Lite hönsuppdatering

Gokväll vänner – hoppas ni hade en trevlig Valborg, även utan eld och skönsjungande folksamlingar. Själv spenderade jag kvällen med REKO i Linköping där jag sålde ramslök och rabarber bland alla sötsaker. Mycket poppis, och kul att kunna sälja lite annat när vi nu börjar gå mot lågsäsong för praliner.

Idag går jag på en veckas nattarbete, och den inleds som sagt med tre 12-timmars pass. Så i morse tog vi det lugnt, sov länge, gräddade våfflor till brunch, promenerade i ett regnigt Omberg och tog en sväng till Adolfsnäs Handelsträdgård. Jag var där för och dregla över alla plantor, och Marcus för och leta reda på hunden Loke för lite kel. När vi kom hem hade jag planerat in en kvarts kyckling-kel med, för och fortsätta socialiseringen av dem. Vi hade varsin kyckling innanför jackan, sittandes på lilla altanen med ösregn. Mysigt värre, hehe.

Tänkte därmed i sann crazy-hen-lady-anda slänga in ännu ett inlägg om mina fjäderfän. En liten uppdatering om hur det går för Pipen och Pippin.

Jag försöker så ofta jag kan nu, om det är fint väder, att sätta mig med kaffekoppen i hönsgården och ta ut småfjösarna. Dels för och vänja dem vid mig och de andra hönorna, och dels för att de ska få lite frisk luft och annan vy än hönshuset. Pippin skulle nog kunna gå ute med de andra, men nu är hon så fäst vid Pipen att de blir oroliga om de separeras och Pipen skulle ju bli alldeles ensam där inne då. Så vi gör såhär ett litet tag iallafall.

Mycket spännande att krafsa i och smaka på. Det är så himla gulligt och se att de båda två, så små de är, ändå har alla höns-grejer för sig redan nu med och sprätta och bala/bada i jorden.

Polly och Pullan kom för och ifrågasätta varför de små fick så mycket uppmärksamhet och godis för, och kräva sin rättmätiga andel.

“Var e käket, matte!?”

“Meh, hon har lagt det här uppe…”

Polly var inte imponerad. För jobbigt att sträcka sig.

Pullan är dock inte lika knusslig och hoppade snabbt upp för att norpa åt sig de få majskorn som fanns i keramikhönan.

Och sedan proppa i sig frön för kung och fosterland.

“Vaddå? Haru aldrig sett en hungrig höna förut?”

De små vågade sig ut på upptäcktsfärd.

Här var det nåt intressant!

Älskar Pippins fjäderfötter alltså – kommer äta upp de här orden många gånger om säkerligen, när det blir kalkben och ohyra och gud vet vad däri. Men så himla söt nu där hon klampar fram.

Pickard som ju morskat till sig lite nu, går och spanar på nykomlingarna.

Ett nervöst första möte med högsta hönset.

Det gick bra. Några små hack blev det av och till sen, men det är normalt och en del av att fastställa flockordningen.

Så glad för våra två små fjäderkarameller. Men saknar Pinglis – de andra hönorna är lite mer morgontrötta, i morse var jag ute vid halv nio och öppnade och hade lite ågren för att de skulle ha stått och stampat jättelänge. Men några satt till och med kvar på pinnen. Hade Pinglan funnits hade man hört hennes otåliga kuttrande så fort man klev ut, och knappt hunnit öppna dörren innan hon trängt sig ut.

Men de är också ute till mycket senare nu. Pinglan brukade gå in vid halv sju, sju på kvällen. Nu är de ute och röjer (bokstavligt talat) till halv nio och mer därtill. Nu börjar också den riktiga utmaningen med höns och trädgård, har lagt fiberduk, galler, plastlådor och allsköns hinder för alla rabatter men ändå lyckas de hitta ett hörn att sprätta upp. Jaja. Vi får väl se vart det här slutar.

Hoppas ni får en go fredagkväll!