stor kör. Det var ju nämligen dags för Earth Hour och avslutningen på en hel Earth Hour-vecka i Vadstena. Vi kom sent och fick sitta på lågstatusbänken med predikstolen som skymde all sikt, men Louise lät iallafall helt OK. Bäst var dock när vi hade en del av kören stående bakom oss och de sjöng i olika skalor och stämmor, håret reste sig från rumpan upp i nacken mest hela tiden.

Kvällen avslutades med gratis bulle, några tankeställare om miljön, och senare ännu ett rekord i soffan då jag somnade efter fem minuter och vaknade halv fem på morgonen med chipspåsen som huvudkudde och masade mig in till sängen. Första långköraren sömnmässigt i den soffan!

Nu insåg jag att jag ju har kvar halva den där regnbågscavan i kylskåpet och bara fick smutta på den i lördags due to mer beredskap, så jag ska faktiskt gå och ta mig ett glas bara för att. Lillördag liksom.

Sov gott med er peeps!