Hackat och malet

Jaha ja… det här gick ju bra. När man väl sätter sig ner och ska blogga, så är bloggen hackad. Igen. Seriöst. Kanske dags och flytta till en annan, säkrare plattform. Marcus har suttit och gått igenom alla filer och plockat bort hur mycket skit som helst. Det förklarar alltså diverse login och annat mystiskt som dykt upp i samband med att man surfar in här.

Men nu så. Är vi up and running igen.

Eller ja – snarare down and däcking again. Nu, kan jag äntligen pusta ut ett par dagar utan något annat inplanerat än en tvättid. Och ja, så är det visst en nyårsafton där med. Men förutom det. Det är helt sjukt så mycket jag har flängt, fixat och pusslat de här senaste veckorna, och då var det ändå full rulle innan utan eget place och bil. Nu har jag bil (woop woop!) och rivstartade den stackaren med att dra fram och tillbaka till Linköping i en veckas tid och sen Eskilstuna under hård blåst och annandagstrafik. Det har blivit sena kvällar och tidiga mornar och varenda timme fyllt med något som ska göras, så nu är jag fullständigt slut mentalt. Så till den vida grad att jag börjat märka av en del stressymtom som pinglar med sina varningsklockor. Jobbet blir mer och mer utmaning – mer att göra som jag ännu inte lärt mig fullt ut, vi har blivit färre men arbetsbördan större. Kombinerat med den röra som privatlivet har bestått av och som så sakteligen kommer ikapp mig nu när jag är “safe” med egen borg och kan stänga om mig och bara andas ut. Jag försöker vara försiktig och lyssna på kropp och knopp – vill inte ha samma situation som förra året när jag var farligt nära den berömda väggen – men det är banne mig svårt. Hur logiskt det än är och hur allvarligt det faktiskt kan bli, så är jag fast i det där “men så farligt är det väl inte” tänket. Och kör på. Och glömmer saker. Tappar ord. Är virrigare än nånsin. Minsta lilla motgång får den lilla fågeln där inne i bröstet att picka vildsint och något svåridentifierbart – rädsla, obehag? – skjuter upp som en glödhet pil från mellangärdet. Vill ändå inte vara “svag”, tänker att jag klarar mig, “andra har det ju värre för Guds skull!” Det är fascinerande hur man själv kan sitta och vara så förnumstig och klok med andra medmänniskor men så totalt ignorant när det kommer till ens egen person?

Jag ska ge det de här dagarna av ledighet nu och känna efter, bara vara och släppa alla måsten, njuta. Sen får vi se hur det känns när det börjar närma sig sitt slut.

De här bilderna är för övrigt från en tripp till Västervik som vi gjorde för två veckor, för och hälsa på Marcus fina morföräldrar Lite roligt att han har släkt i samma områden som jag. Det var tjock dimma både på vägen dit och vägen hem, men det är något mycket rogivande och vackert med det här kalla, karga. Att bara sitta tyst och låta den fuktiga luften slingra sig runt dig som rök och försöka räkna alla träd där på andra sidan vattnet.

Den häringa är ju också rätt vacker och se på tycker jag.

Julstämning hemma hos dem med avundsvärt stor veranda PLUS balkong. Vi åt världsgod mat och fika, Marcus fixade med deras dator och sen tog vi en raid till det för mig helt nya området med Biltema, Jula och massa annat där vi införskaffade gran, klappar och mat.

Vi har ätit pannkakor och jag har introducerat M till mina älskade buttermilk pancakes.

Granen har klätts med glaskulor, glitter, halmdekorationer och bjällror jag fyndade på loppis i Skänninge.

Tittut i alla kulor!

Och därefter klä-gran-fika såklart.

Från ett glögglas till flertalet andra, så har jag även avverkat årets julklappslek i Vadstena.

Hannas fina dukning med massor granris och olika mässingsljusstakar – så effektfullt i sin enkelhet <3

Malin Olyckskorp hade störtdykt i en trapp och blev 90-åring för ett par dagar med ond höft och svanskota – fick sitta på sidan och balansera peppisar.

Även här världsgod mat och flödande julmust. Jag hade gjort dessert i form av brownies med saffransglasyr och valnötter, mäktigt god men fullständigt oaptitlig på bild av någon anledning.

Sara och ny-blonderade Angelica frös och hoggade elementet.

Och jag tog kort på den här stilige lille nyförvärvet.

Kolla de små ullebullegosserunda tassisarna och tofsisarna på den små öjonen, ahmaggaawd <3

Årets julklappslek gick ovanligt städat till – ingen bråkade (särskilt mycket), det var måttligt med svordomar och Malin grät inte. Men hon fick ett av mina ljus. Annars fick jag ovanligt bra med loot!

Det är bara en av flarrorna med glögg kvar (rabarbern för övrigt – supergod, rekommenderas) och ljuset är snart uppbrunnet.

Sen var det en julfest också, men den enda vettiga bilden därifrån är denna – resten är antingen blurriga, mörka som satans ändalykt eller relativt opassande för en blogg. Festen hölls på en MC-klubb och maten var väl sådär – vi var dock bara där för och mingla lite, jag följde med en kollega under tipspromenaden och “hjälpte till”, styrkt av några glas 20-kronors-vin från baren. Det gick förvånansvärt bra dock eftersom hon/vi vann och hälften av en halvt krossad kartong Lindh-choklad väntade på min desk på måndagen <3

Vårt lilla gäng gick vidare till Pitchers där vi hängde under resten av kvällen.

Vi hoppar fram en vecka till nästa fredag som ju var dan före dopparedan, då pappa och farmor kom för och fira minijul och äta middag.

Mycket fint vare i alla paket.

Så himla långt hår jag har nu! Ska kapa av lite i veckan hade jag tänkt.

Pappa tar seriöst på det här med julklappsöppning. Det är stoneface som gäller för att sen gå och skrika ut sin julglädje i en kudde.

När allt det fina var uppackat och alla ugglor, parfymer och böcker var uppradade längs granen drog de sin kos i ett glöggos och vi skulle egentligen ätit traditionsenlig skinkmacka med snaps vid midnatt men jag däckade ifrån allt på sängen.

Och ja – sen var det julafton! Vilket för vår del innebar jobb – halv åtta på julaftonsmorgonen ringde Marcus telefon och vi kombinerade julstrumpor med konferenssamtal. Fram till strax efter elva höll det på, och sen gick jag hela dagen på helspänn och bara väntade på att det skulle komma ytterligare nåt mer. Men det var lugnt resten av julhelgen. Skönt.

Åt risgrynsgröt till frukost och kom på halvvägs att det skulle utgöra en bra bloggbild men vart inte riktigt lika rustikmysigt med halväten skål. Men min nya fina jultröja från julstrumpan skymtar här iallafall.

Kaffe och chokladjulbjörn (och solljus!) på det.

Vi lastade in hundar, julklappar och julemat (mina bidrag var röd coleslaw och vintersallad med fikon, päron och ädelost) i min nya bil som hämtades ut förra måndagen och sparkade upp till huset där det vankades ännu mer mat och klappar.

Mamma och Oliver debatterar om vilken substans prydnadstomten kan tänkas ha dragit i sig vid tillverkningen.

Vad tror ni? Den ger mig fan mardrömmar.

Några med lite mer normal uppsyn.

Och ja, mycket fint blev det även här – Marcus var helt överväldigad över hur mycket julklappar jag och Oliver får. Så är det varje jul – “vi ska inte köpa så mycket” och sen är det ändå så att klapphögen når upp till de understa grenarna runtom granen.

Vi stannade kvar till nästan midnatt, åt knäck, jag drack vin ikapp med mammas Fireball-halsande när mitt skift slutade vid tio, sjöng snapslåtar och snicksnackade tills ögonen gick i körs och vi promenerade hem för att därefter totaldäcka i sängen med finkläder och allt.

Sen var det juldag med allt vad det innebar – sovmorgon, dagdriveri, hämtmat, några ängsliga blickar på jobbtelefonen som ju höll sig fortsatt tyst och sen hämtade vi klappar och Fidan som sovit över i huset. Annandagen for vi till Eskilstuna för och fira efterjul med Marcus familj – fick ännu mer fina klappar, lärde mig fylla i alla fiskar i Hitta-Doris-boken på korrekt sätt eftersom jag tydligen gjort fel i hela mitt liv, samt åt kalkon med gudomlig sås och närapå spräckte kjolen. En mycket trevlig tillställning med en väldigt fin samling nya människor att ha i sitt liv.

Och där är vi framme till idag – dvs tisdagen då jag sitter och skriver detta. Nu ska vi inte åka någon annanstans än till olika skogar och kanske Maxi för lite mera mat. Annars är det i soffan ni kommer hitta mig, med te, fikon och bok. Låt oss hoppas nu att bloggen inte går och blir småsmulor igen så jag har en chans att komma ikapp med den däringa regelbunda bloggningen som jag tjötat så mycket om 😉