En loppisfärd

Tar en paus här i det hektiska arbetet (som består av att dricka shitloads med Festis och kall choklad och skriva en faroanalys och leta ätbara skrivarkit på Ebay) och knapprar igenom det här blogginlägget vars händelser ägde rum för några veckor sen under semestern, när jag och Malin hade en helfestlig loppisdag.

En sån där härlig dag då vi bara åkte runt till olika ställen som hade en luggsliten liten skylt uppsatt vid vägkanten – eller stora, nymålade med för den delen – och botaniserade bland alla tusentals grejer. Här uppe i ett loft i Rogslösa.

Med en ägarinna som liksom jag knåpade ihop drömfångare. Mycket fina tygfjädrar!

Malin dök direkt på superfyndet här inne, ett par Rörstrandtallrikar som mitt relativt skillade blå-vita-öga failade och se, ack och ve!

Sen drog vi vidare till nästa ställe, som tog plats i ett litet garage.

Jag var mest ute efter bra bakredskap och klassiskt porslin så försökte (dock rätt halvhjärtat) att hålla mig inom de ramarna.

Det här stället hade även ett litet bageri med hembakta godsaker.

Ekologiskt och med närproducerade råvaror, det gillas!

Ville främja deras verksamhet och stod länge och väl och dreglade över vad jag skulle välja. Till slut blev det en kardemummabulle, den ni såg i förra inlägget. Sååå god, och saftig trots att jag råkade glömma bort den. 

Nu är jag bra sugen på att åka hit igen bara för och fråga dem hur de gjorde när de startade upp verksamheten. Kan man göra sånt, eller tycker folk det är jobbigt? Jag tänker på om de ser mig som någon form av konkurrent, även fast vi inte kommer ha samma produkter. Är så himla svältfödd på real-life stories när det gäller och starta egen bakverksamhet. Några få finns på nätet men de är så himla generella och svävande – I need details people, DETAILS!

Vi drog till ställe nummer tre, men inte innan jag fotat hundraelva bilder av rosor. Vill så gärna ha sådana här jag med som väller ut över våra husväggar, 

Den här godingen är rätt känd i Ombergstrakten och har hängt med ett tag. En gammal missionskyrka. Han hade egentligen stängt idag, men kom och öppnade åt oss och fick på köpet ett par kunder till som såg oss från vägen. 

Höll på och skita på oss när vi skulle gå runt och fick se det här vidundret i ögonvrån, trodde det var en extremt liten, något missbildad medhjälpare. 

Och här inne…ojojoj gott folk, här finns det grejer…

Helt otroligt nog lyckades jag hålla mig ifrån att köpa mer blåvita tallrikar, trots att de uppe till vänster dessutom var Tokio-serien, om jag inte missminner mig. Men grejerna här inne har ingen nätt prislapp om man säger så, så det hindra mig en aning. Istället bidde det en härlig liten keramikvas från Uppsala-Ekeby. 

4:e stället, litet och mycket billigt loppis en bit ifrån stora vägen till Ödeshög. Här köpte jag på mig glasburkar som nu är fyllda av vegansk kola och kondenserad mjölk. 

Vi åkte runt, runt på småvägarna och kollade efter fler pop-up-loppisar – Malin tjuvade ett par sockerärtor som färdkost.

Vi drog in till Ödeshög och Skattegårdens Handelshus, som har allt nytt, begagnat och antikt mellan himmel och jord.

Bland annat de här vaserna/skålarna/whatever som jag vete fasen vad de ska föreställa. Hundar antar jag, men ser ut som de korsats med den tystlåtne medhjälparen från missionskyrkan. 

Men längre in hade vi loppishimlen!

Med krispiga, urgamla sockertoppar…

…och sirligt dekorerade gamla lampor som jag inte vågade kolla prislappen på. 

Underbara träprodukter, där någon av dem kommer få ett hem hos oss framöver. 

En inte fullt så underbar dekorationshäxa som definitivt inte kommer få ett hem hos oss. Kanske ska wing:ea henne till missionskyrkeloppisets maskot. 

När vi var klara här hade nästan hela dagen gått och vi åkte tillbaka på vägen för och kolla in en Handelsträdgård som enligt skylten skulle ligga mellan oss och Omberg. Visade sig att de lagt ner för länge sen, men skylten är kvar. Suck. Dock så upptäckte vi att Malins föräldrar var ute och körde de med, i riktning mot Hästholmen, och stämde möte här på vägen.

Vi snicksnackade lite och sen skulle de fortsätta – men inte efter att de nämnt att det tydligen finns en stor loppislada i Hästholmen. Jag och Malin hade egentligen tänkt bege oss hemåt, men on a whim så sket vi i det och följde efter dem istället. 

Tur det, för väl i Hästholmen (som för övrigt är jättefint och mysigt nu på sommaren, hett (no pun intended) semestertips) blev vi bjudna på god glass. Loppisladan hade tyvärr bara öppet på lördagar, så får bli senare i sommar. 

Det är banne mig inte lätt och fotografera nu kan jag säga, med den här strålande solen framme hela dagarna. Lika svårt som det är och få bra, ljus bild på kvällen, är det och inte få en FÖR exponerad bild med solskensskuggor och hård kontrast. 

Glassen var mkt god, och medan vi satt där fick vi syn på att det fanns en Handelsträdgård bakom oss som dessutom hade superduperrea. Klart man ska dit då! Nu när vi sparat pengar från det obefintliga ladaloppiset. 

Och härinne gick vi bananas. Äääälskar handelsträdgårdar, ännu mer nu sen jag blev med en faktiskt trädgård och kan köpa sånt jag bara kunnat sukta efter förut. 

Vacker brud med vacker blomma – man ser hur VARMT det var på bilden här, värmen ligger som ett dis.

Här inne köptes det pelargoner…

…och jag slog till på en melon. Asså kolla mitt hår för övrigt, har en riktig lejonman just nu. Växer som ogräs i solen.

Vi plocka, och plocka, och plocka, Malins föräldrar åkte hem men vi blev kvar, och sen blev det världens projekt och få bort alla grejerna till bilen. Speciellt eftersom Malin spontanköpte en enorm hortensia som skulle behandlas med silkesvantar och krävde en egen säck rhododendronjord. Vi fick låna årets sötaste skottkärra och lasta allting på. 

Här står jag och fotar ängsligt obalanserat med monsterhortensian i famnen och ett löfte om ond bråd olycka om jag tappade den, det såg inte klokt ut när vi två stretade på uppför backen haha! Tror Malin har en del pics på hur jag såg ut bakom blomman, får ladda upp dem sen. 

Den här tingesten krävde nästan eget bilbälte, och petade mig illvilligt i nacken med sina blad hela vägen hem. 

Nu är den iallafall planterad i säkert (hm..) förvar hemma hos Malin och vi får väl be till blomstergudarna att den överlever efter den här strpatsen. 

Vi sa tack och adjö och vi ses om en timme, för på kvällen hade jag bjudit hem till första altanhänget med massa gott, vin och hundgos. 

Ost och kex, färskostfyllda paprikor, charkuterier och tapassnacks, mmmm. 

Med så mycket ost är det självklart att Saga håller sig runt bordet. Sådan matte sådan vovve. 

Nu börjar det snart bli dags för en till loppisrunda känner jag! Det har dessutom öppnats två till längs med vägen, så Ödeshögsvägen är en riktig guldgruva nu är det gäller loppisar. Sicken tur för mig!