Lördag i Rostock del 2 – Noobyliscious

Vi hamnade i en annan tivolidel sen, som mestadels bestod av barnkaruseller – och så ett pariserhjul.

“Vi åker!”

Marcus är ju inte så mycket för höjder men gick beredvilligt med på det hela – det går ju iallafall långsamt.

Sällsam tomte som gömde sig bakom LED-blommor.

Finaste biljetterna som tyvärr bara var till låns.

Här sprack molnen upp och det blev solsken också, riktigt behagligt att sitta här och sola sig.

Och kunna se ut över hela torget och dess myller av små stånd och människor.

Marcus försökte få till en bra utsiktsbild, synd att de håller på och renoverar den fina kyrkan – och att jag tydligen är oförmögen att titta in i kameran. Hade bara ögon för min karl 😉

Tycker så mycket om husen här, så mycket färger och detaljer.

Jag satt och fotade och lade sen kameran i knät, när jag skulle vrida lite på mig gled den ur och skulle precis åka i golvet när mina kickass reflexer reagerade och fångade upp den. Marcus reagerade också med att vilja kicka MITT ass för att jag skrämnde slag på honom, trodde han skulle trilla över kanten så högt som han hoppade.

Utsikten på andra sidan var inte riktigt lika imponerande, men häftig byggnad där i mitten.

Mer fina, spetsiga hus.

Vi tog en paus eftersom det började bli riktigt rå kyla, och värmde oss med Caramel Popcorn Latte – funkade förvånansvärt bra med popcorn i kaffet.

Sen styrde vi kosan förbi kyrkan och klostercaféet till ett lit mer hednisk etablissemang.

Nämligen en medeltidsmarknad, dit vi blev hänvisade via denna enhandade kartonggubbe.

Här fanns horn, skallar och vackert smide.

Hantverk och ännu mera mat och skådisar som ställde sig här till vänster och röt något obegripligt på tyska då och då.

Det började kurra i magarna så vi sniffade oss fram till den godaste doften.

Min näsa är lite felkonfigurerad så jag tyckte doften av brinnande vedträn var godast men det är ju lite hårdsmält. På fler sätt än ett.

Bättre och förlita sig på Marcus snok som ledde oss till grillspetten.

Marcus själv som lyckas med konststycket att se både flirtig och finurlig ut på en och samma gång med en halvmeter grillspett mellan tänderna.

Så otroligt gott kött för övrigt, mört som tusan och precis lagom knaprigt skinn. Någon slags djurisk instinkt vaknade till liv och av någon anledning tyckte jag det skulle bli förevigat på bild.

“Ta ett kort när jag sliter köttet av pinnen!”

(ändå inte en av de konstigaste anvisningarna M fått hittills i fotosammanhang)

Bara det att just det här köttet satt stenhårt så fick slita som fan och höll på och få en whiplashskada på kuppen.

Sen var det inte så mycket mer på den här lilla marknaden utan vi begav oss ut och hemåt igen för nu var det bra kallt, och huvudet helt snurrigt av alla människor och intryck.